Internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn – stora utmaningar för polis och åklagare (RiR 2021:25)

De poliser som ska utreda internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn behöver bättre it-stöd och mer utbildning. Dessutom saknas fungerande metodstöd för vissa brott, och det brottsförebyggande arbetet bör prioriteras högre, visar Riksrevisionens granskning.

Internet har radikalt ökat riskerna för sexualbrott mot barn. Det har gett förövare tillgång till nya arenor där de kan begå sexuella övergrepp och utbyta övergreppsmaterial. Riksrevisionen har granskat om polis och åklagare bedriver ett effektivt arbete för att motverka och hantera internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, så kallade isöb-brott.

Granskningen visar att det finns brister. Polisregionerna har exempelvis hunnit olika långt i sin organisering och isöb-grupperna är ännu inte fulltaliga. Polisen hinner heller inte arbeta uppsökande, vilket innebär att många brott inte upptäcks och beivras. Det har dessutom tagit lång tid för Polismyndigheten att ta fram och implementera nationella riktlinjer och det saknas metodstöd för delar av isöb-området. Myndighetens modell för uppföljning riskerar också att medföra en styrning som inte bidrar till god kvalitet i utredningsarbetet.

Isöb-verksamheten har även haft stora svårigheter att få tillräckligt stöd av polisens it- och HR-avdelningar. Det har tagit lång tid att införa nödvändiga it-stöd och HR-avdelningen har haft svårt att prioritera och tillgodose de mest grundläggande utbildningskrav som isöb-verksamheten ställer.

Åklagare leder ofta förundersökningar om isöb-brott medan polisen utför själva utredningsarbetet. En tydlig framgångsfaktor är att det finns särskilt utsedd och utbildad personal som kan prioritera samma ärenden hos båda myndigheterna. Åklagarmyndigheten bör också öka åklagarkamrarnas förmåga att hantera omfattande ärenden.