Att släcka bränder – Polismyndighetens arbete med särskilda händelser riktade mot grov brottslighet (RiR 2023:5)
När Polismyndigheten under längre tid använder ledningsformen särskild händelse för att bekämpa grova brott gör det mer skada än nytta. Framför allt för att det ofta innebär resursförflyttningar som ger negativa konsekvenser i de lokalpolisområden som måste bistå med resurser.
Sammanfattning
Grov brottslighet såsom skjutningar och sprängningar är ett stort problem i Sverige som sprider sig alltmer utanför storstäderna. För att bekämpa sådan brottslighet kan Polismyndigheten besluta om särskilda händelser, vilket innebär att verksamheten leds i särskild ordning och gör det möjligt att snabbt mobilisera resurser och kompetens. Det finns dock problemindikationer som visar på brister i Polismyndighetens arbete med särskilda händelser. Riksrevisionen har därför granskat om särskilda händelser är en effektiv ledningsform för att bekämpa grov brottslighet.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att särskilda händelser kan vara ett effektivt sätt att leda arbetet under de första timmarna eller dagarna efter att ett grovt brott har begåtts. Riksrevisionens bedömning är emellertid att särskilda händelser som pågår under längre tid än så gör större skada än nytta eftersom de ofta innebär resursförflyttningar som ger negativa konsekvenser i de lokalpolis-områden som måste bistå med resurser. Riksrevisionen bedömer därför att bekämpning av grov brottslighet inte bör ske genom långvariga särskilda händelser.
Granskningen visar att Polismyndigheten inte kan redogöra för vare sig det totala antalet särskilda händelser eller antalet särskilda händelser med inriktning mot grov brottslighet, eller den totala merkostnaden för dessa. Därutöver saknas det information i Polismyndighetens administrativa system om hur länge de särskilda händelserna pågick, hur många årsarbetskrafter som involverades och från vilka delar av myndigheten resurser skickades. Vidare är det inte möjligt att avgöra vilka polisiära eller utredningsmässiga åtgärder som genomfördes inom ramen för den särskilda händelsen. Riksrevisionens bedömning är att det i dagsläget inte är möjligt att mäta om särskilda händelser riktade mot grov brottslighet ger effekt.
Riksrevisionens genomgång och sammanställning av särskilda händelser visar att grov brottslighet var det tredje vanligaste skälet till att fatta beslut om särskild händelse under perioden 2015–2021. För över hälften av dessa händelser (53,5 procent) är de eventuella merkostnaderna inte möjliga att spåra. För övriga händelser uppgår merkostnaderna till 116 miljoner. Den bristande spårbarheten beror enligt Polismyndigheten bland annat på att polisregionerna inte alltid bokför merkostnader för särskilda händelser, och på brister i Polismyndighetens system, vilket försvårar möjligheten att säkerställa en god hushållning med statens medel.
Polismyndigheten har tagit fram en handbok och riktlinjer som underlättar genomförandet av särskilda händelser, men det saknas tydliga kriterier för beslut om att inleda en särskild händelse. Granskningen visar att det är viktigt att Polismyndigheten gör väl avvägda bedömningar, både inför ett eventuellt beslut om en särskild händelse och under tiden händelsen pågår, för att säkerställa att resurserna används på ett effektivt sätt. Närmare en tredjedel av lokalpolisområdescheferna i Riksrevisionens enkätundersökning anser att särskilda händelser riktade mot grov brottslighet till största delen kunde ha hanterats av linjeverksamheten i stället, med hjälp av tydligare ledning och styrning.
De lokalpolisområden som får bistå med resurser drabbas hårt av långvarig resursförflyttning i samband med särskilda händelser riktade mot grov brottslighet. Brottsförebyggande aktiviteter ställs in och samverkan med externa aktörer prioriteras ned, vilket medför att det blir svårare att upptäcka och förhindra nyrekrytering av unga till grov kriminalitet. Det blir svårare för polisen att hantera den grova brottsligheten lokalt och att vara synlig i lokalsamhället, vilket kan leda till ökad otrygghet för medborgarna. Även ökade ärendebalanser drabbar medborgarna negativt då de får vänta längre på att få sina polisanmälningar omhändertagna.
Slutligen visar granskningen att Polismyndigheten sällan följer upp eller utvärderar arbetet inom ramen för särskilda händelser. Det saknas ett system för kunskapsspridning, och i den mån ny kunskap sprids sker det främst muntligen och på den enskilda medarbetarens initiativ. Riksrevisionen bedömer att uppföljning, utvärdering och kunskapsspridning är av stor vikt för att tillvarata kunskaper och erfarenheter och för att öka förutsättningarna för att implementera goda exempel i den ordinarie linjeverksamheten.
Rekommendationer
Med utgångspunkt i granskningens resultat lämnar Riksrevisionen följande rekommendationer till Polismyndigheten:
- Utveckla kriterier som underlag inför beslut om en situation ska hanteras inom ramen för en regional respektive nationell särskild händelse.
- Ta fram en nationell lägesbild att utgå från inför beslut om resursförflyttningar. Lägesbilden bör uppdateras regelbundet och delas vid behov.
- Utveckla dokumentationen av särskilda händelser så att det är möjligt att kontinuerligt följa antal, omfattning, kostnader, resursmobilitet samt aktuella polisiära och utredningsmässiga åtgärder.
- Följ upp och utvärdera särskilda händelser. Underlagen bör dokumenteras och ge information om eventuella framgångsfaktorer eller risker med särskilda händelser som kan utveckla arbetet framåt.
- Säkerställ att kunskaper och erfarenheter om särskilda händelser sprids på ett systematiserat sätt till alla berörda delar av organisationen.
Sammanfattning på engelska
Dela i sociala medier och via e-post
Kontakta oss
Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).