Systemet för urval till högskoleutbildningar

Bakgrund

Konkurrensen om utbildningsplatser är stor till flera eftertraktade högskoleutbildningar. När alla behöriga sökande till en utbildning inte kan tas emot måste ett urval göras.

Hur urvalet utformas får stora konsekvenser för de sökandes möjligheter på arbetsmarknaden och makt att forma sitt liv. Högre utbildning av hög kvalitet är även avgörande för att säkra framtidens jobb och långsiktigt stärka Sveriges konkurrenskraft.

När det finns fler behöriga sökande än antal utbildningsplatser ska antagning ske utifrån gymnasiebetyg (minst en tredjedel av utbildningsplatserna), resultat på högskoleprovet (minst en tredjedel av utbildningsplatserna) och av högskolan beslutade urvalsgrunder (max en tredjedel av utbildningsplatserna).

Urvalets funktion är att rangordna sökande på ett lämplig sätt. Riksdagen och regeringen har gett uttryck för att urvalet ska bidra till att studenter med goda förutsättningar att klara utbildningen antas, och att systemet på ett övergripande plan bör främja jämställdhet och motverka social snedrekrytering.

Granskningen har inletts efter indikationer på att urvalet inte fungerar effektivt. Tidigare studier har till exempel visat att studenter som antas via högskoleprovet klarar sina studier sämre än de som antas via betyg, samtidigt som konkurrens i betygsgruppen ofta är större än i högskoleprovsgruppen. Samtidigt utnyttjar lärosätena möjligheten att fördela utbildningsplatserna utifrån egna beslutade urvalsgrunder i begränsad omfattning. Dessutom har betygsinflationen lett till kritik mot gymnasiebetygens roll som urvalsinstrument.

Syfte

Granskningen ska svara på om systemet för urval till högskolan fungerar på ett effektivt sätt. Granskningens omfattar utbildningar på grundnivå som vänder sig till nybörjare.