Fri entré till statliga museer (RiR 2019:39)

Fri entré till de statliga museerna har genomförts på ett bra sätt och med lyckat resultat – trots otydlig styrning och oklara mål. Kompensationen för uteblivna entréavgifter täcker dock inte alltid ökade kostnader. Riksrevisionen efterlyser nu åtgärder som säkerställer att museerna klarar sina uppdrag även i framtiden.

Fri entré till statliga museer infördes 2016. Sedan dess har museibesöken ökat och museerna delvis fått en ny publik.

Riksrevisionen har granskat om regeringen har skapat tillräckliga förutsättningar för reformens genomförande. Vi har också granskat om museerna har genomfört reformen på ett ändamålsenligt sätt och om fri entré har påverkat museernas förutsättningar för att utföra sina olika huvuduppdrag.

Granskningen visar att fri entré underlättar för museerna att nå ut till besökare som annars inte skulle ha kommit till dem. Museerna har också, givet de förutsättningar som de har fått av regeringen, arbetat för att alla besökare ska få ett bra bemötande och en bra upplevelse av sitt besök. Vår granskning visar dock att fri entréreformens syfte och mål uppfattas som otydliga av museerna. Det får konsekvenser för såväl museernas genomförande av reformen som möjlig heterna till meningsfull uppföljning. Reformen har också förändrat de ekonomiska förutsättningarna för museerna, vilket på sikt kan medföra risker för kvaliteten i museernas verksamhet.

För att fri entré ska fungera effektivt som verktyg för att stimulera till museibesök framöver, behöver styrningen förtydligas och uppföljningen utvecklas. Annars kan reformen få negativa konsekvenser för museernas olika verksamheter. Det ansvaret vilar både på regeringen och på museimyndigheterna. Inte minst behöver regeringen och museerna utveckla en samsyn om hur besöksutvecklingen ska följas upp på ett meningsfullt sätt.