Det finanspolitiska ramverket – regeringens tillämpning 2022 (RiR 2023:3)

Det strukturella sparandet är högre än överskottsmålets nivå i budgetpropositionen för 2023, men avvikelsen är inte så stor att den kan betraktas som en tydlig avvikelse från målet. Det framgår emellertid inte av redovisningen att regeringen har ändrat beräkningsmetod vilket har fått stor effekt på det strukturella sparandet och därmed också budgetutrymmet. Metodförändringen påverkar också tolkningen av finanspolitikens inriktning. Det kan ha betydelse i nuläget, inte minst för samspelet mellan finanspolitiken och penningpolitiken.

Om det strukturella sparandet hade beräknats med den tidigare metoden hade det i budgetpropositionen för 2023 funnits en tydlig avvikelse från överskottsmålet, finans­politiken hade tolkats som mer åtstramande och budgetutrymmet 2023 hade varit betydligt större. Även om metodförändringen inte per automatik innebär att regeringen borde föreslagit en annan utformning av finanspolitiken, hade de finanspolitiska övervägandena skett i ett annat ljus. Det hade inneburit att utrymmet för en mer expansiv finanspolitik hade varit tydligare, oaktat hänsynen till penningpolitiken.

Enligt det finanspolitiska ramverket ska strukturellt sparande beräknas enligt vedertagen metod. Riksrevisionen bedömer att regeringens metodförändring är ett avsteg från den vedertagna metoden. Regeringens expertmyndigheter har inte gjort motsvarande metodförändring, vilket innebär att regeringens och expertmyndigheternas metod för att beräkna strukturellt sparande nu skiljer sig åt på ett väsentligt sätt. Det framgår inte heller i regeringens prognosjämförelse att det finns större skillnader mellan olika prognosmakares bedömningar av det strukturella sparandet, vilket bland annat beror på att regeringen har förändrat beräkningsmetoden. Prognosjämförelser är viktiga, särskilt för att riksdagen ska kunna ta ställning till regeringens prognoser. När beräkningsmetoderna skiljer sig åt är det ännu viktigare att regeringen redovisar prognosskillnaderna på ett tydligt sätt.

Regeringen föreslår en neutral finanspolitik trots att konjunkturläget är svagt. Regeringen motiverar sin finanspolitiska inriktning med att den tar hänsyn till penningpolitiken. Även om Riksrevisionen bedömer att det är oklart vad regeringen baserar sin bedömning att finanspolitiken är neutral på och att redovisningen i delar är missvisande, bedömer vi att det inte strider mot ramverket att i detta läge med hög inflation ta hänsyn till penningpolitiken. Den sparsamma beskrivningen av samspelet mellan finanspolitik och penningpolitik i ramverket gör det emellertid svårt att bedöma lämpligheten i den finanspolitiska inriktningen.

I samband med regeringsskiftet 2022 har utgiftstaket höjts väsentligt för 2023–2025. Regeringen motiverar höjningen med att det möjliggör prioriterade reformer och säkerställer tillräckligt stora marginaler för ovanligt stora finanspolitiska risker. Riksrevisionen bedömer att höjningen inte strider mot det finanspolitiska ramverket. Men om det visar sig att behovet av marginaler blir mindre än befarat finns det en risk för att prioriteringen mellan utgifter inte blir lika effektiv som den skulle ha blivit om utgiftstaket tydligare utgjort en begränsning för de statliga utgifterna.