Bristande likabehandling vid statliga markintrång
Trots tidigare kritik av brister finns det fortfarande skillnader i hur statliga myndigheter behandlar fastighetsägare som tvingas avstå eller upplåta sin mark. Framför allt handlar det om olikheter i hur ersättningen bestäms, visar Riksrevisionens granskning.
Foto: Valentin Casarsa
Riksrevisionen har granskat hur staten hanterar olika former av markintrång. Granskningen visar att mycket har förbättrats sedan 2005, då Riksrevisionen senast granskade området, men att vissa problem finns kvar.
Den största bristen är att det finns skillnader i hur myndigheterna beslutar om ekonomisk ersättning till fastighetsägarna. Skillnaderna handlar bland annat om hur myndigheterna hanterar ersättning för ombudskostnader, schablonersättning vid frivilliga förvärv, frivillighetsbonus samt om ersättningen ska räknas upp när den betalas ut i efterskott.
– De flesta markintrång sker frivilligt, men fastighetsägarens förhandlingsutrymme är begränsat. Eftersom staten i slutändan kan ta marken med tvång är det viktigt med enhetlighet, transparens och förutsebarhet, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Granskningen visar vidare att myndigheterna inte alltid är tydliga med vilka avvägningar de gör för att bestämma marknadsvärdet och annat som ligger till grund för ersättningen. De värderingsmetoder myndigheterna använder ger utrymme för olika bedömningar och tolkningar. Värderingarna bygger heller inte alltid på etablerad och aktuell kunskap om hur marknadsvärdet påverkas.
– Markintrång är viktig för samhällsbyggnadsprocessen men också en ingripande åtgärd för den som berörs. Även vid frivilliga överenskommelser är det problematiskt när myndigheter gör olika tolkningar av det bakomliggande regelverket, säger Anneli Josefsson, projektledare för granskningen.
En delförklaring till problemen är att vissa metoder som används för värdering av marken bygger på inaktuella förutsättningar. Det handlar framför allt om 1974 års åkernorm och 1983 års jordbruksnorm.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att se över hur ersättningsfrågor vid markintrång kan hanteras mer enhetligt. Det kan ske genom att de myndigheter som har många markintrångsärenden får i uppdrag att ta fram gemensamma principer.
Regeringen bör även ange vilken myndighet som ska förvalta och uppdatera 1974 års åkernorm eller den värderingsmetod som kan komma att ersätta normen. Trafikverket rekommenderas att uppdatera 1983 års jordbruksnorm
Se rapporten för fullständiga rekommendationer.
Olika former av markintrång
Staten, men även kommuner och privata aktörer, bedriver verksamhet som innebär ett behov av att ta privat mark i anspråk, ytterst med tvång. Det handlar bland annat om samhällets behov av järnvägar, vägar och kraftledningar men också om natur- och kulturvård.
Det finns ett flertal lagar som innehåller bestämmelser om ianspråktagande av mark eller rättigheter med tvång, så kallade markintrång. De flesta fall av markintrång resulterar dock i en frivillig överenskommelse. Den som får tåla ett intrång på sin fastighet har rätt till ersättning för sin ekonomiska förlust. Staten betalar varje år stora belopp i ersättningar för olika former av markintrång.
Presskontakt: Olle Castelius, tel: 08-5171 40 04.
Dela i sociala medier och via e-post
Kontakta oss
Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).