Eftersatt skötsel av nationalparker och naturreservat

Riksdagen har beslutat att nationalparker och naturreservat ska förvaltas med hög ambitionsnivå så att naturvärdena bibehålls eller ökar, och så att områdena görs tillgängliga för besökare. Dessutom har Sverige internationella åtaganden genom EU-medlemskapet, konventionen om biologisk mångfald och Agenda 2030.

Riksrevisionens granskning visar att förvaltningen inte lever upp till riksdagens mål, bland annat på grund av att finansieringen är otillräcklig. Länsstyrelserna skjuter många nödvändiga åtgärder på framtiden, framför allt åtgärder för friluftslivet och mer kostsamma naturvårdsåtgärder.

Länsstyrelserna ligger också efter med att uppdatera naturreservatens skötselplaner. En tredjedel av naturreservaten har skötselplaner som behöver uppdateras för att områdena ska kunna förvaltas effektivt.

Vidare har Naturvårdsverket inte gett länsstyrelserna det stöd de behöver för att bedriva en effektiv förvaltning. Det handlar till exempel om vägledningar och it-stöd. Naturvårdsverket har heller inte sett till att nationalparkernas skötselplaner är aktuella; 19 av Sveriges 30 nationalparker har skötselplaner som behöver uppdateras.

– Förvaltningen av skyddad natur fungerar inte effektivt. På sikt leder bristerna till att de värden som skyddats i våra nationalparker och naturreservat inte kan bibehållas, eller att de helt går förlorade. Det handlar både om naturområden som är värdefulla för den biologiska mångfalden, och om människors möjlighet till friluftsliv, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Naturvårdsverkets sätt att fördela medel till länsstyrelserna har också brister, bland annat eftersom viktiga underlag för fördelningen inte uppdaterats. Fördelningen av medel riskerar därmed att inte spegla länens olika behov, vilket kan leda till att de åtgärder som genomförs inte är de mest prioriterade på nationell nivå.

Riksrevisionen konstaterar att styrningen försvåras av att det uppföljningssystem som Naturvårdsverket har tagit fram inte är ändamålsenligt. Därför går det inte att bedöma hur mycket medel som krävs för att bibehålla bevarandevärdena, eller var befintliga åtgärder gör mest nytta.

– Uppföljning behövs för att kunna bedöma om målen nås och hur förvaltningen behöver förändras. Regeringen har haft kännedom om att uppföljningssystemet inte fungerar men har inte gjort något för att lösa problemen, säger Lena Lakso, projektledare för granskningen.