Personlig assistans till funktionshindrade (RiR 2004:7)

Personlig assistans som hjälp i vardagen har gett många människor med svåra funktionshinder möjlighet till ett bättre liv. Men assistansreformen, som infördes 1994, har också brister. Det handlar om otydliga regler, svag kontroll, brist på tillsyn och ökande kostnader.

Stödformen personlig assistans med statlig ersättning infördes år 1994 som en del i en större handikappreform. Tillgången till personlig assistans har gett många människor med svåra funktionshinder möjlighet till ett bättre liv.

Riksrevisionens granskning visar dock att assistansreformen även fått oönskade effekter. Det handlar bland annat om kraftiga kostnadsökningar, brister i rättssäkerheten för dem som lagarna finns till för, risker för missbruk av assistansersättningen och ett otillräckligt utbud av alternativa stödformer. Dessutom är det endast en del av dem som har personlig assistans som har förutsättningar att i enlighet med lagens intentioner styra sin assistans så att den främjar deras självständighet och integritet.

Riksrevisionen anser att det finns behov av att förändra utformningen av det statliga stödet till människor med funktionshinder. Dessutom behöver åtgärder vidtas för att snarast förbättra administrationen, den ekonomiska kontrollen och tillsynen av verksamheten.