Dricksvattenförsörjning – beredskap för stora kriser (RiR 2008:8)

Samhället står inte väl rustat om en allvarlig kris skulle inträffa i dricksvattenförsörjningen. Risk- och sårbarhetshetsanalyserna håller inte tillräcklig kvalitet och regeringen har inte tagit ställning till vilken nivå som ska finnas på krisberedskapen. Samtidigt finns positiva inslag i utvecklingen av krisberedskapen.

Riksrevisionen har granskat om regeringen och ansvariga myndigheter har skapat förutsättningar för att allvarliga kriser inom dricksvattenförsörjningen ska kunna hanteras. En allvarlig kris innebär att dricksvatten som ett livsuppehållande livsmedel inte kan distribueras till befolkningen i någon av våra största städer, att många människors hälsa och stora ekonomiska värden äventyras och att medborgarnas förtroende för myndigheterna riskerar att skadas. Dricksvattenförsörjning är ett kommunalt ansvar, men de statliga myndigheternas hjälp och insatser kan bli avgörande om en mycket allvarlig kris skulle inträffa.

Riksrevisionen har samlat in ett underlagsmaterial från kommunerna för att kunna granska om de statliga insatserna är tillräckliga. Granskningen visar att Livsmedelsverkets insatser bidragit till en ökad medvetenhet i kommunerna om vikten av god krisberedskap, men att hot och risker samtidigt skärps med pågående klimatförändringar och ökad sårbarhet vad gäller bland annat personal- och laboratoriesituationen. I dag finns inte möjlighet att hantera sådana allvarliga kriser som kräver nödvattenförsörjning eller evakuering av utsatta grupper inom väsentliga delar av storstadsområdena.

Riksrevisionen anser att det finns ett utrymme att stärka och förbättra de statliga insatserna bland annat när det gäller kontroll av råvattenkvaliteten och att tillgängliggöra statlig förstärkningsmateriel.