Uppföljning

Riksrevisionen har granskat hur basanslaget för forskning och forskarutbildning används vid universitet och högskolor.

Granskningen visade att det fanns flera faktorer som innebar risk för att basanslaget inte kunde användas enligt riksdagens intentioner om självständigt agerande och strategiska beslut om långsiktiga inriktningar och prioriteringar om forskning och forskarutbildning. Det rörde sig bland annat om att bristande underlag om verksamheten begränsade lärosätenas möjlighet att dimensionera forskarutbildning och bedöma finansiella risker.
Att det saknades information om basanslagets användning innebar att regeringen saknade kunskap för att styra och följa upp i förhållande till riksdagens intentioner.

Granskningen visade också att vissa högskolor hade svårt att få basanslaget att räcka till mer än samfinansiering och delar av forskarutbildningen. Det fanns även indikationer på att en stor andel av de framtida resurserna var intecknade i form av löften om forskningstid finansierad med anslag till bidragsfinansierade projekt.

Riksrevisionen rekommenderade lärosätena att utveckla sin redovisning för att få bättre underlag för att bedöma risker samt prioritera och följa upp basanslagets användning. Regeringen rekommenderades att utveckla formerna för finansiering av forskning och forskarutbildning, för att ge varje universitet och högskola förutsättningar att fatta långsiktiga beslut om sin forskning och värna sin integritet gentemot sina samarbetspartner. Regeringen rekommenderades även att utveckla uppföljningen av hur de statliga medlen för forskning fördelas och förbrukas över tid.

Efter granskningen

I skrivelsen till riksdagen med anledning av granskningen angav regeringen att universitet och högskolor borde utveckla beskrivningen av hur anslagen för forskning och forskarutbildning används. Riksdagen beslutade om ett tillkännagivande till regeringen med anledning av en följdmotion till skrivelsen. Enligt tillkännagivandet borde regeringen överväga om systemet för fördelning av basanslaget är väl avvägt i relation till målet att varje lärosäte ska ha förutsättningar att fatta långsiktiga beslut om sin forskning och att värna lärosätets integritet gentemot sina samarbetspartner.

Sedan Riksrevisionens granskning publicerades har man arbetat vid universitet och högskolor för att öka transparensen i redovisningen av samfinansiering och i uppskattningar av kostnader för forskarutbildningen. Regeringen avsåg att följa och utvärdera effekterna av det nyligen införda systemet, som innebär att tio procent av anslagen ska omfördelas utifrån lärosätenas förmåga att få externa medel samt resultat i form av publiceringar och citeringar. Vidare aviserade regeringen i skrivelsen att den skulle återkomma i frågan om resursfördelning för forskning och utbildning på forskarnivå i forsknings- och innovationspropositionen.
I denna menade regeringen att nuvarande resursfördelningsmodell bör behållas oförändrad, om än med vissa justeringar. Regeringen ansåg att den genom detta tillgodosett riksdagens tillkännagivande.

I budgetpropositionen för 2014 föreslog regeringen ökade anslag till universitet och högskolor. Tillskottet innebär att basanslagens andel av forskningsfinansieringen i stort sett är oförändrat. De externa bidragen har dock ökat i både relativa och absoluta tal sedan 2012. Enligt en undersökning av lärosätenas forskningsfinansiering, gjord av Universitetskanslersämbetet 2013, kan en hög andel externfinansiering begränsa högskolornas möjligheter att styra inriktningen av verksamheten. Regeringen menar dock i budgetpropositionen för 2014 att lärosätena genom att införa SUHF-modellen har ökat sin kontroll över forskningsprojektens totala kostnader och den del som finansieras med basanslag.