Tandvårdsreformen 2008 – når den alla? (RiR 2012:12)

Tandvårdsreformen från 2008 har inte fungerat helt och målen har bara uppnåtts till viss del. En anledning är att många inte känner till vare sig tandvårdsbidraget, högkostnadsskyddet eller vad det kostar att gå till tandläkaren. Det är också fler idag än före reformen som avstår från tandvård för att det är för dyrt.

Regeringen genomförde en ny tandvårdsreform 2008. Syftet med reformen var att utvidga den förebyggande tandvården och att erbjuda tandvård till en rimlig kostnad för personer med stora tandvårdsbehov. Regeringen införde därför ett allmänt tandvårdsbidrag för att öka besöksfrekvensen och ett högkostnadsskydd för att minska de ekonomiska hindren för personer med stora tandvårdsbehov att genomföra den tandvård de behöver. Riksrevisionen har granskat om målen med reformen uppfylls och om statens insatser har varit effektiva medel för att bidra till att målen nås.

Granskningen visar att besöksfrekvensen ökat marginellt sedan reformen infördes och att den inte når upp till de nivåer som regeringen hoppades på. Granskningen visar också att det allmänna tandvårdsbidraget varken är känt eller utformat på ett sådant sätt att det leder till fler besök.

Högkostnadsskyddet utgör visserligen många gånger ett bra skydd mot höga tandvårdskostnader. Men den höga graden av självfinansiering leder ofta till att personer med låga inkomster och stora tandvårdsbehov fortfarande har svårt att ta del av skyddet.

Riksrevisionen rekommenderar bland annat regeringen att följa upp om det allmänna tandvårdsbidraget och högkostnadsskyddet är träffsäkra och effektiva medel för att nå tandvårdslagens mål om en god tandhälsa.