Resultat

Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns effektivitetsbrister i statens insatser för att tillvarata och utveckla de nyanländas kompetens. En effektiv etablering bygger på tidiga åtgärder som är väl anpassade för individen. Misslyckanden i detta avseende innebär betydande kostnader i framtiden för såväl den enskilde som för samhället som helhet.

Av Riksrevisionens granskning framgår att statens insatser inte i tillräcklig utsträckning utgår från den enskildes förutsättningar och behov, att insatserna inte erbjuds tillräckligt snabbt samt att statens resurser kan omfördelas så att de gör större nytta. Några av de problem som lyfts fram i granskningen handlar om brister i utbud och kvalitet av upphandlade insatser, för få möjligheter till tidiga kontakter med arbetslivet, ett otillräckligt utnyttjande av validering och vuxenutbildning samt brister i samarbetet mellan stat, kommun och näringsliv.

Det lokala arbetssättet har betydelse för resultatet

Riksrevisionen har genomfört en statistisk analys av hur olika kommuners strukturella förutsättningar och de nyanländas skiftande bakgrund påverkar sannolikheten att få ett arbete eller påbörja studier. Högre utbildning ökar sannolikheten till arbete, men inte så mycket som förväntat. Nyanlända kvinnor har betydligt lägre sannolikhet att få arbete än män. Även andra faktorer påverkar utfallet, såsom individens ursprungsland samt arbetslösheten, utbildningsnivån och andelen utrikes födda i kommunen.

Men även om man tar hänsyn till att förutsättningarna är olika finns det stora variationer i hur etableringen av nyanlända lyckas i olika kommuner. Enligt Riksrevisionens mening talar detta för att det finns ett påtagligt utrymme för de lokala aktörerna att påverka utfallet, exempelvis genom hur man organiserar och bedriver verksamheten samt hur man samverkar med varandra. Av Riksrevisionens fallstudier framgår också att det finns skillnader i hur etableringsarbetet är organiserat och bedrivs inom och mellan den lokala arbetsförmedlingen, kommunen och berörd länsstyrelse. När det gäller Arbetsförmedlingen kan det bl.a. konstateras att olika organisationslösningar innebär olika grad av specialisering och möjligheter till lokal förankring och arbetsgivarkontakter.

Otillräckligt samarbete mellan stat och kommun

Kommunerna har även efter etableringsformen en viktig roll för de nyanländas etablering. Utöver sfi och samhällsorientering har kommunerna ansvar för den reguljära vuxenutbildningen, vilken kan spela en stor roll för att utveckla och tillvarata nyanländas kompetens. Kommunerna har också en lagreglerad möjlighet att anordna arbetsmarknadsrelaterad verksamhet för att kunna hjälpa sina invånare till egenförsörjning.

Majoriteten av de kommunala och statliga företrädare som Riksrevisionen har intervjuat under granskningen anser att etableringsreformen inneburit förbättringar. Men i praktiken har etableringsreformen också medfört en uppdelning av ansvar mellan stat och kommun beroende på vem som står för individens försörjning. Statlig ersättning utgår i form av etableringsersättning respektive aktivitetsstöd medan kommunerna svarar för försörjningsstöd. Detta påverkar vilka insatser som den nyanlände får ta del av. Vissa kommuner erbjuder inte alls eller endast i mycket begränsad omfattning nyanlända inom etableringsuppdraget möjligheter att ta del av kommunala platser för praktik, arbetsträning eller liknande. Kommunerna går in med insatser först när etableringsperioden och tiden med statlig ersättning inom garantierna är slut. Samtidigt har Arbetsförmedlingen svårt att hitta tillräckligt många platser i det privata näringslivet. Därmed riskerar etableringsdeltagare att inte få möjlighet att komma ut på en arbetsplats i den utsträckning som skulle behövas.

Etableringsperioden utnyttjas inte alltid effektivt

I den tidiga fasen av etableringsprocessen finns svårigheter som fördröjer etableringsinsatserna och riskerar att göra dem mindre effektiva. Det kan bl.a. handla om brist på bostäder, hälsorelaterade frågor samt de nyanländas personliga ekonomi.

Bristande kunskaper i svenska språket kan hindra nyanlända från att få meningsfulla insatser i ett tidigt skede. En stor andel av de nyanlända når av olika skäl inte särskilt långt i sina svenskstudier. Därmed kommer de inte vidare i sin utveckling på grund av olika mer eller mindre formellt uttalade språkkrav. Det kan handla om såväl praktikplatser som validering av tidigare yrkeserfarenhet samt kommunal vuxenutbildning. Det finns även logistiska svårigheter kring att bedriva sfi-studier parallellt med andra insatser.

Av Riksrevisionens aktstudie framgår att det inte sällan saknas en tydlig röd tråd och progression i etableringsplanerna och hur de genomförs. De två åren med etableringsplan riskerar därmed att gå till spillo utan att den nyanlände egentligen har kommit närmare vare sig arbetsmarknad eller studier. Bristande progression kan, förutom svårigheter att anpassa insatser till en låg språknivå, också orsakas av brist på meningsfulla aktiviteter. En sådan brist kan exempelvis drabba personer utan studievana. Kvinnor har i betydligt lägre utsträckning än män arbetsmarknadsnära insatser i sina planer.

En brist i sammanhanget är att Arbetsförmedlingen inte bedriver någon systematisk och erfarenhetsbaserad metodutveckling på området. Det handläggarstöd som finns är i första hand inriktat mot att stödja en korrekt handläggning av etableringsärenden, inte verksamhetens innehåll i termer av exempelvis alternativ och framgångsfaktorer.

Brister i insatsernas innehåll och kvalitet

Chefer och arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen betonar vikten av att kunna erbjuda de nyanlända rätt aktiviteter av god kvalitet. Samtidigt framförs från samtliga av fallstudiernas förmedlingar kritiska synpunkter mot såväl utbudets inriktning och omfattning som dess kvalitet. Eftersom många upphandlingar överklagas kan det vara svårt för Arbetsförmedlingen att upprätthålla en tillräcklig bredd i sitt utbud.

I många fall uppges leverantörerna ha svårt att säkerställa kvaliteten i sina tjänster. Arbetsförmedlarna ägnar mycket tid åt att kontrollera och sätta press på leverantörerna, annars får de nyanlända inte alls de tjänster som staten har betalt för. De behov och önskemål om insatser för nyanlända som finns lokalt hos arbetsförmedlingarna blir inte tillgodosedda. Ett problem som framförs i sammanhanget är att en del leverantörer inte har tillräcklig förmåga att arbeta med den här målgruppen.

Validering och vuxenutbildning används inte tillräckligt

Det finns brister i kartläggningen av de nyanländas kunskaper och kompetens, som ska ligga till grund för en fortsatt planering. Få får sin erfarenhet validerad, och bedömning av utländska betyg kan ta lång tid.

Av de nyanlända inom etableringsuppdraget saknar över hälften gymnasieutbildning, men endast 5 procent av etableringsdeltagarna hade vuxenutbildning som en insats i sina etableringsplaner. Enligt Riksrevisionens mening är det problematiskt när unga personer som har ett långt yrkesliv framför sig i så stor utsträckning väljer bort utbildning. Det förekommer även att fokus skiftar till kortsiktiga lösningar när tiden för etableringsplanen närmar sig sitt slut, exempelvis för att den nyanlände ser vidare studier som en ekonomiskt olönsam affär.