Bakgrund

Motiv för granskning

Riksrevisionens granskning omfattar Sidas och Utrikesdepartementets valutahantering 2013. Arbetet har innefattat dokumentstudier samt intervjuer med företrädare för Sida, Utrikesdepartementet (UD), Riksgälden, Kammarkollegiet, Pensionsmyndigheten, Försvarsexportmyndigheten (FXM), Exportkreditnämnden (EKN) samt Skandinaviska Enskilda Banken (SEB). Riksrevisionen har även gått igenom Sidas samtliga valutaköp 2013 och jämfört erhållna valutakurser med historiska marknadsdata. Jämförelser har också gjorts med hur valutahandel och valutasäkring hanteras av andra myndigheter.

Granskningens syfte

Syftet med denna granskning har varit att undersöka om Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) samt regeringen och Regeringskansliets (Utrikesdepartementets) hantering av valutaväxling och valutarisker bidrar till ett effektivt och förutsägbart bistånd. Även Riksgäldskontoret (Riksgälden) har omfattats av granskningen, eftersom myndigheten ansvarar för det ramavtal som används vid statliga valutaaffärer.

Granskningens genomförande

Under 2013 uppgick det svenska biståndet till 31 miljarder kronor, vilket gör Sverige till en av de största biståndsgivarna internationellt sett, både i relation till bruttonationalinkomsten och i absoluta tal. En stor del av de svenska biståndsmedlen måste växlas från svenska kronor till utländsk valuta innan de kan användas av mottagarna. Detta innebär att frågor om valutahantering har betydelse för hur effektivt och resultatinriktat biståndet är. En förutsättning för effektiv valutahantering i biståndet är att svenska biståndsmedel kan växlas till mottagarnas valutor till så fördelaktiga växelkurser som möjligt. Detta säkerställer en god hushållning med statens medel.Svenska biståndsåtaganden bör också vara förutsägbara. Förändringar i valutakurser mellan beslut och utbetalning kan snabbt påverka kostnaderna för biståndet eller det belopp som når mottagare av svenskt bistånd. En genomtänkt hantering av denna typ av valutarisker är därmed av betydelse för både mottagarna och statens budget. Att svenska medel förmedlas på ett resultatinriktat, förutsägbart och transparent sätt är också något som Sverige åtagit sig att garantera i internationella överenskommelser.