Det livslånga lärandet inom högre utbildning (RiR 2016:15)

Regeringen och lärosätena kan inte garantera att utbildningsutbudet motsvarar det behov av fortbildning som finns bland yrkesverksamma och hos arbetsgivare. Det beror bland annat på att lärosätena har svårt att identifiera behov av fortbildning men också på att regeringen inte är tillräckligt tydlig i sin styrning.

Mot bakgrund av en föränderlig arbetsmarknad som präglas av strukturomvandling och teknisk utveckling kan fortbildning inom högre utbildning spela en viktig roll för att individer ska kunna upprätthålla och utveckla de kunskaper och färdigheter som behövs i arbetslivet. Fortbildning inom högre utbildning är en begränsad men viktig del för att säkerställa samhällets kompetensförsörjning, framför allt för vissa yrkesgrupper. Efterfrågan på högre utbildning bland yrkesverksamma har ökat sedan början på 1990-talet.

Riksrevisionen har granskat lärosätenas arbete med att erbjuda fortbildning till yrkesverksamma. Granskningen har visat att lärosätena har svårt att identifiera efterfrågan på fortbildning och kunskapen om denna efterfrågan är därmed begränsad. Även i de fall det finns ett identifierat behov finns det bristande incitament och förutsättningar för såväl lärosäten som arbetsgivare och yrkesverksamma att genomföra eller delta i fortbildningsinsatser.

Riksrevisionens övergripande bedömning är att statens nuvarande styrning av och lärosätenas arbete med fortbildning inte garanterar att utbudet motsvarar den efterfrågan och det behov som finns hos arbetsgivare och bland yrkesverksamma. Riksrevisionen rekommenderar därför att regeringen förtydligar lärosätenas roll vad gäller att tillhandahålla fortbildning och ser över de incitamentsstrukturer som kan påverka lärosätenas möjligheter att erbjuda fortbildning.