Statens styrning genom riktade statsbidrag inom hälso- och sjukvården (RiR 2016:29)

Statliga bidrag till vården för olika riktade insatser är vanligt förekommande. Effekten av bidragen är ofta positiv inledningsvis men är oklar i ett längre perspektiv. I flera fall upphör verksamhet då bidragen slutar komma och i vissa fall har prioriteringar styrts av beviljande av bidrag och inte utifrån lokala behov.

Staten styr kommuner och landsting på flera olika sätt. Ett sätt är genom riktade statsbidrag, vilka är knutna till specifika verksamheter eller insatser. År 2015 betalades ungefär 3,5 miljarder kronor ut till landstingen i form av 24 stycken riktade statsbidrag för att förbättra hälso- och sjukvården. Det utgör endast lite över en procent av landstingens totala intäkter, men som granskningen visar har bidragen ändå i många fall betydande påverkan på verksamheterna.

Granskningens övergripande slutsats är att de riktade statsbidragen inte fungerar som avsett. Riksdagens intention är att bidragen ska användas tillfälligt och undantagsvis, samt att deras resultat ska följas upp. Granskningen visar närmast på mot- satsen. De flesta av bidragen pågår under så många år att de knappast kan betraktas som tillfälliga. De saknar också överlag en fastställd bortre tidsgräns. Det stora antalet bidrag som löper parallellt innebär att de inte används undantagsvis. Kunskapen om bidragens konsekvenser är dessutom otillräcklig. Dels vet man för lite om hur de olika landstingen använder bidragen och hur det påverkar landstingens interna styrning, dels vet man generellt sett för lite om insatsernas effekter.

Riksrevisionen anser att bedömningen av när riktade bidrag ska användas behöver följa en mer systematisk process. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att göra en översyn av de riktade statsbidrag som saknar en tidsgräns, överväga att fastställda en bortre tidsgräns för nya riktade statsbidrag samt att från början utforma bidragen så att uppföljning och effektutvärdering underlättas.