Diskrimineringslagens krav på lönekartläggning – ett trubbigt verktyg för att minska löneskillnader mellan könen (RiR 2019:16)

För att motverka osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska alla arbetsgivare göra lönekartläggningar. Riksrevisionens granskning visar att lagkraven i liten utsträckning kan påverka löneskillnader, särskilt hos små arbetsgivare.

Riksrevisionen har granskat om lönekartläggning är ett väl fungerande verktyg för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Lönekartläggning handlar bland annat om att arbetsgivare ska analysera om det finns osakliga löneskillnader mellan könen för lika eller likvärdiga arbeten.

Granskningen visar att lönekartläggning, såsom den är utformad i dagsläget, har begränsade möjligheter att minska löneskillnaderna på arbetsmarknaden. Det beror framförallt på att löneskillnaderna för män och kvinnor som arbetar hos samma arbetsgivare i genomsnitt är relativt små. Det är också svårt för arbetsgivare med få anställda att reda ut om det finns osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor i organisationen.

I granskningen undersöktes om det fanns någon påverkan på inkomstskillnader och rekrytering av kvinnor hos arbetsgivare som efter 2009 undantogs från kravet att dokumentera arbetet med lönekartläggning. Resultaten visar att det endast finns små eller obefintliga effekter av lagkrav för de undersökta företagen.

Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer svarade även på frågor om lönekartläggning. Arbetet med lönekartläggning bedömdes vara ganska arbetskrävande samtidigt som arbetsgivare sällan hittar osakliga löneskillnader.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att följa utvecklingen av löneskillnaderna mellan män och kvinnor inom samma organisation samt att utreda om lagstiftningen kan göras mindre arbetskrävande och bättre anpassas till arbetsgivare av olika storlek.