Den nordiska stridsgruppen – Nordic Battlegroup 2011 (RiR 2012:11)

Riksrevisionens granskning av Försvarsmaktens uppbyggnad av Nordic Battlegroup 2011 visar att den har fungerat bättre än vad som var fallet för den förra nordiska stridsgruppen NBG08. Men det finns fortfarande brister.

EU-stridsgrupperna är en del av EU:s koncept för militär snabbinsatsförmåga och ska kunna användas inom ramen för EU:s krishantering. Kännetecknande för EU:s stridsgrupper är att de ska kunna sättas in inom 10 dagar för att verka under kort tid. Sverige har vid två tillfällen tagit ansvar för att organisera och producera en sådan styrka, Nordic Battlegroup 2008 (NBG08) samt Nordic Battlegroup 2011 (NBG11).

Riksrevisionen har tidigare granskat framtagandet av NBG08 och har nu granskat den andra nordiska stridsgruppen, NBG11. Granskningen visar att framtagandet av NBG11 sammantaget fungerade bättre än vad som var fallet för NBG08. NBG11 anmäldes utan begränsningar till EU och Riksrevisionen har inte funnit någon grund för att ifrågasätta detta. Riksrevisionen menar dock att det är viktigt att komma ihåg att en styrka av denna storlek och sammansättning sannolikt är mindre effektiv i situationer där konfliktnivån är hög.

Riksrevisionen kan konstatera att Försvarsmakten har tillvaratagit erfarenheter från NBG08, men att vissa brister kvarstår. Samordningen inom Försvarsmaktens högkvarter var svag, vilket medförde att Försvarsmakten inte lyckades få fram styrande dokument för förbandet i tid. Detta fick följdeffekter för bland annat materielförsörjningen till förbanden samt utbildning och övning. Vidare tog Försvarsmakten risker i materielplaneringen när man planerade för materiel med knapp tillgång, som till exempel fordon, till NBG11.

Regeringen har skärpt styrningen. En ram fastställdes till 1 600 svenskar, men denna och övrig styrning skedde sent i förhållande till förbandsproduktionen.