Uppföljning

Resultatet visade att det fanns utrymme för bättre överensstämmelse mellan upphandlad arbetsmarknadsutbildning inom olika branscher och efterfrågan på arbetskraft. I granskningen framhölls att Arbetsförmedlingen behövde utveckla sitt arbetssätt för att identifiera vilka behov som finns lokalt och involvera förmedlingskontoren mer i processen. Vidare identifierades en risk för att Arbetsförmedlingen inte mötte arbetsgivarnas rekryteringsbehov på ett tillräckligt bra sätt, till exempel att anpassning inte varit tillräckligt snabb och flexibel. Riksrevisionen menade även att Arbetsförmedlingen kunde bli bättre på att anvisa arbetssökande till arbetsmarknadsutbildning.

Riksrevisionen rekommenderade Arbetsförmedlingen att utveckla samarbetsområdena för att göra förmedlingskontoren mer involverade i behovsanalysen inför upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Vidare rekommenderades myndigheten att se över möjligheten att i större utsträckning genomföra mindre omfattande och regionalt initierade upphandlingar. Riksrevisionen rekommenderade även att Arbetsförmedlingen borde använda det ökade utrymmet som regleringsbrevet 2015 gav för att anpassa verksamheten till arbetsgivarnas behov vid upphandling av och anvisningar till arbetsmarknadsutbildning.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I skrivelsen till riksdagen med anledning av granskningsrapporten delade regeringen Riksrevisionens bedömning att förmedlingskontoren i högre grad borde vara involverade i behovsanalysen och att arbetsmarknadsutbildningar behövde anpassas till regionala och lokala behov. Vidare borde en anpassning till arbetsgivarnas behov eftersträvas även fortsättningsvis. Regeringen betonade värdet av att myndigheten tar vara på den effektiviseringspotential som identifierats i fråga om behovsanalyser när det gäller att upphandla och anvisa till arbetsmarknadsutbildning. Regeringen förväntade sig att Arbetsförmedlingen skulle finna en god balans i avvägningen mellan nationell, regional och lokal upphandling, och kommer noga följa myndighetens fortsatta arbete. Regeringen såg Riksrevisionens rapport som slutbehandlad genom skrivelsen.

I sitt betänkande med anledning av regeringens skrivelse välkomnade arbetsmarknadsutskottet att regeringen betonade värdet av att Arbetsförmedlingen ska beakta, och i möjligaste mån tillvarata, den effektiviseringspotential som Riksrevisionen har identifierat. Utskottet fann inga skäl för riksdagen att göra några tillkännagivanden med anledning av motionsyrkandena. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag att avslå motionsyrkandena och lade regeringens skrivelse till handlingarna.

Regeringens och myndighetens åtgärder

Regeringen tillsatte 2016 en utredning om det statliga åtagandet för en väl fungerande arbetsmarknad och Arbetsförmedlingens uppdrag. Utredningen tillsattes inte till följd av Riksrevisionens granskning, men 2017 gav regeringen utredningen ett tilläggsdirektiv som bland annat innebar att utreda hur arbetsmarknadsutbildningen kan svara mot arbetsmarknadens behov. Utredningen kom därför delvis in på samma frågor som granskningsrapporten. Utredningen presenterade sitt huvudbetänkande 2019, med förslag som kan innebära att arbetsmarknadsutbildningen blir bättre anpassad till arbetsmarknadens behov. Förslagen kan dock inte ses som en följd av granskningsrapporten.

Medan granskningen pågick 2015 ändrade regeringen Arbetsförmedlingens regleringsbrev för att även personer som står närmare arbetsmarknaden ska kunna anvisas till arbetsmarknadsutbildning. Efter granskningen har Arbetsförmedlingen, i linje med Riksrevisionens rekommendation, sett över handläggarstödet så att det tydligare framgår att rekryteringen till bristyrkesutbildningar ska ske utifrån den sökandes möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. Detta kan enligt Arbetsförmedlingen ha bidragit till en förändrad sökandesammansättning och den positiva utvecklingen för deltagare som börjat arbetsmarknadsutbildning efter 2015.

Arbetsförmedlingen tog 2017 fram en ny strategi för matchning till jobb genom utbildning. Syftet var att möta både de ökade behoven och de ökade förutsättningarna på utbildningsområdet. Strategin berör både myndighetens egna utbildningsinsatser och samverkan med det reguljära utbildningsväsendet. I strategin slår Arbetsförmedlingen fast att branschens behov ska vara vägledande för utformningen av den utbildning som man nyttjar, och att den utbildningen ska finnas tillgänglig när behoven uppstår.

Arbetsförmedlingen lyfte i Arbetsmarknadsrapporten för 2017 fram Riksrevisionens slutsats om att det saknas ett regionalt arbetsmarknadsperspektiv i upphandlingen av arbetsmarknadsutbildning. Enligt Arbetsförmedlingen har det medfört att regionerna nu är mer involverade i behovsanalysen. Slutbetänkandet av arbetsmarknadsutredningen bekräftar den bilden. Där uppges att man har reviderat processen för behovsinventering, mycket till följd av Riksrevisionens granskning av kopplingen mellan arbetsmarknadsutbildningen och det regionala arbetsmarknadsbehovet.

Arbetsförmedlingen jobbar nu även med en kombination av breda, flexibla avtal om arbetsmarknadsutbildning som kan utnyttjas där behovet uppstår, och mer avgränsade avtal som upphandlas specifikt för en viss del av landet.

Avslutande bedömning och kommentarer

Regeringen har inte vidtagit några åtgärder med anledning av granskningsrapporten. Det fanns heller inga rekommendationer som riktades till regeringen. Regeringen såg dock positivt på två av de tre rekommendationerna till Arbetsförmedlingen och betonade vikten av att ta tillvara effektiviseringspotentialen.

Arbetsförmedlingen har lyft fram granskningsrapporten som en orsak till att myndigheten sett över och förändrat behovsanalysen inför en upphandling. Vidare har myndigheten arbetat med att bättre anpassa utbildningarna till arbetsgivarnas behov, bland annat genom att se över handläggarstödet för anvisningar till arbetsmarknadsutbildning. Alltså har Arbetsförmedlingen hanterat två av Riksrevisionens tre rekommendationer.

Det är svårt att bedöma hur dessa förändringar har påverkat effekten av arbetsmarknadsutbildningar (det vill säga hur utbildningen påverkar deltagarnas chans till sysselsättning). Effekten har ökat sedan granskningsrapporten publicerades, men det finns ett antal faktorer som kan spela in. Det går inte att säga vilken påverkan som enskilda förändringar har haft.

Det är troligt att förändrade arbetssätt vid upphandling och anvisningar möjliggör en bättre anpassning till arbetsmarknadens behov. En del av problemen som granskningsrapporten tar upp finns dock kvar, till exempel långa ledtider vid upphandlingar (detta är dock svårt att påverka, givet de krav som ställs på hur en upphandling ska gå till). Det kan också vara så att marknadsområdena och regionerna behöver mer tid för att utveckla sin lokala behovsanalys och sin förmåga att omsätta den i beställningar av insatser.