Den kommunala finansieringsprincipen – tillämpas den ändamålsenligt? (RiR 2018:8)

Bristande tillämpning av den kommunala finansieringsprincipen innebär att kommuner riskerar att felkompenseras ekonomiskt vid genomförandet av statliga reformer. I förlängningen kan detta tvinga kommuner till omprioriteringar av sin verksamhet, visar Riksrevisionens granskning.

Den kommunala finansieringsprincipen har tillämpats sedan 1993 och innebär att staten inte ska ålägga kommuner och landsting nya uppgifter utan att ge dem adekvat finansiering, det vill säga att statligt beslutade reformer varken ska vara under- eller överfinansierade. Syftet med den här typen av ekonomisk reglering är att tydliggöra gränsen mellan det statliga och kommunala ansvaret och att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner. Riksrevisionen har granskat regeringens beslutsunderlag till riksdagen för tre beloppsmässigt stora reformer i syfte att bedöma om tillämpningen av principen har bidragit till adekvat ekonomisk reglering.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att finansieringsprincipen i flera delar inte har tillämpats som det var tänkt. Sammantaget innebär bristerna i beredningen och redovisningen att riksdagen i de granskade reformerna har fattat beslut om ekonomisk reglering på ett underlag som i flera delar är otydligt och otillräckligt.

För att uppnå en mer ändamålsenlig tillämpning av principen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att bereda kommunalekonomiska reformer på ett transparent och välunderbyggt sätt och att i god tid bjuda in företrädare för kommuner och landsting i beredningsarbetet. Därutöver bör reformers kommunalekonomiska konsekvenser analyseras för att utröna hur de skiljer sig mellan kommuner. Slutligen bör Regeringskansliet ge kommittéer tillräckligt stöd för att kunna göra kostnadsberäkningar i enlighet med riktlinjerna.