Resultat

Köpare av ruttjänster ökade sina arbetsinkomster

Användningen av rutavdraget är ojämnt fördelat mellan olika hushåll. Hushåll med höga inkomster köper ruttjänster i högre utsträckning än andra hushåll. Den tiondel av hushållen som har högst disponibla inkomster svarade 2017 för 40 procent av det totala avdragsbeloppet. Mindre än hälften av det totala avdragsbeloppet gick till barnfamiljer, enbart enstaka procent till ensamstående föräldrar. Drygt en fjärdedel gick till hushåll som kategoriseras som äldre än 65 år.

Ett av syftena med rutavdraget är att marknadsarbetet ska öka när tid frigörs för de hushåll som köper tjänsterna. I granskningen undersöks detta genom att arbetsinkomsterna i olika hushåll som gjorde rutavdrag för första gången
2014–2017 jämförs med arbetsinkomsterna i liknande hushåll som inte gjorde rutavdrag. Jämförelsen tyder på att det finns en genomsnittlig skillnad i arbetsinkomsterna i en av de grupper vi studerat, nämligen hushåll med sammanboende par i åldern 26–56 år. Dessa hushåll (som hade fått rutavdrag med minst 5 000 kronor under året) ökade i genomsnitt sin sammanlagda arbetsinkomst med 2,5 procentenheter mer än liknande hushåll som inte hade köpt några ruttjänster. Det motsvarar omkring 27 000 kronor för ett genomsnittligt hushåll. Ökningen finns framför allt i barnfamiljer. Vi finner ingen motsvarande ökning för ensamstående eller för personer över 56 år.

Resultatet av jämförelsen ska tolkas med försiktighet. Det beror bland annat på att vi inte kan fastställa ett orsakssamband mellan köp av ruttjänster och ökade arbetsinkomster.

Utrikes födda som fick ett rutarbete stärkte sin ekonomiska situation och sin förankring på arbetsmarknaden

Granskningen visar att många av dem som började arbeta i rutbranschen
2011–2017 (nya rutarbetare) inte var folkförda i Sverige den 31 december året innan inträdet i branschen. Vi kan inte kan säga exakt hur många personer det rör sig om, men av de nya rutarbetare vi kan identifiera i statistiken är andelen i storleksordningen 22–30 procent och har vuxit över tid. En majoritet av dessa är födda i ett EU-land eller i ett annat europeiskt land. Det tyder på att många av de nya rutarbetarna var arbetskraftsinvandrare. Detta var inte riksdagens uttalade avsikt med rutreformen, utan avsikten var att de nya arbetstillfällena skulle leda till ökad sysselsättning bland dem på den svenska arbetsmarknaden som hade svårigheter att finna sysselsättning.

För nya rutarbetare, som inte kommit till Sverige i direkt anslutning till att de trädde in i rutbranschen, har vi undersökt utvecklingen av arbetsinkomsterna och sysselsättningsgraden till och med 2017. Detta har gjorts genom en jämförelse med personer som inte började arbeta i rutbranschen, men som hade liknande bakgrund.

Jämförelsen visar att sysselsättningsgraden, den genomsnittliga arbetsinkomsten och den genomsnittliga disponibla inkomsten var högre för de utrikes födda som fick ett rutarbete än för deras jämförelsegrupp. Skillnaden i arbetsinkomst var som störst åren efter inträdet i rutbranschen men avtog efter hand. De utrikes födda som trädde in i rutbranschen 2011 hade i genomsnitt en arbetsinkomst 2017 som var 16 000 kronor högre än jämförelsegruppens.

Sysselsättningsgraden för de inrikes födda som fick ett rutarbete var också högre än för deras jämförelsegrupp. Däremot fanns det efter några år ingen skillnad i genomsnittlig arbetsinkomst eller genomsnittlig disponibel inkomst.

Svagt empiriskt stöd för regeringens bedömning att rutavdraget är självfinansierat på lång sikt

Riksrevisionen har granskat tre centrala antaganden som ligger till grund för regeringens bedömning att rutavdraget är självfinansierat på lång sikt.

Granskningen visar för det första att regeringen inte använde Skatteverkets mest aktuella kartläggning av svartarbete och svartköp som underlag för bedömningen av storleken på den svarta sektorn. Regeringen använde en bedömning, som ursprungligen baserades på danska data, där den svarta sektorn för hushållstjänster var fyra gånger större än vad Skatteverkets kartläggning visade.

För det andra antog regeringen att hälften av rutköparnas frigjorda tid används till marknadsarbete. Riksrevisionen bedömer att hushållen använder i storleksordningen en fjärdedel av den frigjorda tiden till marknadsarbete.

För det tredje antog regeringen att skatteintäkterna ökar och att den offentliga sektorns utgifter minskar då fler personer får sin försörjning via arbete i stället för bidrag. Riksrevisionens granskning visar att för dem som började arbeta i rutbranschen 2011–2017 ökade arbetsinkomsterna för utrikes födda men att den offentligfinansiella effekten av detta är begränsad. För inrikes födda bedöms den offentligfinansiella effekten vara försumbar. Granskningen indikerar också att en stor del av dem som började arbeta i rutbranschen var nya arbetskraftsinvandrare. Den långsiktiga effekten på de offentliga finanserna av denna arbetskraftsinvandring är svår att bedöma.

Sammantaget gör Riksrevisionen bedömningen att det empiriska stödet för att rutavdraget på lång sikt skulle vara självfinansierat är svagt.

Rutavdragets träffsäkerhet är låg

När riksdagen beslutade om att införa rutavdraget lyfte den fram rutavdragets betydelse för ökat marknadsarbete och ökad sysselsättning. Det har därmed funnits en tanke om att de som använder ruttjänster i betydande utsträckning ska vara personer som kan och vill marknadsarbeta mer, men som har svårt att få tiden att räcka till för både hushållsarbete och mer marknadsarbete. Träffsäkerheten är i detta avseende inte särskilt god. Det visar sig att 69 procent av hushållen som köpte ruttjänster 2017 inte hade hemmavarande barn. Det är framför allt i hushåll med hemmavarande barn som frigjord tid genom köp av hushållstjänster kan antas leda till ökat marknadsarbete. Detta antagande stöds av granskningens resultat.

Vad beträffar dem som arbetar i rutbranschen var tanken att de som får ett rutarbete i betydande utsträckning ska vara personer som har en svag ställning på den svenska arbetsmarknaden. Granskningen visar att de som började arbeta i rutbranschen 2011–2017 i genomsnitt hade en sämre förankring på arbetsmarknaden än befolkningen i stort. Vi kan dock konstatera att för de inrikes födda rutarbetarna har inkomstutvecklingen på sikt varit i genomsnitt densamma som för jämförbara personer. Av de nya rutarbetarna var omkring fyra av tio födda i Sverige. Därutöver var uppemot tre av tio inte folkbokförda i Sverige året innan de trädde in i rutbranschen. Vi bedömer att många av dem är arbetskraftsinvandrare. Således har en hög andel av dem som börjat arbeta inom rutbranschen antingen inte varit i målgruppen för reformen eller, som grupp betraktat, inte varit gynnade inkomstmässigt av att de arbetat i branschen. Träffsäkerheten kan därför inte heller i detta avseende sägas vara särskilt god.