Bosättningslagen – har reformen levt upp till intentionerna? (RiR 2021:29)

Bosättningslagen lever upp till riksdagens intentioner, visar Riksrevisionens granskning. Den bidrar till kortare väntetider, jämnare fördelat mottagande mellan kommuner och bättre etablering för nyanlända på arbetsmarknaden.

Införandet av bosättningslagen 2016 innebar att kommuner, till skillnad från tidigare, blev skyldiga att efter anvisning från Migrationsverket ta emot nyanlända som vill ha hjälp med bosättning i en kommun. Riksrevisionen har granskat om reformen av anvisningssystemet för vissa nyanländas bosättning levt upp till riksdagens intentioner.

Riksrevisionen bedömer att intentionerna med reformen har uppnåtts. Lagen har bidragit till kortare väntetider och jämnare fördelat mottagande mellan kommuner. Fler nyanlända tas emot i kommuner med lägre arbetslöshet efter bosättningslagens införande. Detta har inneburit att nyanlända i genomsnitt fått högre inkomst och sysselsättning tre år efter mottagande i en kommun. Riksrevisionen bedömer även att Migrationsverket och länsstyrelsernas arbete i huvudsak fungerar väl och främjar intentionerna. Vissa delar i Migrationsverkets anvisningsarbete kan dock förbättras.

Det handlar om att Migrationsverket systematiskt bör samla in uppgifter om nyanländas arbetslivskompetenser så att de, inom ramen för de beslutade kommuntalen, kan användas vid bedömning och beslut om anvisningskommun. Riksrevisionen bedömer att det kan främja en snabbare och bättre etablering, i enlighet med lagens intention. Det handlar också om att möjliggöra för Migrationsverket att utifrån en bedömning av barnets bästa anvisa kommuner att ta emot nyanlända som omfattas av bosättningslagen, även om kommunerna redan uppfyllt sina kommuntal.