Bakgrund och resultat
Riksrevisionen har granskat om reformen av anvisningssystemet för vissa nyanländas bosättning levt upp till intentionerna om ett snabbare och jämnare fördelat mottagande mellan kommuner samt en bättre etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Införandet av bosättningslagen 2016 innebar att kommuner, till skillnad från tidigare, blev skyldiga att efter anvisning från Migrationsverket ta emot nyanlända för bosättning i kommunen. Riksrevisionen bedömer att intentionerna med reformen har uppnåtts och att Migrationsverkets och länsstyrelsernas arbete i huvudsak fungerar väl och främjar intentionerna. Vissa delar i Migrationsverkets anvisningsarbete kan dock förbättras.
Granskningens resultat
Kortare väntetider för nyanlända efter bosättningslagens införande
Mottagandet av nyanlända i kommuner efter anvisning har blivit snabbare efter bosättningslagens införande, jämfört med innan. Den genomsnittliga väntetiden från att en nyanländ på anläggningsboende beviljats uppehållstillstånd till dess att hen mottagits i en kommun har minskat med 32 dagar, vilket motsvarar 21 procent. De minskade väntetiderna sammanfaller med bosättningslagens införande, och sker trots att anvisningsmottagandet var avsevärt högre åren efter lagens införande jämfört med åren innan. Riksrevisionen bedömer därför att införandet av bosättningslagen har bidragit till att minska väntetiderna.
Högre inkomster och sysselsättning för nyanlända vid anvisning till kommuner med lägre arbetslöshet
Innan införandet av bosättningslagen var mottagandet av nyanlända ojämnt fördelat i förhållande till kommunernas befolkningsstorlek. Kommuner med ett högt mottagande hade ofta också högre arbetslöshet och ett högt mottagande av asylsökande. Mottagandet är jämnare fördelat vad gäller kommunens arbetslöshet, befolkningsstorlek och asylmottagande, efter bosättningslagens införande. Lagen har också förbättrat nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Nyanlända som anvisats till kommuner med relativt låg arbetslöshet har efter tre år fått högre genomsnittlig inkomst och sysselsättning jämfört med dem som anvisats till kommuner med högre arbetslöshet. Enligt Riksrevisionens beräkningar har införandet av bosättningslagen inneburit att inkomsterna för nyanlända som anvisats ökat med i genomsnitt cirka 3 000 kronor per år, vilket motsvarar 1,8 procent. Resultaten bör dock tolkas med försiktighet eftersom det är svårt att med säkerhet bedöma betydelsen av att bli anvisad till en kommun med relativt låg arbetslöshet för etableringen.
Myndigheternas arbete främjar intentionerna
Riksrevisionen bedömer att Migrationsverkets arbete med att ta fram förslag på antalet nyanlända som ska omfattas av anvisning och fördelningen mellan län (länstal) fungerar väl och främjar ett jämnare mottagande mellan kommuner. Regeringen har hittills alltid fattat beslut om länstal i enlighet med Migrationsverkets förslag. Majoriteten av länsstyrelserna använder Migrationsverkets beräkningsunderlag på kommunnivå vid beslut om fördelningen av anvisningar mellan kommuner inom respektive län (kommuntal). Länsstyrelserna grundar också sina beslut på kriterier som främjar intentionerna. Riksrevisionen bedömer även att Migrationsverket ger kommunerna möjlighet att förbereda sitt mottagande. Dels genom att de upprättar en planering över hur många anvisade varje kommun kommer att få per månad, dels genom att de ger information om de nyanlända som kommunen ska ta emot.
Nyanländas arbetslivskompetenser kan tas tillvara bättre
När Migrationsverket beslutar om vilken kommun som ska anvisas att ta emot den nyanlända kan de, inom ramen för kommuntalen, ta hänsyn till olika individuella kriterier för att hitta en lämplig kommun. De kan exempelvis ta hänsyn till kriterier såsom behov av specialistsjukvård, närhet till släkt samt den nyanländas yrkes- och utbildningsbakgrund. Granskningen visar dock att Migrationsverket, trots att yrkes- och utbildningsbakgrund är ett av myndighetens kriterier för att bedöma och fatta beslut om anvisningskommun, inte systematiskt samlar in dessa uppgifter. Samtidigt framkommer i intervjuer med Migrationsverkets bosättningsenhet att uppgifterna bedöms användbara. Riksrevisionen bedömer att myndigheten, genom att samla in uppgifter om yrkes- och utbildningsbakgrund, kan främja att nyanlända anvisas till kommuner där deras arbetslivskompetenser är efterfrågade. Det skulle sannolikt öka chansen till en snabbare och bättre etablering, i enlighet med lagens intention.
Migrationsverket kan inte alltid ta hänsyn till barnets bästa
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter vilket innebär att barns bästa ska vara vägledande för all myndighetsutövning. Riksrevisionen konstaterar att det finns situationer där Migrationsverket, trots att det bedöms vara till barnets bästa, inte kan anvisa nyanlända som omfattas av bosättningslagen till kommuner som de har anknytning till. Det kan exempelvis handla om att anvisa ensamkommande barn som är kvotflyktingar till kommuner där de har en anknytningsperson. Det kan även handla om föräldrar som vill återförenas med sitt barn som tidigare anlänt till Sverige som ensamkommande kvotflykting eller ensamkommande asylsökande. Orsaken är att kommuner redan uppfyllt sina kommuntal och att det inte varit möjligt att komma överens om att överlåta anvisningar mellan kommuner.
Dela i sociala medier och via e-post
Kontakta oss
Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).