Bakgrund och resultat

Inom den organiserade brottsligheten används ofta avancerade former av ekonomisk brottslighet. Varje år beräknas staten gå miste om miljardbelopp som en konsekvens av detta. Ekobrottsmyndigheten (EBM) skapades 1998 ur behovet av att ha en specialistmyndighet som fokuserade på att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Med olika yrkeskategorier som var fredade och arbetade tillsammans inom en och samma myndighet skulle arbetet mot den ekonomiska brottsligheten bli mer effektivt och prioriterat.

Riksrevisionen har granskat effektiviteten i EBM:s arbete mot organiserad ekonomisk brottslighet. Fokus i granskningen är hur EBM och regeringen styrt och organiserat arbetet. Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns flera omständigheter som gör att EBM inte fullt ut kan arbeta effektivt mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Riksrevisionen konstaterar att detta delvis beror på att EBM brister i sin interna styrning och informationsdelning. Problemen förstärks också av att regeringen inte skapat vissa yttre förutsättningar som EBM behöver för att arbeta effektivt. Sammantaget bedömer Riksrevisionen att detta innebär att EBM:s arbete i väsentliga delar inte tillvaratar de effektivitetsvinster som är syftet med myndighetskonstruktionen.

EBM brister i sin interna styrning

Riksrevisionen konstaterar att EBM inte har styrt och organiserat verksamheten så att myndigheten fullt ut kan arbeta mot den organiserade ekonomiska brottsligheten på ett effektivt sätt. Det handlar om att EBM saknar vissa underlag för att styra, prioritera och inrikta verksamheten.

Kunskap om den ekonomiska brottsligheten är en förutsättning för att kunna arbeta effektivt. Genom sin verksamhet har EBM tillgång till både information och statistik om den ekonomiska brottslighetens utveckling. Kunskapen om den ekonomiska brottsligheten ska genom den brottsförebyggande verksamheten spridas till andra aktörer som i sin tur kan sätta in olika åtgärder för att motverka brott. EBM har dock inte prioriterat den brottsförebyggande verksamheten och följer inte heller upp den ekonomiska brottsligheten på tillräckligt detaljerat sätt.

EBM har inte heller analyserat hur kammarverksamheten (utredning och lagföring) på bästa sätt bör resurssättas, organiseras och dimensioneras på nationell nivå för att hantera den organiserade ekonomiska brottsligheten effektivt. Det finns även brister i interna stöd som påverkar arbetets effektivitet negativt. Bland annat leder de olika IT-miljöerna till ett ineffektivt arbete och medarbetare uppger att det saknas tillräckliga nationella forum för intern erfarenhets- och kunskapsdelning inom kammarverksamheten.

Regeringen bör styra så att det samlade arbetet mot organiserad ekonomisk brottslighet kan fungera effektivt

Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte har gett EBM vissa förutsättningar för att kunna arbeta effektivt mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Vissa hinder har funnits sedan EBM skapades och har varit kända under ett antal år. Exempelvis har inte underrättelseverksamheten fått direktåtkomst till den finansiella information som behövs för att kunna upptäcka och förhindra den organiserade ekonomiska brottsligheten. Riksrevisionen bedömer att regeringen behöver se till att underrättelseverksamheten får de rättsliga förutsättningar som behövs för att upptäcka och förhindra ekonomisk brottslighet. Riksrevisionen konstaterar vidare att nuvarande reglering av underrättelseverksamheten leder till interna diskussioner inom EBM om det är Polismyndigheten eller EBM som ska uppfattas som behörig att inhämta underrättelseinformation för EBM:s syften.

Det faktum att EBM påverkas av andra myndigheters styrning och ledning ställer särskilda krav på regeringens styrning för att verksamheten ska fungera effektivt. Regeringen har inte ställt krav på att Skatteverket ska höra EBM inför viktigare förändringar i sin verksamhet och organisation, på samma sätt som EBM har en skyldighet att höra Skatteverket. Ändå har Skatteverket, sedan EBM skapades, varit en central samverkanspart. Skatteverket biträder EBM i cirka en tredjedel av de förundersökningar som EBM startar men anställda på EBM uppger att det är svårt att ha ett regionalt samarbete eftersom EBM och Skatteverket är organiserade på olika sätt nationellt och regionalt. Riksrevisionen konstaterar att regeringen behöver ha en samordnad styrning av de myndigheter som EBM är beroende av för att kunna arbeta effektivt.

De effektivitetsvinster som är syftet med EBM tillvaratas inte fullt ut

Riksrevisionens övergripande bedömning är att vissa hinder behöver hanteras för att EBM:s arbete med att bekämpa den organiserade ekonomiska brottsligheten ska bli mer effektivt. Eftersom det är regeringen som beslutat om EBM:s konstruktion är det även regeringen som är ytterst ansvarig för att se till att konstruktionen möjliggör ett effektivt arbete. Riksrevisionen kan dock konstatera att regeringen inte bidragit till att lösa vissa problem, trots att de funnits under lång tid.

Samtidigt har inte heller EBM genom sin styrning sett till att myndighetens syfte uppnås i alla väsentliga delar. EBM är skyldig att hantera all brottslighet inom sin brottskatalog, oavsett brottslighetens komplexitet eller allvarlighetsgrad. EBM:s genomströmningstider och ärendebalanser har ökat för de särskilt krävande ärendena samtidigt som personal med specialistkompetens måste arbeta även med de enklare ärendena. Trots det har EBM inte analyserat om kammarverksamheten behöver organiseras på ett annat sätt för att effektivare kunna hantera den alltmer komplexa ekonomiska brottsligheten. EBM:s fem skilda IT-miljöer innebär också hinder för specialisterna att arbeta effektivt tillsammans.

Riksrevisionens bedömning är att EBM:s arbete i väsentliga delar inte tillvaratar de effektivitetsvinster som är syftet med myndighetskonstruktionen. Det i sin tur gör att EBM inte fullt ut kan arbeta effektivt mot den organiserade ekonomiska brottsligheten. Riksrevisionen ser därför att det är motiverat att regeringen gör en översyn av EBM:s uppdrag och konstruktion för att se till att myndigheten i högre utsträckning kan tillvarata de effektivitetsvinster som är syftet med myndighetskonstruktionen.