Resultat

Riksrevisionen har granskat de ekonomiska stödåtgärder i form av bidrag som staten har riktat till idrotten och kulturen med anledning av coronapandemin. Vår övergripande slutsats är att regeringen och de bidragsgivande organisationerna har utformat och fördelat de granskade krisstöden på ett i huvudsak ändamålsenligt och effektivt sätt. Framför allt har både regeringen och de bidragsgivande organisationerna visat att de kan agera snabbt och uthålligt under en utdragen kris, där besluten om stöd har fattats i omgångar. Granskningen visar samtidigt att det finns brister i bidragsgivningens transparens och att ansvariga aktörers fokus på att nå ut med stöden till kulturen så snabbt som möjligt i viss utsträckning har skett på bekostnad av stödens träffsäkerhet.

Coronapandemin har drabbat många delar av samhället hårt. Få samhällssektorer har dock fått se sina förutsättningar förändras så i grunden som idrotten och kulturen. För att lindra pandemins ekonomiska konsekvenser har regeringen utformat både generella och riktade ekonomiska krisstöd som idrottens och kulturens aktörer har kunnat ta del av. Utformningen av dessa stöd har skett på kort tid, med begränsad information och under ett stundtals starkt opinionstryck. Det gör att det har funnits risk för effektivitetsbrister när det gäller både stödens utformning och deras fördelning.

Den här granskningen fokuserar på de branschspecifika stöd som har fördelats i form av riktade ekonomiska bidrag till idrottens och kulturens verksamheter med anledning av pandemin. Granskningen omfattar regeringen och Regeringskansliet samt de bidragsgivande organisationerna Konstnärsnämnden, Riksidrottsförbundet, Sametinget, Statens kulturråd, Stiftelsen Svenska Filminstitutet och Sveriges författarfond. Granskningen avser stödgivningen från mars 2020 till juni 2021.

Granskningen visar att regeringen fattade beslut om extra stöd till idrotten och kulturen på kort tid, vid upprepade tillfällen, under den granskade perioden. Det höga tempot i beslutsfattandet möjliggjordes genom en nära dialog mellan regeringen och de bidragsgivande organisationerna. Under den första stödomgången, våren 2020, utformades stöden under stor tidspress och utan kunskap om hur allvarlig och omfattande pandemin skulle komma att bli. Vissa ändringar gjordes inför den andra stödomgången under hösten 2020. Dessa ändringar bidrog till att stödens träffsäkerhet ökade, särskilt med avseende på stödet till enskilda konstnärer. Mindre justeringar av stöden har sedan gjorts efter hand i syfte att ytterligare öka träffsäkerheten.

En av de brister som framkommit i granskningen är att vissa bidragsgivande organisationer, särskilt Kulturrådet och Konstnärsnämnden, inte har haft tid att utreda bidragsärendena i den utsträckning som man brukar. Riksrevisionens slutsats är att Kulturrådet och Konstnärsnämnden därmed i praktiken har lagt ett stort ansvar på de sökande att se till att ansökningarna innehåller ett tillräckligt underlag för att ansökan ska kunna bedömas korrekt och likvärdigt. Samtidigt har många sökande haft ett ovanligt stort behov av hjälp, eftersom de har varit ovana vid att söka bidrag. Det finns därför en risk för att ärenden inte har utretts tillräckligt, vilket kan ha minskat stödets träffsäkerhet.

Granskningen visar att beslut i enskilda ansökningsärenden som fattats av Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Sveriges författarfond, och till viss del även av Riksidrottsförbundet, inte har motiverats. Den praxis som finns på Kulturrådet, Konstnärsnämnden och Författarfonden, där beslut om bidrag i enskilda ärenden inte motiveras, gäller även vid ordinarie bidragsgivning. De uteblivna motiveringarna har alltså inte enbart med den ökade arbetsbelastningen att göra.

Granskningen visar att avsaknaden av beslutsmotiveringar har skapat merarbete för Kulturrådet eftersom myndigheten har behövt lägga resurser på att i efterhand informera sökande om varför de inte har beviljats stöd. Det är Riksrevisionens bedömning att det hade varit mer transparent och mer effektivt att informera sökanden om motivet till avslag i samband med beslutet.

Enligt Riksrevisionen har varje bidragsgivande organisation försökt lösa sin uppgift så bra som möjligt. I vissa delar hade det dock behövts ett mer utvecklat helhetsperspektiv, där man på ett tydligare sätt utgått från de sökande i bidragsgivningen. Riksrevisionen bedömer att en bättre samordning av de riktade stöden till kulturen hade kunnat leda till en mer effektiv användning av statens samlade resurser och kompetens.