Bakgrund och resultat

Riksrevisionen har granskat den årliga pris- och löneomräkningen av myndigheternas anslag för förvaltningsutgifter. Den övergripande slutsatsen är att pris- och löneomräkningen bidrar till effektiv resurshantering hos myndigheter som finansieras med anslag.

De statliga myndigheternas anslag räknas om varje år så att de inte ska påverkas när priser och löner förändras i omvärlden. Ett avdrag görs för att myndigheterna ska nå en produktivitetsutveckling i nivå med den privata tjänstesektorn.

Genom att modellen inte ger full kompensation för lönekostnadsutvecklingen, förstärker den det generella kravet på myndigheterna att sträva efter hög effektivitet. Pris- och löneomräkningen bidrar också till följsamhet mot övriga ekonomin. Det är en förutsättning för att regeringens ansvar för statens budget kan hållas åtskild från statens roll som arbetsgivare och part i lönebildningen.

Produktivitetskravet är en styrsignal för effektivisering

Pris- och löneomräkningens inbyggda krav på produktivitet har minskat myndigheternas köpkraft under 2010-talet. Det har fungerat som en styrsignal för effektivisering och bidragit till ökat budgetutrymme för staten.

Produktivitetskravet har inte hindrat myndigheterna att utföra sina uppdrag, enligt Riksrevisionens bedömning. Däremot kan pris- och löneomräkningen bli mer transparent. Större kunskap om modellen kan i sig stärka styrningen mot effektivare resurshantering. Granskningen pekar också på att det inte finns något motsvarande omvandlingstryck i statlig verksamhet som finansieras med avgifter.

Myndigheterna har fått minskad köpkraft, men också nya tillskott

Det saknas tillgänglig information om produktivitetsavdragets storlek i kronor räknat och om hur myndigheterna har påverkats av den lägre anslagsuppräkningen. För perioden 2011–2020 visar granskningen att avdraget totalt uppgick till cirka 1 miljard kronor per år. Det motsvarar 0,6 procent av vad myndigheterna fick i anslag året innan.

En analys av drygt 160 anslag visar att myndigheterna som tog emot anslagen tappade 7 procent i köpkraft under perioden på grund av det kontinuerliga produktivitetskravet. Detta har frigjort budgetutrymme som regeringen bland annat har använt till att stärka myndigheternas budgetar i samband med politiskt beslutade reformer och verksamhetsförändringar. Två tredjedelar av myndigheterna fick politiskt beslutade tillskott som översteg avdragen för produktivitet under perioden.

Avgiftsfinansierad verksamhet borde också omfattas

Riksrevisionen bedömer att produktivitetsavdraget blir mindre kännbart för myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet. Eftersom avgifterna i normalfallet sätts med full kostnadstäckning och till stor del utan konkurrens med andra aktörer, saknas det omvandlingstryck som den anslagsfinansierade verksamheten utsätts för. Därför är det angeläget att även avgiftsfinansierad verksamhet omfattas av krav på produktivitet.

Pris- och löneomräkningen har inte hindrat myndigheterna att utföra sina uppdrag

Riksrevisionen bedömer att pris- och löneomräkningen inte har medfört oönskade bieffekter som påverkar myndigheternas förmåga att fullgöra sina uppdrag. Trots att myndigheterna inte fått full kompensation för lönekostnadsutvecklingen har de kunnat hantera de konsekvenser som uppstått.

Insikterna om hur pris- och löneomräkningen är tänkt att fungera skiljer sig åt mellan olika myndigheter. Flera av myndighetsföreträdarna som Riksrevisionen har intervjuat upplever att pris- och löneomräkningen är tekniskt snårig och inte tillräckligt transparent.

Regeringen har förenklat beräkningsmodellen på flera sätt, men det finns fortfarande utrymme att förbättra transparensen i redovisningen av omräkningen till myndigheter och riksdag. Alla sätt att ytterligare förbättra transparensen och förutsebarheten bör tas tillvara. Ökad förståelse för hur pris- och löneomräkningen är tänkt att fungera kan bidra till effektivare resurshantering.