Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt och har till uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. Riksrevisionen granskar genom effektivitetsrevision och årlig revision.
Riksrevisionen leds av riksrevisorn. Hon beslutar självständigt, med beaktande av bestämmelser i lag, vad som ska granskas, hur granskningen ska bedrivas och om slutsatserna av sin granskning.[1] Riksrevisionsdirektören är riksrevisorns ställföreträdare och väljs av riksdagen.[2] Innan riksrevisorn beslutar att ett granskningsärende ska inledas inom effektivitetsrevisionen, ska hon samråda med riksrevisionsdirektören.[3]
Riksrevisorns beslut om granskningens huvudsakliga inriktning redovisas i en granskningsplan.[4] I denna granskningsplan presenteras granskningens huvudsakliga inriktning för 2023/2024, liksom en beskrivning av utgångspunkter för granskningen utifrån Riksrevisionens uppgifter och mandat. Syftet är att ge en samlad bild av pågående och planerad granskning inom effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen.
Riksdagens råd för Riksrevisionen följer granskningsverksamheten, och riksrevisorn ska för rådet redovisa bland annat hur granskningsplanen följs.[5]
Riksrevisionen arbetar utifrån en riskmodell och har identifierat tre huvudsakliga risker i staten som reflekterar granskningens inriktning inom båda revisionsgrenarna. Det handlar om risker för brister i:
- offentliga finanser
- styrning, uppföljning och avrapportering
- organisering, ansvar och samordning.
Dessa huvudsakliga risker återkommer även i riksrevisorns årliga rapporter, till stöd för uppföljning av Riksrevisionens granskningsplaner.
Riskmodellen ska främja en mer sammanhållen inriktning av granskningsarbetet och ge goda förutsättningar för samlade och motiverade redovisningar av granskningen i olika tidsperspektiv, vad avser både effektivitetsrevision och årlig revision.