Nedsatt moms på livsmedel – priseffekt, fördelningsprofil och kostnadseffektivitet (RiR 2018:25)

Momsen på livsmedel sänktes 1996 för att förstärka köpkraften hos låginkomsttagare och barnfamiljer. Riksrevisionens granskning visar att andra åtgärder kan åstadkomma samma resultat – till halva kostnaden. Därmed är satsningen inte kostnadseffektiv.

Momssatsen på livsmedel sänktes 1996. Tanken var att sänkt moms på livsmedel skulle medföra sänkta priser på livsmedel och på så sätt särskilt gynna barnfamiljer och låginkomsthushåll eftersom dessa använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till mat. Granskningen har utgått från revisionsfrågan: Är nedsatt moms på livsmedel en kostnadseffektiv åtgärd för att förstärka köpkraften hos barnfamiljer och låginkomsthushåll?

Riksrevisionen har granskat den nedsatta momssatsen i två steg. I ett första steg har vi granskat åtgärdens fördelningseffekter genom att dels skatta hur den nedsatta momssatsen påverkade priset på livsmedel, dels undersöka hur den stärkta köpkraften fördelas mellan olika hushåll. I ett andra steg har vi genom simuleringar undersökt om åtgärden är kostnadseffektiv i förhållande till andra åtgärder som kan användas för att stärka köpkraften hos barnfamiljer och låginkomsthushåll.

Granskningen visar att nedsatt moms på livsmedel ledde till motsvarande sänkning av priser i butikerna, men att det inte är en kostnadseffektiv åtgärd i förhållande till de simulerade åtgärderna. Åtgärdens kostnadseffektivitet bedöms genom en simulering där vi jämför sänkt moms med andra möjliga åtgärder för att förstärka köpkraften för låginkomsthushåll och barnfamiljer. Simuleringen är ett räkneexempel och ska inte ses som förslag på andra åtgärder. Räkneexemplet visar att andra åtgärder kan uppfylla målet till en lägre kostnad.