Bakgrund

Våren 1995 föreslog regeringen ett antal åtgärder för att ytterligare stabilisera svensk ekonomi och minska utgifterna för offentlig sektor. Bland annat föreslog den att ersättningsnivåerna i trygghetssystemen skulle sänkas. För att motverka de negativa fördelningspolitiska konsekvenserna av sänkta ersättningsnivåer föreslog regeringen dessutom att momssatsen på livsmedel skulle sättas ned från 21 till 12 procent. En bärande tanke för förslaget var att nedsatt moms på livsmedel skulle medföra sänkta priser på livsmedel och på så sätt särskilt gynna barnfamiljer och låginkomsthushåll eftersom dessa använder en relativt stor andel av sin hushållsbudget till inköp av mat.

Mervärdesskattesatsen på livsmedel sattes ned från och med den 1 januari 1996. Nedsättningen var uppmärksammad i media och regeringen hade under våren 1995 tillsatt en priskommission med uppdrag att bland annat följa upp hur priserna utvecklades. Sedan dess har momssatsen på livsmedel legat kvar på den reducerade nivån på 12 procent.

Då momssatsen för livsmedel efter nedsättningen avviker från mervärdesskattens normalskattesats uppstår en så kallad skatteutgift. Skatteutgifter är stöd som utgår på budgetens inkomstsida. På motsvarande sätt som vanliga utgifter belastar dessa det finansiella sparandet för offentlig sektor. Skatteutgiften för nedsatt moms på livsmedel beräknas uppgå till närmare 30 miljarder kronor inkomståret 2018.