Syfte och metod

Granskningen syftar till att undersöka resurseffektiviteten och produktiviteten vid svenska universitet och högskolor jämfört med nordiska lärosäten och om det finns potential att förbättra effektiviteten.

Effektivitetsmåttet som granskningen bygger på räknas fram med metoden Data Envelopment Analysis (DEA). Den ger ett relativt mått som innebär att ett lärosätes ineffektivitet eller förbättringspotential definieras utifrån vad som observeras hos andra jämförbara lärosäten vid en given tidpunkt. Enligt metoden är ett lärosäte effektivt när det inte finns något annat jämförbart lärosäte som producerar mer givet tillgängliga resurser. Måttet säger alltså inget om vad som teoretiskt kan vara möjligt att producera utan baseras endast på vad som faktiskt har observerats bland de undersökta lärosätena. Förändringar i effektiviteten över tid, det vill säga produktiviteten, studeras med hjälp av ett produktivitetsindex som speglar ökad eller minskad produktion till följd av effektivitetsförändringar samt förändringar i teknologin.

I granskningen mäts resurseffektiviteten genom att relatera lärosätenas prestationer (mätt som studenternas avklarade poäng, antal disputerade samt antal publicerade forskningsartiklar uppdelade på högciterade och icke högciterade) till deras resursinsats (mätt som personal, studenter, doktorander och lokalyta). 68 av de totalt drygt 160 nordiska lärosätena ingår i granskningen. 27 av dem är svenska.

Riksrevisionen har inom ramen för granskningen också genomfört en studie av studenternas genomströmning på två utbildningar vid svenska lärosäten – grundkursen i engelska och högskoleingenjörsprogrammet i maskinteknik. Genom att exemplifiera hur lärosätena arbetar med att öka genomströmningen på de två utbildningarna har syftet varit att öka förståelsen för vad som kan förklara skillnader mellan lärosätenas effektivitet.