Miljömässig hållbarhet vid statlig upphandling – på rätt väg men långt kvar (RiR 2022:25)

Det finns stora skillnader när det gäller volym och innehåll i de upphandlingar som olika myndigheter genomför, och ansvaret för att utforma arbetet med miljöhänsyn ligger hos respektive myndighetsledning. Riksrevisionen bedömer att det, trots ett ökande intresse för frågan hos myndigheterna, är vanligt med brister avseende styrning och organisation, kompetens och analysunderlag samt uppföljning.

När myndigheter inte har ett tillräckligt strukturerat arbete med miljöhänsyn uppstår bland annat risken att behovet av att beakta miljöaspekter upptäcks sent i inköpsprocessen, vilket gör det svårt att hinna utforma bra miljökrav. Myndigheten kan också gå miste om möjligheten att ta miljöhänsyn på andra sätt, såsom att välja mer miljövänliga alternativ eller återanvända produkter.

Att ta miljöhänsyn på ett bra sätt kräver ofta både bransch- och miljökompetens. Granskningen visar dock att många myndigheter analyserar miljökonsekvenserna förknippade med upphandlingar i liten utsträckning och att nästan hälften av myndigheterna betraktar otillräcklig tillgång på kompetens om miljöfrågor som ett hinder för att stärka sin miljöhänsyn.

Riksrevisionen bedömer också att myndigheterna i otillräcklig utsträckning följer upp ställda miljökrav. Det medför en risk att leverantörerna inte lever upp till de ställda miljökraven och att myndigheterna går miste om värdefull information inför kommande upphandlingar.

Riksrevisionen bedömer att Upphandlingsmyndigheten tillhandahåller ett väl utformat stöd för miljöhänsyn vid upphandling. Problemen som beskrevs ovan visar att det finns ett behov av det här stödet och att det behöver användas i större utsträckning.

Riksrevisionen bedömer också att de statliga ramavtal som Kammarkollegiet tecknar är ett viktigt stöd till myndigheterna, och ett bra sätt att arbeta med miljöhänsyn för den typen av varor och tjänster. De avropande myndigheterna tar dock i liten utsträckning vara på möjligheten att ta ytterligare miljöhänsyn i samband med avropet.

Riksrevisionen bedömer att det saknas uppföljning som ger en rättvisande bild av vilken ambitionsnivå som myndigheterna har i sitt arbete med miljöhänsyn. Det beror på att miljöhänsyn kan tas på olika sätt och att huruvida den är väl avvägd eller inte beror på förutsättningarna i det enskilda fallet. Det här gör det svårare att avgöra vilken typ av insatser som bör genomföras för att driva myndigheternas arbete framåt, och för myndigheterna att jämföra sig med varandra.

Riksrevisionen bedömer att regeringen har varit tydlig med att myndigheterna bör ha en hög ambitionsnivå i sitt arbete med miljöhänsyn. Mot bakgrund av de brister som Riksrevisionen har identifierat i myndigheternas arbete, och svårigheten att mäta ambitionsnivån på den miljöhänsyn som det resulterar i, finns det dock ett behov av att regeringen fortsätter påtala vikten av att arbeta med miljöhänsyn vid upphandling.