5. Regeringens utformning av biståndet utifrån resultat och återrapportering till riksdagen

Avsnitt

5.1 Regeringen och UD får mycket information om resultat, men det är oklart hur den påverkar utformningen av biståndet

Regeringen har tillgång till mycket information om biståndets resultat. Större förändringar utgår dock framför allt från politiska prioriteringar, snarare än att resultat påverkar tilldelning av anslag eller strategiers utformning, inklusive budget.

5.1.1 Regeringen och UD har tillgång till mycket information om biståndets resultat

Det finns en stor mängd information och många kunskapsunderlag för medarbetare på UD att ta del av som rör biståndets resultat.[290] Det framkommer i intervjuer och skriftliga svar att UD-medarbetare ofta upplever att det finns för lite tid för att ta del av allt material som skulle kunna vara användbart,[291] och att de anser att de och regeringen har tillgång till den information om biståndet som de behöver för sitt arbete.[292]

Regeringen får in den rapportering som Sida ska förse den med i form av årsredovisningar och strategirapporter. Medarbetare på UD anser att strategirapporterna överlag är viktiga och bra, och att deras olika delar bidrar med kunskap som kan användas för olika syften. Därtill är så kallade biståndspolitiska rapporter, som utlandsmyndigheterna har i uppdrag att ta fram, särskilt viktiga och anses vara bra komplement till övrig rapportering.[293] Även årsredovisningar, EBA-studier och rapporter från olika internationella aktörer anses vara viktiga underlag.[294]

UD har rutiner för att hantera inkommande information om biståndets resultat från Sida, EBA och andra viktiga aktörer.[295] I intervjuer framkommer att rutinerna i stort följs, men att det finns viss variation exempelvis när det gäller i vilken utsträckning kontaktpersonerna på UD är involverade i arbetet med rapporter från EBA.[296]

Det framgår i intervjuer att Sidas strategirapporter är viktiga för UD:s arbete med strategier. De används bland annat för att ge UD-medarbetare större förståelse för hur verksamheten fortskrider inom det aktuella området, samt som underlag till regeringens resultatredovisning till riksdagen eller till den politiska ledningen inför samtal och inför resor till andra länder.[297] Strategirapporterna utgör även underlag för dialogen mellan medarbetare på Sida och UD, och för samtal om hur strategiarbetet behöver justeras framåt.[298]

Den löpande dialogen mellan medarbetare på Sida och UD lyfts fram som ett viktigt komplement till den skriftliga rapporteringen. Möjligheten att vid behov hämta in information från Sida betraktas som viktig, och de som inte har arbetat med bistånd tidigare eller inte arbetar så mycket med bistånd har lyft fram dialogen med Sida som särskilt värdefull.[299] Vi kan i fallstudierna se att UD har använt sig av dialogen med Sida för att hämta in mer information.[300]

5.1.2 Resultat har betydelse men politiska prioriteringar avgör strategiernas utformning

Inför att regeringen fattar beslut om nya biståndsstrategier ska Sida ta fram ett underlag till ny strategi utifrån anvisningar som regeringen beslutar om (se avsnitt 2.2.1).[301] Det framgår av intervjuer på Sida och UD att utformningen av nya strategier i regel tar stor hänsyn till Sidas förslag.[302] Däremot framgår det inte om strategierna utformas utifrån tidigare resultat. Det beror delvis på att Sidas underlag till strategier inte innehåller resultat, men även på att andra aspekter, såsom politiska prioriteringar, avgör strategiernas utformning.

För två av våra fallstudier har vi intervjuat medarbetare på UD som var ansvariga för strategin när den nya strategin utformades. För den tredje fallstudien har vi endast talat med den som var ansvarig för strategin under tiden för denna granskning. Den personen var inte ansvarig för strategin när den nya strategin togs fram. I alla tre fall bekräftar UD att strategin till stor del utgår från Sidas förslag. I samtliga av våra tre fallstudier är skillnaderna mellan den tidigare och den nuvarande strategin små, med några undantag.[303] De medarbetare på UD som var med när en ny strategi utformades lyfter fram att politiska prioriteringar har avgjort strategins utformning.[304]

I intervjuer som ligger utanför våra fallstudier framgår att det kan finnas flera olika anledningar till ändringar i strategier men att politiska prioriteringar är centrala. I vissa fall vägs resultat av en strategi mot politiska prioriteringar.[305]

Strategiförändringar som intervjupersonerna uppfattat som politiskt motiverade har till exempel handlat om nya strategimål, nya stödområden och ökade eller minskade anslag.[306] Förändringar som har gjorts och som inte uppfattas bero på politiska prioriteringar är exempelvis förändringar i form av färre och bredare mål i strategier, justeringar för att skapa synergier eller öka Sidas handlingsutrymme, och förändringar för att underlätta för Sida att samarbeta med andra myndigheter.[307]

I våra fallstudier går det inte att se i vilken utsträckning rapporterade resultat har påverkat utformningen av nya strategier i Sidas underlag till strategier. I två av våra fallstudier har UD gett Sida i uppdrag att ta fram underlag till nya strategier, men i anvisningarna efterfrågas inte uppnådda resultat.[308] I de fallen innehåller Sidas underlag inte heller information om biståndets resultat. I stället redogör underlagen för andra aspekter, såsom i vilka områden behovet av bistånd är störst, var Sverige anses ha det största mervärdet, eller var Sida förväntar sig bäst resultat.[309] Regeringen får därför i dessa fall utgå ifrån de resultat som inkommit till UD inom ramen för den fördjupade strategirapporten och den ordinarie uppföljningen av strategierna.

I den tredje fallstudien har UD däremot särskilt efterfrågat en kompletterande bedömning av uppnådda resultat från den då pågående strategiperioden.[310] Sida uppger i det fallet att de största förändringarna mellan tidigare och nuvarande strategi är strategins struktur, men att innehållet i stora drag är detsamma som tidigare.[311]

5.1.3 Svårt att följa i vilken utsträckning resultat ligger till grund för utformningen av strategiers budget och anslag

Det är oklart vilken betydelse tidigare resultat har haft i arbetet med budget och anslag för strategier då förändringar oftast är politiskt motiverade.[312]

Anslagen sätts utifrån politiska prioriteringar och strategiernas totala budget

Anslagen för biståndet utformas i flera olika steg och påverkas av beslut som fattas av såväl riksdag och regering som ansvariga myndigheter. Riksdagen fattar beslut om anslaget för biståndsverksamheten i behandlingen av regeringens budgetproposition.[313] I Sidas regleringsbrev anger regeringen sedan hur medlen ska fördelas på olika anslagsposter (i 2023 års regleringsbrev 16 stycken). Vissa anslagsposter täcker en biståndsstrategi, medan andra anslagsposter inkluderar flera olika biståndsstrategier. Till exempel är Afrika en anslagspost i regleringsbrevet, som inkluderar flera både regionala och bilaterala biståndsstrategier.[314]

Processen för att besluta om anslagsfördelningen till Sida påbörjas 1 mars när Sida levererar sina äskanden om budget till UD.[315] Strategiansvariga handläggare på UD får möjlighet att kommentera Sidas äskanden, och därefter tar UD fram ett förslag på fördelning mellan anslagen.[316]

UD framhåller att fördelningen av medel mellan olika anslagsposter i budgetprocessen utgår från tidigare beslutade strategier och ingångna avtal samt myndigheternas årsredovisningar och budgetunderlag. Ansvariga handläggare kan lämna förslag, och UD sammanställer behov och förslag på en indikativ fördelning.[317] I denna process ser UD till att fördelningen av medel är förenligt med strategiernas totala volymer, fördelat på antalet år som strategierna gäller, och förenligt med bemyndiganderamar och det som regeringen vill göra genom åtaganden i strategierna.[318] Dessa underlag föredras sedan för den politiska ledningen för avstämning, varefter den politiska ledningen avgör fördelningen av medel.[319]

Utöver de beräkningar som grundar sig i strategiernas totalvolym är politiska prioriteringar centrala för anslagsposternas fördelning.[320] Det går inte att följa vilken vikt resultat har i de politiska avvägningarna. Det framgår dock i intervjuer att det kan förekomma hänvisningar till resultat i underlagen till regeringens avvägningar. Det framgår däremot inte om det alltid finns resultat i de underlagen.[321]

Budget för strategier sätts utifrån politiska prioriteringar och utrymmet i biståndsramen

Förslag till budget för nya strategier utformas utifrån regeringens politiska prioriteringar.[322] Det är oklart vilken roll biståndets resultat spelar i denna process. Resultat skulle kunna ha en viss betydelse, men då samtliga förändringar i budgeten som vi har tagit del av grundar sig i politiska prioriteringar och ekonomiska beräkningar går det inte att urskilja om och när biståndets resultat är viktiga.

När regeringen fattar beslut om en ny strategi beslutar regeringen även om strategins budget.[323] Det framgår av intervjuer att avvägningarna för att ta fram budgeten för en strategi har ändrats sedan regeringen beslutat om en fast budget för biståndet. Så länge den totala budgeten för biståndet utgick från Sveriges bruttonationalinkomst (BNI) ökade biståndsramen i praktiken från år till år.[324] Det innebar även att budgeten för strategier för nya strategiperioder ofta höjdes.[325]

I budgeten för 2023 och 2024 har biståndsramen i stället utgått från ett fast årligt belopp, som ligger något under 2022 års biståndsram. Inom den ramen har regeringen även beslutat om ökade medel inom vissa områden. Nya prioriteringar leder till att andra tidigare prioriterade verksamheter inom utgiftsområdet måste minska beloppsmässigt i motsvarande omfattning. Sammantaget har det begränsat möjligheterna att äska ökade medel till de flesta strategier. Det kan även innebära att budgeten för vissa strategier minskar under pågående strategiperiod eller att medlen inte längre räcker till den tidigare beslutade budgeten.[326] För vissa områden, som är prioriterade av regeringen, har volymerna i stället ökat. Sådana förändringar grundar sig i politiska prioriteringar, snarare än resultat, enligt intervjuer.[327]

5.2 Resultatredovisningen av biståndet är otydlig och ger inte riksdagen ett tillräckligt bra underlag

Vår granskning visar att resultatredovisningen för utgiftsområde 7, Internationellt bistånd, är otydlig. Samtidigt ser vi att biståndets förutsättningar gör det svårt att möta kraven på resultatredovisningen, bland annat på grund av styrningen av biståndet.

Riksdagen har under många år efterfrågat förbättringar av regeringens resultatredovisning. Riksdagen har efterfrågat en tydligare koppling mellan mål, insatser, resultat och regeringens anslagsförslag.[328] På senare år har riksdagen särskilt efterfrågat att regeringen ska utveckla kopplingen mellan resultatanalysen och politikens inriktning.[329]

Idag presenterar regeringen biståndets resultat utifrån enskilda exempel, och i så kortfattat format att komplexa orsakssamband och långsiktiga effekter sällan framgår. Det är även oklart på vilka grunder de insatser som presenteras har valts ut, och om de utgör typiska exempel på resultat inom det område som berörs.

5.2.1 Riksdagen får sällan information om biståndets långsiktiga effekter i budgetpropositionen

Vår granskning av regeringens resultatredovisning i budgetpropositioner visar att regeringen sällan rapporterar om biståndets långsiktiga effekter till riksdagen. Resultatredovisningen innehåller i stor utsträckning information om ett urval av genomförda aktiviteter och prestationer, och i viss mån direkta effekter av enskilda insatser.[330]

5.2.2 Budgetpropositionen för biståndet är delvis otydlig

Inför arbetet med den årliga budgetpropositionen preciserar Finansdepartementet propositionens upplägg och innehåll i ett budgetcirkulär (se faktaruta i avsnitt 1.3.3). Anvisningarna ska leda till en enhetlig framställning av statsbudgetens olika utgiftsområden och ge ett underlag till riksdagen för arbetet med att analysera information om resultat i förhållande till uppsatta mål. Samtidigt ska regeringen anpassa resultatredovisningen utifrån det aktuella utgiftsområdets förutsättningar.

Medan anvisningarna efterfrågar att resultat redovisas med hjälp av resultatindikatorer eller bedömningsgrunder, har regeringen för biståndet valt att redovisa resultat som exempel, sorterade i olika teman. Anvisningarna anger även att avsnittet om politikens inriktning i första hand ska återspegla väsentliga reformer som är resultat av budgetförhandlingar. I de budgetpropositioner som vi har granskat har regeringen för biståndet i stället valt att redogöra för sina prioriteringar. Sammantaget bidrar avvikelserna från anvisningarna till att det är svårt att bedöma biståndets resultat mot det övergripande målet för svenskt bistånd.

Anvisningarna anger även att regeringen ska bedöma måluppfyllelsen mot riksdagens mål, baserat på uppgifter från resultatredovisningen i ett eget avsnitt, och att avsnittet bör utgöra en grund för det framåtblickande avsnittet om politikens inriktning.

Regeringens resultatredovisning är otydlig

Budgetpropositionen ska inkludera en resultatredovisning för varje utgiftsområde, där resultat ska redovisas i förhållande till de riksdagsbundna målen för området.[331] Resultatredovisningen ska vara kortfattad och bestå av centrala resultatindikatorer och andra bedömningsgrunder som presenteras i punktform. En bedömningsgrund ska enligt Finansdepartementets anvisningar vara ”kvalitativa uppgifter som belyser tillståndet eller utvecklingen på området, såsom uppföljningar och utredningar”.[332]

Resultatredovisningen för utgiftsområde 7 är uppdelad i tematiska avsnitt som regeringen kallar för bedömningsgrunder (se avsnitt 2.1.2). Ett tematiskt avsnitt, tillika bedömningsgrund, är exempelvis ”Miljö- och klimatmässigt hållbar utveckling och hållbart nyttjande av naturresurser”. Avsnitten redovisas med hjälp av indelningar i underavsnitt, som ska omfatta ett större antal mål som styr biståndet inom det området. Ett exempel på ett underavsnitt av det tematiska avsnittet ovan är ”Motståndskraft och anpassningsförmåga mot klimatförändringar, miljöpåverkan och naturkatastrofer samt minskade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar”.

I de budgetpropositioner som vi har granskat,[333] består resultatredovisningen huvudsakligen av exempel på insatser utan att beröra hur dessa insatser har bidragit till att uppnå mål i en strategi, eller det övergripande målet för biståndet. Av redovisningen framgår inte heller om de exempel som regeringen tar upp utgör samtliga insatser på området, om de är de mest framgångsrika, eller om det finns andra skäl till att just de insatserna ingår i redovisningen. Se exempel i faktarutan.

Det kan även finnas en beskrivning av en insats prestationer, men utan information om vad målet med insatsen var, eller på vilket sätt insatsen bidragit till målet för insatsen. Det är vanligare att regeringen inte redovisar hur insatsen bidragit till resultaten.

Regeringen bör, enligt Finansdepartementets anvisningar, i resultatredovisningen redovisa tidsserier för utvecklingen över tid för centrala indikatorer. För utgiftsområde 7 finns inga resultatindikatorer. Men det finns diagram som redovisar hur relevant Sida bedömer att sammansättningen av Sidas biståndsinsatser är, samt en bedömning av utvecklingen i relation till strategimålen inom det tematiska området. Till exempel kan Sida bedöma att utvecklingen inom ”jämlik hälsa” går ”delvis bakåt” eller ”delvis framåt”. Det finns inga tydliga mål eller resultatindikatorer att relatera diagrammens innehåll till. Skillnaderna över tid i tidsserierna är samtidigt väldigt små för de flesta tematiska avsnitt.

Kopplingen mellan politikens inriktning och uppnådda resultat är delvis otydlig

Budgetpropositionen ska inkludera ett avsnitt som redovisar politikens inriktning. Avsnittet ska enligt anvisningarna i första hand återspegla väsentliga reformer som är resultat av budgetförhandlingar. För biståndet presenterar regeringen i stället en lång rad prioriteringar, indelade i olika avsnitt som motsvarar indelningen i de tematiska områden som finns i regeringens policyramverk.

UD framhåller att resultatredovisningen inom utgiftsområde 7 ska spegla föregående års avsnitt om politikens inriktning i budgetpropositionen, men att den framåtblickande politikens inriktning inte behöver kopplas till tidigare resultat.[335] I de budgetpropositioner som vi har granskat är kopplingen mellan politikens inriktning och resultatredovisningen i kommande års budgetproposition ibland tydlig, ibland otydlig, och ibland saknas den helt.[336] I vissa fall rapporteras resultat i relation till de prioriteringar som regeringen angett i föregående års budgetproposition. Men det är lika vanligt att regeringen rapporterar resultat inom ett tematiskt område i resultatredovisningen utan koppling till de prioriteringar som regeringen angav i politikens inriktning föregående år. Regeringen rapporterar dock resultat av hög relevans för respektive område i resultatredovisningen. Resultatredovisningen följer samma disposition som politikens inriktning, som utgår från den tematiska indelningen i regeringens policyramverk, med något annorlunda lydelse.

För de tematiska områden där regeringen har presenterat ett omfattande antal prioriteringar försvåras kopplingen till resultat eftersom det blir otydligt om och hur resultaten hör samman med de olika prioriteringarna på området. I vissa fall redovisas även resultat på ett område som inte kopplas till prioriteringar inom samma område, men som kan kopplas till prioriteringar under ett annat område.

I politikens inriktning i budgetpropositionen för 2023 anger regeringen flera breda tematiska områden där den föreslår ett fåtal nya eller justerade prioriteringar. I resultatredovisningen i budgetpropositionen för 2024 rapporterar regeringen på de prioriteringarna.

Regeringen ska i ett eget avsnitt i budgetpropositionen bedöma måluppfyllelsen mot riksdagens mål, baserat på uppgifter från resultatredovisningen. Det avsnittet bör utgöra en grund för det framåtblickande avsnittet om politikens inriktning. I de budgetpropositioner som vi har granskat återger regeringen i avsnittet om måluppfyllelse Sidas bedömning av om sammansättningar av biståndsinsatser är mer eller mindre relevant för måluppfyllelsen än tidigare år. Sidas bedömningar är hämtade från Sidas årsredovisningar.

Kopplingen mellan anslagen för biståndet, politikens inriktning och uppnådda resultat är delvis otydlig

Riksdagen fattar beslut om anslaget för biståndet i samband med att den beslutar om regeringens budgetproposition. För utgiftsområde 7 finns sex olika anslag, varav ett får användas för internationellt bistånd. De övriga anslagen avser förvaltningskostnader för myndigheter som genomför bistånd.[337] Anslaget som avser all biståndsverksamhet uppgick 2022 till drygt 49 miljarder kronor.[338]

I budgetpropositionen redogör regeringen för skälen till sina förslag till anslag och bemyndiganden.[339] I budgetpropositionerna för 2022 och 2023 redogör regeringen tydligt för skälen till ökad bemyndiganderam med hänvisning till resultat i resultatredovisningen för Swedfund och biståndsformen garantigivning.[340] I övrigt ser vi inte att regeringen anger några kopplingar till resultat för vare sig ökade eller minskande anslag.

Så länge den totala budgeten för biståndet utgick från Sveriges BNI ökade biståndsramen i praktiken från år till år. Men även i den senare modellen, där regeringen i budgetpropositionen för 2023 lade en fast ram för biståndet per år, motiverades inte minskningarna i budgetförslaget utifrån resultatredovisningen eller uppsatta mål. Däremot framgår att minskningen beror på en reform, och en förklaring ges i det avsnitt som beskriver politikens inriktning, dock utan hänvisning till resultat.[341]

5.2.3 Biståndets förutsättningar gör det svårt att redovisa biståndets resultat på ett tydligt sätt i budgetpropositionen

Vår granskning visar att det finns flera omständigheter som minskar förutsättningarna för att redovisa biståndets resultat på ett tydligt sätt i budgetpropositionen. Styrningen av biståndet innebär många olika mål, som spänner över många olika områden och gör det svårt att aggregera resultat.

Biståndet styrs av fler mål än andra utgiftsområden

Riksdagen analyserar regeringens resultatinformation i förhållande till de mål och anslagna medel som riksdagen beslutat om. För utgiftsområde 7 har riksdagen beslutat om att det övergripande målet för svenskt bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.[342] Utöver det övergripande målet för biståndet styrs biståndet av de biståndsstrategier som regeringen beslutar om (se kapitel 2). Vid utgången av 2022 ansvarade Sida för genomförandet av 45 strategier med cirka 355 enskilda mål.[343] Utöver de mål som Sida ska nå ska resultatredovisningen inkludera en redovisning av den verksamhet som genomförs av andra myndigheter, vilket innebär ytterligare mål.[344]

Utrymmet för att rapportera om biståndets resultat är begränsat

Det framgår av intervjuer att det är svårt att ge en helhetsbild av vad det svenska biståndet har lett till.[345] En utmaning är att biståndet inkluderar så många olika tematiska och geografiska områden att resultaten kan vara svåra att aggregera.[346] En annan utmaning som UD-medarbetare lyfter fram är det begränsade rapporteringsutrymmet som gör att det blir svårt att ge en samlad bild av resultaten.[347]

Krav på årlig rapportering kan försvåra rapportering av långsiktiga effekter

Medarbetare på UD lyfter fram att det är svårt att rapportera om biståndets resultat på årsbasis. De pekar på att biståndet i grunden ofta handlar om långa processer och att det kan ta lång tid att uppnå och påvisa långsiktiga effekter av biståndet.[348] Samtidigt innehåller Finansdepartementets budgetcirkulär krav på att innehållet i resultatredovisningen ska avgränsas till att avse det senaste årets utveckling inom respektive område.[349] Detta leder enligt UD till att det är svårare att inkludera långsiktiga effekter i resultatredovisningen till riksdagen.[350]

5.3 Regeringens styrning och förhållningssätt i relation till EBA ger EBA ett stort mått av oberoende

Eftersom EBA är en kommitté under regeringen kan EBA aldrig vara helt oberoende från regeringen. Men regeringens styrning, och förhållningssätt gentemot EBA, innebär i praktiken att EBA har ett stort mått av oberoende. UD och EBA har en nära dialog och det är statsrådet för internationellt utvecklingssamarbete som efter regeringens bemyndigande tillsätter ledamöterna i EBA:s expertgrupp och EBA:s kanslichef, i enlighet med kommittéförordningen. Vår granskning visar dock att detta i praktiken hittills inte har medfört något problem för EBA:s oberoende.

5.3.1 Regeringens styrning av EBA möjliggör ett stort mått av oberoende för EBA

Regeringens direktiv till EBA anger tydligt att EBA ska vara oberoende i relation till det som granskas och att EBA självständigt ska fatta beslut om vilka studier som ska genomföras och publiceras. Av direktiven framgår även att EBA självständigt ska ange riktlinjer och metoder för verksamheten. Normalt bör det vara rapportförfattarna som svarar för innehåll, slutsatser och rekommendationer i rapporterna, men även EBA:s expertgrupp kan framföra egna slutsatser och rekommendationer.[351]

Vi konstaterar att regeringen har möjlighet att rikta särskilda uppdrag till EBA, exempelvis via regleringsbrev till EBA, vilket skulle innebära en begränsning av EBA:s möjligheter att fatta självständiga beslut om vilka studier som ska genomföras. Regeringen har dock hittills inte lagt några sådana riktade uppdrag på EBA.[352] Därtill kan vi se att EBA har valt att studera flera politiska reformer och principiella beslut som olika regeringar har genomdrivit.[353] Det tyder på att EBA i praktiken väljer vad de vill studera, oberoende av regeringen.

Det är det ansvariga statsrådet, efter regeringens bemyndigande, som utser kommitténs ordförande, vice ordförande, ledamöter och kanslichef.[354] Det följer av kommittéförordningen.[355] Ledamöter i expertgruppen genomför sitt uppdrag vid sidan av sitt ordinarie arbete. De ledamöter som vi intervjuat anser att de får ett lågt arvode för sitt åtagande i expertgruppen och att de därmed inte är ekonomiskt beroende av uppdraget i expertgruppen.[356]

Det är riksdagen som beslutar om anslag till EBA. Det görs i samband med att riksdagen behandlar regeringens budgetproposition. EBA:s anslag ökade varje år fram till och med 2022.[357]

5.3.2 UD:s förhållningssätt i relation till EBA bidrar till EBA:s oberoende

EBA:s oberoende framkommer i intervjuer med medarbetare på UD som en viktig del av EBA:s mervärde.[358] Som nämnts i avsnitt 4.2.2 har regeringen och UD möjligheter att på olika sätt bidra till och påverka EBA:s verksamhet. Vi kan se att regeringen har värnat, och att UD i praktiken värnar, EBA:s oberoende i alla dessa kanaler.

Mandatet för UD:s tillförordnade expert i EBA:s expertgrupp skiljer sig från övriga experters, för att värna EBA:s oberoende från regeringen och UD. Den tillförordnade experten har rätt att delta i kommitténs sammanträden och har yttranderätt, men till skillnad från andra ledamöter inte rösträtt.[359] Rollen som tillförordnad expert har varit vakant under granskningens gång.

De intervjupersoner på UD som har varit med i referensgrupper uppger att de har fått möjlighet att kommentera på utkast till den berörda studien. Intervjupersonerna på UD upplever att de i praktiken inte har styrt innehållet i de rapporter som de varit involverade i.[360] Enligt EBA:s kvalitetspolicy är det rapportförfattarna själva som väljer om de vill implementera synpunkter från referensgruppen eller inte, även om de förväntas beakta synpunkterna.[361]

Det framgår av intervjuer att UD har haft möjlighet att ge inspel med förslag på möjliga teman för EBA att göra studier på,[362] men att det är EBA som i slutändan beslutar om vilka studier EBA vill göra.[363]

Se mer om EBA:s oberoende i avsnitt 4.3.