Riksrevisionen är en myndighet under riksdagen med uppgift att granska det statliga åtagandet. Riksrevisionen granskar bland annat den verksamhet som bedrivs av regeringen, statliga myndigheter, statliga bolag och stiftelser. Vi bedriver vår granskning genom effektivitetsrevision och årlig revision.
Inom effektivitetsrevisionen granskar Riksrevisionen hushållning, resursutnyttjande och måluppfyllelse i statlig verksamhet. Granskningen utgår från en analys av bristande effektivitet i genomförandet och resultatet av statliga verksamheter. Analysen tar utgångspunkt i indikationer på problem med hushållning, resursutnyttjande och måluppfyllelse i statliga åtaganden. De granskningar som genomförts under året innefattar iakttagelser, slutsatser och rekommendationer som kan bidra till en ökad effektivitet i staten. Sedan den förra årliga rapporten har vi publicerat 29 granskningar inom effektivitetsrevisionen.[1]
Inom årlig revision granskar Riksrevisionen myndigheternas årsredovisningar för att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna är rättvisande samt om ledningens förvaltning följer lagar och regler. Granskningen inriktas mot risken för väsentliga fel i årsredovisningen och avslutas med att Riksrevisionen lämnar en revisionsberättelse. Om det finns väsentliga fel i årsredovisningen lämnar vi en så kallad modifierad revisionsberättelse. Vi kan också lyfta fram särskilt viktig information genom att lämna en upplysning i revisionsberättelsen. För räkenskapsåret 2022 granskade Riksrevisionen 221 årsredovisningar och lämnade 13 modifierade revisionsberättelser.[2]
I Riksrevisorns årliga rapport samlar vi de viktigaste iakttagelserna i granskningen under det gångna året. För att tydliggöra kopplingen till Riksrevisionens granskningsplaner redovisar vi de viktigaste iakttagelserna inom effektivitetsrevision och årlig revision utifrån risker som angett granskningens huvudsakliga inriktning. Det gäller risk för brister i
- de offentliga finanserna
- styrning, uppföljning och rapportering
- organisering, ansvar och samordning.
Inom respektive avsnitt redovisas de viktigaste iakttagelserna utifrån en inledning och ett antal rubriker för att ge en översiktlig och sammanhållen bild av granskningen. Vi kan också redovisa iakttagelser som är avgränsade till ett specifikt område eller som bygger på en enskild granskning.
I årets rapport uppmärksammar vi bland annat att regeringen har ändrat beräkningsmetod för det strukturella sparandet, det vill säga indikatorn för att följa upp överskottsmålet, utan att ändringen eller konsekvenserna av den framgår. Ytterligare viktiga iakttagelser är att det finns väsentliga brister i underlagen till beslut för en majoritet av de största reformerna under 2000–2017, och att antalet tågförseningar inte har minskat trots flera styrmedel.
Vidare uppmärksammar vi att myndigheter har redovisat hyreskostnader felaktigt eftersom de inte klassificerat hyresavtalen som finansiell leasing, och att det fortfarande saknas regler för hantering och redovisning av Sveriges åtaganden inom multilaterala skuldavskrivningsinitiativ. Vi lyfter också fram att det finns risk för att svensk statsförvaltning inte utnyttjar digitaliseringens fördelar när man upprättar årsredovisningar.