I detta kapitel besvarar vi den andra delfrågan, om länsstyrelserna på ett effektivt sätt har stöttat kommunernas klimatanpassning av den byggda miljön.
Länsstyrelserna ska samordna klimatanpassningsarbetet på regional nivå och bland annat initiera, stödja och följa upp kommunernas klimatanpassningsarbete.[170] Vi bedömer att länsstyrelserna över lag jobbar effektivt med de uppgifterna. Granskningen visar dock att kommuner inte alltid fått tillgång till de planeringsunderlag som länsstyrelserna ska ta fram, medan andra länsstyrelser på eget initiativ tagit fram fler underlag och vägledningar än vad som kanske krävs av dem. Det innebär alltså att kommuner får olika mycket stöd i olika län, och därmed också olika kostnader för att ta fram de analyser som krävs på lokal nivå.
Granskningen visar att länsstyrelserna arbetar aktivt med att stödja kommuner i planprocessen genom rådgivning, samråd och granskningsyttranden. Vi har inte kunnat bedöma om länsstyrelserna ställer likvärdiga krav i tillsynen av detaljplaner, men kan ändå konstatera att länsstyrelserna har bristande förutsättningar att ställa likvärdiga krav på kommunerna i tillsynen eftersom det saknas nationella riktlinjer och tydlig vägledning om riskbedömning.
Länsstyrelsernas uppföljning av kommunernas klimatanpassningsarbete är inte enhetlig och sammanställs inte nationellt, vilket gör att de uppföljningsinsatser som de olika länsstyrelserna gör inte bidrar till den nationella uppföljningen av om klimatanpassningsarbetet leder till ett mindre sårbart samhälle. Däremot kan länsstyrelsernas uppföljning fortfarande ge den enskilda länsstyrelsen en bild av kommunernas arbete med klimatanpassning inom länet.
Avsnitt
4.1 Planeringsunderlag och vägledning
Granskningen visar att länsstyrelserna stödjer kommunerna till exempel genom att vara tillgängliga för frågor och genom att ta fram planeringsunderlag och vägledning. Granskningen visar även att vissa länsstyrelser inte tagit fram de underlag de ska enligt klimatanpassningsförordningen, medan andra länsstyrelser har tagit fram planeringsunderlag utöver vad som krävs av dem. Kommunerna får därmed olika mycket stöd i olika län. Vissa länsstyrelser har även tagit fram mer vägledning till kommunerna.
4.1.1 Kommunerna har fått olika mycket stöd från länsstyrelserna i form av planeringsunderlag
Kommuner i vissa län har inte fått tillgång till de planeringsunderlag som länsstyrelserna ska ta fram enligt uppgifterna i klimatanpassningsförordningen. Länsstyrelsernas klimat- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner kan vara användbara underlag för kommunernas klimatanpassningsarbete. Men fem länsstyrelser saknade 2021 en uppdaterad klimat- och sårbarhetsanalys.[171] Fyra av dessa uppgav att de arbetade med att ta fram en sådan analys och en länsstyrelse att de prioriterat ned detta på grund av pandemin. Tre länsstyrelser har inte tagit fram aktuella handlingsplaner. Detta innebär att kommuner i olika län får olika mycket stöd från länsstyrelserna. Syftet med klimat- och sårbarhetsanalysen och handlingsplanen är otydligt, vilket diskuteras i avsnitt 5.2. Detta har lett till att många länsstyrelser har fokuserat främst på den egna verksamheten i dessa dokument, vilket innebär att de får begränsad nytta för kommunerna.
Vi har inte kunnat bedöma om länsstyrelserna uppfyller sin skyldighet att stödja kommunerna med planeringsunderlag enligt klimatanpassningsförordningen, eftersom det är oklart vilka planeringsunderlag som avses.[172] Länsstyrelserna har tagit fram olika många och olika typer av planeringsunderlag.[173] Detta kan bero både på att det är oklart vilka underlag länsstyrelserna borde ta fram och att kommunernas behov skiljer sig åt mellan länen. Ett exempel på planeringsunderlag som vissa länsstyrelser tagit fram som stöd åt kommunerna är lågpunktskarteringar och skyfallsutredningar.[174] Varken länsstyrelserna eller någon nationell myndighet har skyldighet att ta fram dessa underlag trots att de är viktiga för att bedöma översvämningsrisker. Men eftersom vissa länsstyrelser tagit fram dem har vissa kommuner fått mer stöd än andra i termer av planeringsunderlag för bedömning av översvämningsrisker.
4.1.2 Vissa länsstyrelser har tagit fram mer vägledning till kommunerna
Även när det kommer till vägledning har kommunerna fått olika mycket stöd i olika län. I avsaknad av tydliga riktlinjer angående val av lämpliga säkerhetsnivåer och utredningsmetodik från nationella myndigheter har några länsstyrelser tagit fram egna vägledningar och riktlinjer, till exempel vägledningar om bedömning av klimatrisker i översiktsplaner.[175] Ett annat exempel är vägledning om byggnation i strandnära lägen med potentiell översvämningsrisk.[176] Kommuner i län där det saknas sådana vägledande riktlinjer är osäkra på om de borde tillämpa riktlinjer från andra län i sin planering.[177]
Det kan vara kostnadseffektivt att använda vägledningar som tagits fram av andra länsstyrelser eller inom samarbeten. Två länsstyrelser har lyft det som något positivt att kunna använda material framtaget av andra länsstyrelser.[178] Det finns även exempel på att länsstyrelserna tagit fram gemensamma vägledningar för bedömning av klimatrisker. Ett exempel är en checklista för klimatanpassning inom fysisk planering[179] som tagits fram inom Länsstyrelsens klimatanpassningsnätverk och i dag används av flera länsstyrelser som stöd vid bedömning av kommunernas detaljplaner och översiktsplaner.[180] Länsstyrelserna samverkar även om hur de ska hantera specifika risker, till exempel inom nätverket för regional kustsamverkan.
4.1.3 Länsstyrelserna har olika förutsättningar för sitt arbete
En anledning till att stödet skiljer sig mellan länsstyrelser kan vara att de har olika mycket resurser. Länsstyrelserna har tidigare kunnat spara medel mellan år men sedan det ändrades anser flera länsstyrelser att det har blivit svårare att planera långsiktigt.[181] SMHI skriver att ”för mindre länsstyrelser, som Blekinge, Kalmar och Gotland, finns inte längre möjligheten att genomföra mer resurskrävande aktiviteter, som regionala analyser och vägledningar, med några års mellanrum”.[182] Även tillgängliga personalresurser varierar mellan länsstyrelser. Särskilt svårt är det för mindre länsstyrelser som inte har en klimatanpassningssamordnare på heltid, men ändå enligt klimatanpassningsförordningen har samma uppdrag som större länsstyrelser. Flera länsstyrelser uttrycker att bristande resurser påverkar möjligheten att stötta kommunerna. Några av dem framhåller att de anpassar sin ambitionsnivå efter tillgången till resurser. Länsstyrelsernas klimatanpassningsarbete har i hälften av länen också påverkats av pandemin, då resurser fått omfördelas internt och klimatanpassningssamordnare fått arbeta med krisledning eller krishantering.[183]
Vi har försökt ringa in vilka resurser som länsstyrelserna lägger på arbete relaterat till klimatanpassning av den byggda miljön. Vår genomgång av länsstyrelsernas uppgifter visade att de inte gick att sammanställa på ett tillförlitligt sätt, eftersom länsstyrelserna haft svårt att precisera vilka resurser de lagt på klimatanpassning av den byggda miljön och uppgifterna därför inte är jämförbara.[184] Vi har kunnat konstatera att alla länsstyrelser arbetar tvärsektoriellt med klimatanpassning som en integrerad del i verksamheten och har en eller fler klimatanpassningssamordnare, oftast som en heltidstjänst men i några fall som del av en bredare tjänst.[185]
4.2 Länsstyrelsernas stöd till kommunerna i översiktsplanprocessen
Granskningen visar att länsstyrelserna stödjer kommunerna i processen för att ta fram nya översiktsplaner genom att till exempel vägleda om tillgängliga planeringsunderlag, ha dialog under processen och att remittera planförslag till statliga expertmyndigheter för kommentarer.
Granskningen visar att det är vanligt att länsstyrelserna har invändningar mot kommunens hantering av risken för ras och skred, översvämning eller erosion i översiktsplanförslag. Kommunerna åtgärdar brister som länsstyrelsen uppmärksammar under översiktsplanprocessen men det är relativt vanligt att brister kvarstår när översiktsplanen antas. Länsstyrelserna kan inte överpröva kommuners beslut om att anta översiktsplaner, så i dessa fall skjuts utredningsbehoven upp till senare planläggning. De flesta länsstyrelser uppskattar att kommunernas förmåga att bedöma risker kopplade till översvämning, ras, skred och erosion har förbättrats över tid, även om vissa problem som leder till bristande hänsyn kvarstår.
2018 infördes kravet att kommunerna i översiktsplanen ska ge sin syn på risken för klimatrelaterade skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion, samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Om kravet lett till att kommunerna blivit bättre på att hantera dessa risker borde länsstyrelserna anmärkt på färre brister efter att kravet trädde i kraft. Vår analys visade att så inte varit fallet, snarare har andelen samråd respektive granskningsyttranden där länsstyrelsen haft invändningar mot kommunens hantering av riskerna ökat. Ungefär hälften av länsstyrelserna bedömer dock att införandet av kravet har förbättrat översiktsplanernas kvalitet i detta avseende. Vissa länsstyrelser menar även att ändringen har gjort det enklare för dem att ställa högre krav på kommunernas riskbedömningar, vilket skulle kunna vara en förklaring till att andelen invändningar har ökat.
4.2.1 Länsstyrelsernas stöd vid översiktsplanering
Under samrådet om en översiktsplan ska länsstyrelsen ge kommunen stöd kopplat till hantering av risker för översvämning, ras, skred och erosion. Vårt underlag visar att länsstyrelsernas syn på vad som utgör stöd varierar. Det som flest länsstyrelser lyfter fram som en form av stöd är råd och vägledning om tillgängliga planeringsunderlag. Många länsstyrelser betraktar också granskningsyttrandet som en form av stöd. Dialog antingen tidigt i processen eller under hela processens gång är också exempel på stöd som länsstyrelserna ger. Remittering av översiktsplanförslag till statliga myndigheter är även det något som flera länsstyrelser ser som ett stöd till kommunerna.[186] Ett fåtal länsstyrelser anger att de ger stöd i form av seminarier, workshoppar och konferenser, genom att dela exempel på utredningar från andra kommuner, eller genom att ha tagit fram riktlinjer för bebyggelse med risk för översvämning.
4.2.2 Vanligt att länsstyrelser anmärker på brister i hanteringen av klimatrisker i översiktsplanförslag
Det är vanligt att länsstyrelsen har invändningar mot kommunens hantering av risken för ras och skred, översvämning eller erosion i översiktsplanförslag. Vanligast är att länsstyrelsen lämnar synpunkter på bristande hänsyn till översvämningsrisker, följt av risker för ras och skred samt erosion. Det finns en viss indikation på att det blivit vanligare att länsstyrelsen lämnar synpunkter på bristande hänsyn till risker under samrådet, se diagram 4. Andelen granskningsyttranden med anmärkningar för någon av riskkategorierna är relativt oförändrad över tid, förutom en ökning mellan 2020 och 2021, se diagram 5.[187]
Diagram 4 Procent av samråd där länsstyrelsen yttrat sig om kommunens bristande hänsyn till risken för ras och skred, erosion respektive översvämning i översiktsplanen
Källa: Riksrevisionens sammanställning av uppgifter från länsstyrelserna.
Diagram 5 Procent av granskningsyttranden där länsstyrelsen yttrat sig om kommunens bristande hänsyn till risken för ras och skred, erosion respektive översvämning i översiktsplanen
Källa: Riksrevisionens sammanställning av uppgifter från länsstyrelserna.
4.2.3 Kommunerna åtgärdar brister som länsstyrelsen uppmärksammar under översiktsplanprocessen, men det är vanligt att brister kvarstår
Det är vanligare att länsstyrelsen lämnar synpunkter på bristande hänsyn under samrådet än i granskningsyttrandet, vilket kan bero på att kommunen efter samrådet förbättrat underlag och sin redogörelse av riskerna samt hur dessa kan minska. Diagram 6 visar att länsstyrelsen yttrade sig om bristande hänsyn till alla tre riskkategorierna (ras och skred, översvämning, och erosion) i 41 procent av samråden om översiktsplaner. Endast i 15 procent av översiktsplansamråden yttrade länsstyrelsen sig inte om bristande hänsyn om någon av riskkategorierna. Diagrammet indikerar att kommunerna under arbetet mellan samråd och granskning lyckas åtgärda flera av dessa brister, eftersom andelen översiktsplaner där länsstyrelsens granskningsyttrande lyft brister inom flera områden är lägre medan andelen planer som inte påvisar några brister är högre än under samrådet. Detta kan vara en indikation på att länsstyrelserna har ett positivt inflytande på kommunens hantering av klimatrisker, men det kan också handla om att dessa bedömningar sker senare i processen.
Diagram 6 Procent av översiktsplanerna med bristande hänsyn till 0–3 olika riskkategorier i samrådet respektive granskningsyttrandet
Källa: Riksrevisionens sammanställning av uppgifter från länsstyrelserna.
Det förekommer dock att kommuner inte tar hänsyn till länsstyrelsernas invändningar. I 24–29 procent av översiktsplanförslagen (beroende på riskkategori) är det sannolikt att risker som uppmärksammats av länsstyrelsen har kvarstått vid antagandet av planen, eftersom kommuner i dessa fall inte tagit hänsyn till länsstyrelsens invändningar i sitt utlåtande.[188] Länsstyrelserna kan inte överklaga en kommuns beslut om att anta en översiktsplan, utan dessa brister följer med till senare planläggning.
Hälften av länsstyrelserna anser att en av de vanligaste anledningarna att kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till risker kopplade till ras och skred, översvämning och erosion i en översiktsplan är otillräcklig kunskap eller kompetensbrist. Även brist på resurser och personal anses av flera länsstyrelser vara en vanlig orsak. Att det saknas relevanta underlag, eller att tillgängliga underlag inte är tillräckligt detaljerade eller håller tillräckligt hög kvalitet, uppmärksammas som en vanlig anledning av flera länsstyrelser. Ett par länsstyrelser lyfter att kommunerna har svårt att bedöma riskerna baserat på nationella underlag och vägledningar, till exempel för att det är oklart hur bedömningen ska göras eller vilka risknivåer som är godtagbara.[189]
Flera länsstyrelser uppmärksammar ytterligare en vanlig anledning till att kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till risker kopplade till ras och skred, översvämning och erosion i en översiktsplan, nämligen att kommuner skjuter på utredningar till detaljplansskedet. Länsstyrelserna menar att det till exempel kan bero på att kommunen inte vill begränsa sig i översiktsplanen, att åtgärder för att minska riskerna eventuellt kan vara möjliga beroende på vad för bebyggelse som uppförs i området och att det gör att de kan skjuta kostnaderna för utredningarna till exploatören i detaljplaneskedet. Översiktsplanerna kan också upplevas som för övergripande för att göra dessa utredningar, enligt ett par länsstyrelser.[190]
Exploatering av attraktiva lägen, såsom strandnära miljöer eller områden där exploateringstrycket är stort, har några länsstyrelser uppmärksammat som en vanlig anledning till att kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till klimatrisker. Det kan handla om att kommunpolitiker pekar ut dessa som områden för exploatering eller att det finns ekonomiska incitament för att omvandla ett riskområde tillexempelvis ett bostadsområde.[191]
4.2.4 Oklart om PBL-ändringen påverkat kommunernas arbete
År 2018 infördes kravet att kommunerna i översiktsplanen ska ge sin syn på risken för klimatrelaterade skador på den byggda miljön till följd av översvämning, ras, skred och erosion, samt på hur sådana risker kan minska eller upphöra. Vi kan inte avgöra om kravet lett till att kommunerna blivit bättre på att hantera dessa risker under den granskade tidsperioden, 2016–2021. Däremot finns en viss indikation på att det har blivit vanligare att länsstyrelserna redan i samrådet lyfter brister i kommunens hantering av risken för olyckor, översvämning eller erosion.[192]
Ungefär hälften av länsstyrelserna bedömer att förtydligandet av kravet att kommunerna i översiktsplanen ska ge sin syn på risken för översvämning, ras, skred och erosion har förbättrat nya översiktsplaners kvalitet i detta avseende. Ett par länsstyrelser upplever att kravet gör det enklare för länsstyrelsen att ställa krav på kommunerna att bedöma riskerna.[193] Hälften av länsstyrelserna anser att kravet är så nytt att de inte sett det få genomslag och därmed inte kan göra en bedömning av om det förbättrat kvaliteten. En länsstyrelse bedömer att förtydligandet av kravet inte har förbättrat översiktsplanernas kvalitet. En länsstyrelse lyfte även att få handläggare hos kommunerna har känt till att det ekonomiska bidraget för att göra riskbedömningar i översiktsplaner som har utgått till kommuner[194] har funnits eftersom det inte har öronmärkts. Detta kan indikera att dessa medel i viss utsträckning inte använts till det som var tänkt.[195]
Det går dock inte att utesluta att PBL-ändringens effekt kan komma med en viss fördröjning, eftersom det tar lång tid att ta fram nya översiktsplaner. Majoriteten av de gällande översiktsplanerna har antagits innan kravet på att bedöma klimatrisker infördes 2018, se diagram 7.[196] Efter 2025 kommer översiktsplaner som antagits före den 1 januari 2004 att upphöra att gälla.[197] Som framgår av diagrammet påverkar det elva översiktsplaner.
Diagram 7 Antal gällande kommuntäckande ÖP som vann laga kraft per år
Källa: Plan- och byggenkäten 2021.
4.3 Länsstyrelsernas stöd till kommunerna i detaljplansprocessen
Granskningen visar att länsstyrelserna stödjer kommunerna i processen för att ta fram nya detaljplaner genom till exempel rådgivning, vägledning om tillgängliga planeringsunderlag och att remittera planförslag till statliga expertmyndigheter för kommentarer. Granskningen visar att få detaljplaner överprövas med hänvisning till risken för översvämning, ras, skred eller erosion vid länsstyrelsernas tillsyn av detaljplaner. Vi har inte kunnat granska om länsstyrelserna ställer lika höga krav på kommunernas klimatanpassningshänsyn i planprocessen i hela landet, men bedömer att länsstyrelserna har bristande förutsättningar att ställa likvärdiga krav eftersom nationella riktlinjer och vägledning om riskbedömning saknas.
4.3.1 Länsstyrelsernas stöd vid detaljplanering
Under samrådet om en detaljplan ska länsstyrelsen ge kommunen stöd kopplat till hantering av risker för översvämning, ras, skred och erosion. Länsstyrelserna lyfter särskilt att de ger stöd till kommunerna i form av rådgivning och vägledning om relevanta planeringsunderlag för att bedöma riskerna. Några länsstyrelser uppger att de skickar planförslag där geotekniska risker förekommer på remiss till SGI, medan två länsstyrelser uppger att de skickar till SGU.[198] En länsstyrelse lyfter att de använder sig av externa samråd med flera expertmyndigheter (SGI, SGU, SMHI och MSB) när det gäller frågor om ras, skred, erosion eller översvämning.[199]
De flesta länsstyrelserna uppger att det är vanligt eller ganska vanligt att de anmärker på hanteringen av risker kopplade till översvämning, ras, skred och erosion under samrådet. De flesta länsstyrelserna uppger att de uppfattar att kommunernas förmåga att bedöma risker kopplade till översvämning, ras, skred och erosion har förbättrats över tid. Flera länsstyrelser understryker att det varierar mycket mellan kommunerna inom länet. Några länsstyrelser lyfter att kommunernas förmåga förbättrats genom att medvetenheten ökat på grund av översvämningar och naturolyckor som skett, samt att kompetensen ökat till följd av att det finns mer och bättre underlag.[200]
Många av länsstyrelserna bedömer att de vanligaste anledningarna till att kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till risker kopplade till översvämning, ras, skred och erosion i en ny detaljplan är kompetens- eller kunskapsbrist hos kommunerna, samt kostnaderna för utredningar och åtgärder. Några länsstyrelser lyfter att kommuner ofta inte har kompetensen själva vilket gör att kommunerna kan ha svårt att kvalitetsgranska underlagen de beställer från konsulter. Flera länsstyrelser tror även att bristande utredningar eller bristande hänsyn till riskerna kan bero på tidspress och att kommuner inte vill fördröja planarbetet. Högt exploateringstryck uppger flera länsstyrelser som en annan anledning till att hänsynen brister. Det kan till exempel handla om att områden som är attraktiva för exploatering är gamla hamnområden i översvämningsutsatta lägen. Några länsstyrelser lyfter även att kommuner tar bättre hänsyn till dessa risker i detaljplaner om det finns riktlinjer i översiktsplanen, men att gamla översiktsplaner saknar sådana riktlinjer. Några länsstyrelser lyfter även att det är svårt både för kommunen och länsstyrelsen att bedöma när frågan är tillräckligt utredd eftersom nationella riktlinjer saknas.[201]
Som en del i klimatanpassningsstrategin gjordes en ändring i PBL, så att kommuner numera kan bestämma i en detaljplan att det krävs marklov för markåtgärder som kan försämra markens genomsläpplighet.[202] 10 länsstyrelser bedömer att kommunerna i respektive län inte har använt möjligheten att ställa detta krav på marklov i nya detaljplaner, medan 8 länsstyrelser bedömer att det har förekommit i enstaka planer. Endast 3 länsstyrelser bedömer att ändringen fått genomslag så att det är vanligt att det används.[203]
4.3.2 Bristande förutsättningar för länsstyrelserna att ställa likvärdiga krav i tillsynen
Vi har inte kunnat granska om länsstyrelserna ställer olika höga krav på kommunernas klimatanpassningshänsyn i detaljplaner i olika län. Vi bedömer dock att det finns en risk att olika länsstyrelser ställer olika höga krav, eftersom nationella riktlinjer och vägledning om riskbedömning saknas. Det ger länsstyrelserna bristande förutsättningar att ställa likvärdiga krav i tillsynen av kommuners detaljplaner. Detta diskuteras ingående i avsnitt 3.1.5.
Hälften av länsstyrelserna anser att det är oklart vilka krav länsstyrelsen ska ställa på kommunernas hantering av risker för översvämning, ras, skred och erosion i nya detaljplaner.[204] Även MSB och SGI har rekommenderat att nationella myndigheter tar fram tydliga riktlinjer angående val av lämpliga säkerhetsnivåer och utredningsmetodik för att underlätta för både länsstyrelser och kommuner med avseende på geotekniska säkerhetsfrågor och översvämningsrisker i planprocesser, i rapporteringen av ett regeringsuppdrag.[205]
Under 2021 upphävdes 8 detaljplaner av länsstyrelsen med hänvisning till risken för olyckor (vilket innefattar ras och skred), översvämning eller erosion, se tabell 1. Detta är få i jämförelse med totalt antal antagna detaljplaner som var 1 239 under 2021, men en ökning jämfört med tidigare år. Även andelen överprövade detaljplaner som ledde till upphävande ökade mellan 2020 och 2021.
Tabell 1 Länsstyrelsernas överprövning och upphävning av detaljplaner 2020–2021
Antal | 2020 | 2021 |
|---|---|---|
Överprövningar av detaljplaner med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion | 14 | 11 |
Upphävda detaljplaner med hänsyn till risken för olyckor, översvämning och erosion | 6 | 8 |
Totalt antal antagna detaljplaner | 1 393 | 1 239 |
Källa: Boverkets plan- och byggenkät 2020 och 2021.
4.4 Uppföljning av kommunernas klimatanpassningsarbete
Enligt klimatanpassningsförordningen ska länsstyrelserna följa upp kommunernas klimatanpassningsarbete.[206] Vår granskning visar att länsstyrelsernas uppföljning av kommunernas klimatanpassningsarbete inte är enhetlig, utan i stället tagit många former och inte sammanställs till ett nationellt underlag. Vi bedömer att detta beror på att regeringen inte varit tydlig med syftet med uppföljningen.
De flesta länsstyrelser uppger att de följer upp kommunernas klimatanpassningsarbete via SMHI:s uppföljningsverktyg Klira.[207] SMHI sammanställde kommunernas svar för 2019 i en rapport[208] men SMHI har inte för avsikt att publicera en nationell sammanställning av resultaten för 2022. SMHI har däremot skickat kommunernas svar i Klira till länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare och varje länsstyrelse får nyttja resultaten från kommunerna i länet på det sätt de vill.[209] Flera länsstyrelsers svar indikerar att de inte är medvetna om detta utan tror att SMHI kommer omhänderta informationen som kommer in.[210] Vi bedömer att den största fördelen med att följa upp kommunernas arbete genom Klira är att få jämförbara uppgifter, och att den fördelen går förlorad om ingen nationell sammanställning görs.
Flera länsstyrelser gav även andra exempel på uppföljning, såsom granskning av planer och/eller planmöten. Flera länsstyrelser uppger att de följer upp kommunernas arbete genom möten eller dialog och vissa länsstyrelser lyfter nätverk som en kanal för uppföljning. Ett par länsstyrelser lyfter uppföljning av den regionala handlingsplanen respektive riskhanteringsplaner (rörande översvämning). Ett par länsstyrelser lyfter att de använder länsstyrelsernas verktyg Åtgärdswebben för uppföljning av åtgärder.[211] Få länsstyrelser rapporterar in uppgifter från sin uppföljning till någon central myndighet utöver rapporteringen till SMHI via Klira. Enstaka länsstyrelser nämner rapportering via årsredovisning respektive plan- och byggenkäten.[212]