Undantaget som blev regel – Försäkringskassans användning av övervägande skäl vid 180 dagars sjukskrivning (RiR 2024:14)

En grundläggande princip i sjukförsäkringen är att arbetsförmågan efter en tids sjukskrivning ska bedömas mot mer än det egna arbetet. Den som inte kan gå tillbaka i arbete hos den egna arbetsgivaren, men har arbetsförmåga i andra arbeten, förväntas ställa om till ett sådant arbete i stället för att vara kvar i sjukförsäkringen. Granskningens resultat visar dock att övervägande skäl används i större utsträckning än vad som är avsikten med undantag i rehabiliteringskedjan. Riksrevisionen konstaterar att övervägande skäl används som en huvudregel snarare än ett undantag.

Enligt regeringens intention ska övervägande skäl tillämpas, och prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden skjutas upp, när mer talar för än emot att den försäkrade kommer att återgå i arbete hos arbetsgivaren i samma omfattning som innan sjukskrivningen inom ett år. Granskningen visar att knappt hälften av de försäkrade som beviljats övervägande skäl återgår till arbete hos arbetsgivaren i samma omfattning inom ett år. Riksrevisionen bedömer därmed att det finns brister i träffsäkerheten avseende vilka som får sin arbetsförmåga bedömd med stöd av övervägande skäl.

Riksrevisionen konstaterar samtidigt att det finns en positiv effekt för de försäkrade förknippad med att få arbetsförmågan bedömd med stöd av övervägande skäl. Riksrevisionens effektstudie visar att det är större sannolikhet att återgå till arbete i samma omfattning inom 365 dagar vid bedömning med stöd av övervägande skäl, jämfört med normalt förekommande arbete eller annat undantag.

Nästan två tredjedelar av dem som är sjukskrivna längre än 180 dagar får sin arbetsförmåga bedömd med stöd av övervägande skäl. Granskningen visar att reformen varit uppskattad bland sjukpenninghandläggarna. Handläggarna har en stor arbetsbörda och de ger uttryck för att övervägande skäl underlättar arbetet. Regelverket lämnar dock ett stort bedömningsutrymme. Det tillsammans med brister i Försäkringskassans egna riktlinjer skapar en risk för överanvändning. Försäkringskassans implementering av övervägande skäl bedöms inte vara effektiv. Det är för systemets legitimitet viktigt att övervägande skäl inte används när en prövning av arbetsförmågan inom andra arbeten borde göras.

Riksrevisionen konstaterar också att Försäkringskassan tar kontakt med arbetsgivare – och har information om deras plan för återgång i arbete – i omkring hälften av de granskade ärendena när rätten till sjukpenning bedöms med stöd av övervägande skäl. Sådan kontakt, bedömer Riksrevisionen, bör tas i de allra flesta ärenden där övervägande skäl är aktuellt, om Försäkringskassan ska leva upp till sitt samordningsuppdrag.

Riksrevisionen konstaterar slutligen att Försäkringskassan har återrapporterat en mer positiv bild av utfallet än vad som verkligen är fallet, eftersom det rapporterade måttet inte kan särskilja mellan återgång i arbete hos samma eller annan arbetsgivare respektive återgång i samma eller lägre omfattning. Genom Skatteverkets uppgifter om förvärvsinkomst från arbetsgivare kan Försäkringskassan utveckla träffsäkerheten i sina analyser.

Riksrevisionen visar också att uppföljningarna om utfall inte når handläggarna. Detta innebär att handläggarna får en skev bild av hur undantaget fungerar på så vis att de upplever att de allra flesta sjukskrivna som bedöms med stöd av undantaget återgår till arbete i samma omfattning inom 365 dagar. Riksrevisionen bedömer att det hade varit fördelaktigt för handläggarna att ta del av information om att endast hälften återgår, det vill säga att det finns brister i träffsäkerheten. Med bättre kännedom om utfallet skapas bättre förutsättningar för en träffsäker tillämpning av regelverket. På samma gång utvecklas Försäkringskassan som kunskapsmyndighet.