I kapitlet besvaras delfrågan om huruvida Försäkringskassan genom sitt sätt att styra och organisera handläggningen, samt genom uppföljning och arbete med att uppnå rättslig kvalitet i handläggningen, skapar förutsättningar för att reformen ska tillämpas enligt intentionerna. Vår utgångspunkt är att det inte ska förekomma betydande skillnader mellan vare sig handläggare eller enheter vad gäller tillämpning av övervägande skäl efter att hänsyn har tagits till skillnader i faktorer i ärenden som kan motivera skillnader i användningen. Vidare ska det finnas tillgång till ett tydligt och enhetligt beslutsstöd som skapar förutsättningar att tillämpa regelverket i enlighet med intentionerna. Försäkringskassan bör även ha följt upp om regeltillämpningen ger avsedda resultat och använt resultatet för att uppnå en ändamålsenlig tillämpning av regelverket.
Kapitlets huvudsakliga iakttagelser är följande:
- Det finns skillnader i hur ofta undantaget tillämpas och de handlar främst om skillnader mellan handläggare. Skillnaderna kan inte förklaras av den försäkrades diagnos, sjukskrivningshistorik, yrke, läkarens prognos och upptrappning av arbete. Vi bedömer att skillnaderna till stor del kan förklaras av det stora bedömningsutrymmet som härstammar från att det inte finns tydliga krav på vilka beslutsunderlag som ska ligga till grund för tillämpning av undantaget. Exempelvis tillåter regelverket att undantaget tillämpas enbart på basis av upptrappning av arbetstid och ställer inga krav på att det även ska finnas arbetsgivarens plan för återgång i arbete alternativt ett läkarutlåtande.
- Försäkringskassan har inte säkerställt att sjukpenningshandläggare har tillgång till tydligt och enhetligt beslutsstöd. Utbildningsinsatserna bedöms vara otillräckliga. Vi bedömer vidare att samordning av styrningen kring regelimplementeringar har brister. En möjlig förklaring till de ovannämnda bristerna är att Försäkringskassan inte har skapat tillräckliga förutsättningar för att det pågående förändringsarbetet inte ska inverka negativt på implementeringen av undantaget.
- Undantaget, som har ett stort bedömningsutrymme, kan ha använts som en utväg i de fall de ordinarie reglerna är svåra att tillämpa. Vidare innebär Försäkringskassans handläggningsrutin utifrån förarbetsuttalanden att bedömning mot undantaget sker före huvudregeln. Vi bedömer att dessa faktorer kan ha inverkat negativt på den grundläggande strukturen i sjukförsäkringen – att det efter dag 180 är bedömningen mot normalt förekommande arbete som utgör huvudregeln. Vi ser brister i Försäkringskassans uppföljningar av hur regelverket tillämpas. Resultaten från uppföljningarna når inte alltid handläggarna.
Avsnitt
- 4.1 Betydande skillnader mellan handläggare i användningen av
- 4.2 Utmaningar i Försäkringskassans uppdrag att handlägga sjukpenningärenden har betydelse för användningen av
- 4.3 Svårare att både leva upp till rättslig kvalitet och fatta snabba beslut
- 4.4 Utmaningar i handläggarnas arbetsbörda, Försäkringskassans styrning och det pågående förändringsarbetet
- 4.5 En utmanande implementeringsfas som följd av att många förändringar infördes på samma gång
- 4.6 Försäkringskassan har inte förtydligat tillämpningen förrän på senare tid
- 4.7 Att kunna göra färre avslag underlättar handläggarnas arbete
- 4.8 Att arbetsförmågan ska bedömas mot undantaget före huvudregeln skapar förutsättningar för en generös tillämpning
- 4.9 Trots brister i uppföljning av rehabiliteringsbehov har Försäkringskassan inte styrt aktivt mot åtgärder som syftar till att målet med regeländringen kan uppnås
- 4.10 Försäkringskassan följer inte upp användningen av
4.1 Betydande skillnader mellan handläggare i användningen av övervägande skäl
Våra analyser, som presenteras ingående i bilaga 1, visar att det förekommer små skillnader mellan enheter och relativt stora skillnader mellan handläggare vad gäller användningen av övervägande skäl. De observerade skillnaderna kan inte förklaras av skillnader i följande faktorer som kan ligga till grund för övervägande skäl:
- hälsotillstånd mätt genom tidigare sjukhistorik och diagnos
- att läkarens prognos om återgång i arbete anger att återgång inom dag 365 är sannolik
- pågående upptrappning av arbetstid
- den försäkrades yrke.
Vi kan inte utesluta att de återstående skillnaderna beror på icke-observerbara faktorer i ärendet som kan motivera användningen av övervägande skäl, så som skillnader i hur motiverade försäkrade är i att återgå i arbete. Vi bedömer dock att det är osannolikt att det är enbart dessa faktorer som ligger bakom de observerade skillnaderna i tillämpningen. Vår bedömning bygger på att vi kontrollerar för enhetseffekter när vi undersöker skillnader mellan handläggare: skillnader i ärendeegenskaper bör främst uppstå mellan enheter.[84] Vi bygger även bedömningen på att aktgranskningen (se kapitel 3) visat att handläggares bakomliggande motivering av sin användning av övervägande skäl i huvudsak baseras på kontrollerbara och observerbara egenskaper i ärendet så som läkarens prognos. Ytterligare en anledning är att vi inte ser någon påverkan på resultatet när vi kontrollerar för en rad observerbara individfaktorer som kan vara kopplade till icke-observerbara individfaktorer (se bilaga 1).
De kvarstående skillnaderna kan även bero på handläggares arbetssätt, till exempel i vilken utsträckning handläggarna begär in plan för återgång eller kontaktar arbetsgivare. Skillnader som beror på handläggarens arbetssätt anser vi inte är godtagbara skillnader ur likformighetssynpunkt.
I vår analys mäter vi skillnader i tillämpning i form av enheternas och handläggarnas avvikelser från det justerade medelvärdet av andelen övervägande skäl som visas i diagram 5 och diagram 6. Medelvärdet är 61 procentenheter och har justerats för faktorer som nämnts i punktlistan ovan. Diagram 5 visar att skillnaderna i användning av övervägande skäl mellan enheter är låg; nästan alla enheter avviker marginellt från det justerade medelvärdet. Däremot visar diagram 6 att skillnaderna mellan handläggare vad gäller användning av undantaget är stora.[85]
Diagram 5 Avvikelse från justerat medelvärde av övervägande skäl mellan enheter
Källa: Riksrevisionens bearbetning av registeruppgifter från Försäkringskassan och Statistiska Centralbyrån.
Not: 129 st enheter. Avvikelser från det justerade medelvärdet av övervägande skäl som är 61 procentenheter.
Diagram 6 Avvikelse från justerat medelvärde av övervägande skäl mellan handläggare
Källa: Riksrevisionens bearbetning av registeruppgifter från Försäkringskassan och Statistiska Centralbyrån.
Not: 970 handläggare. Avvikelser från det justerade medelvärdet av övervägande skäl som är 61 procentenheter. Eftersom linjär regression används för ett binärt utfall kan vissa enskilda observationer i teorin ha predicerade värden som hamnar över 100 procentenheter. I vårt fall är det endast en observation där detta inträffar.
Att skillnaderna är stora mellan handläggare kan bero på att det finns ett stort bedömningsutrymme vad gäller om övervägande skäl ska användas. Enligt regelverket ska övervägande ges om mer talar för än emot att den försäkrade ska återgå i ordinarie arbete i full omfattning inom dag 365. Exakt vilka faktorer som ska ligga bakom denna bedömning är upp till handläggaren. När regelverket öppnar upp för ett stort bedömningsutrymme så kommer skillnader i handläggares egenskaper och arbetssätt att kunna få större genomslag på skillnader i användning av övervägande skäl. Storleken på avvikelserna som vi hittar mellan handläggare påminner om de som hittades i en tidigare rapport från Riksrevisionen som undersökte skillnader i förmedlareffekter mellan arbetsförmedlare.[86] Rapporten visade att det fanns stora skillnader i hur förmedlare arbetade och att skillnaderna var större där regelverket gav ett större handlingsutrymme.
4.2 Utmaningar i Försäkringskassans uppdrag att handlägga sjukpenningärenden har betydelse för användningen av övervägande skäl
I kommande avsnitt presenterar vi iakttagelser som har att göra med de förutsättningar som Försäkringskassan har skapat för att regeländringen ska kunna tillämpas som avsett. Vi konstaterar att Försäkringskassan inte har skapat tillräckliga förutsättningar för en ändamålsenlig implementering. Vi konstaterar också att regeländringen med övervägande skäl implementeras i en situation där Försäkringskassan har stora utmaningar samtidigt som de genomför ett förnyelsearbete för att komma till rätta med sedan tidigare kända brister i tillämpningen av regelverket. Detta riskerar i sig att medföra brister i tillämpningen.
Vi konstaterar att undantaget övervägande skäl har ett stort bedömningsutrymme. Försäkringskassan har inte lyckats minska detta tillräckligt. Det har skapat en överhängande risk att undantaget fungerar som en ”ventil” i en situation med många utmaningar om de ordinarie reglerna är svårare att tillämpa. Våra resultat visar att de problem som finns på Försäkringskassan bidrar till att övervägande skäl används i stor omfattning.
4.3 Svårare att både leva upp till rättslig kvalitet och fatta snabba beslut
Vår enkät till Försäkringskassans enhetschefer visar att balansgången mellan att fatta snabba beslut och åstadkomma rättslig kvalitet i handläggningen av sjukförsäkringen har blivit svårare efter införandet av övervägande skäl.
Enhetscheferna anger också att det blivit svårare att:
- frigöra tid för utbildning och lärande om regelverk och tillämpning
- utreda ärendena i tillräcklig utsträckning
- korta ner handläggningstiderna
- nå de uppsatta produktionsmålen för sin enhet
- få tydliga signaler uppifrån om prioriteringen mellan att fatta snabba och korrekta beslut med hög rättslig kvalitet.[87]
Dessa är svårigheter som också har betydelse för handläggningen av övervägande skäl. Omkring 70 procent av enhetscheferna anger att det är vanligt att handläggarna för fram att regeländringen riskerar att förlänga sjukskrivningarna och att det är svårt att hitta den rätta balansen mellan att handlägga snabbt och att utreda tillräckligt.[88]
Försäkringskassans tillämpning av övervägande skäl har skett i en situation där det är fortsatt svårt för handläggarna att balansera mängden utredning, handläggningstider och korrekt rättstillämpning i handläggningen av sjukpenning och där denna balansgång blivit svårare. Vi konstaterar också att införandet av övervägande skäl åtminstone på kort sikt har gjort denna balansgång svårare för Försäkringskassan. De signalerade tidigt i sina utgiftsprognoser och budgetunderlag till regeringen att regeländringen i sig innebär att fler sjukskrivna kommer att finnas kvar i sjukförsäkringen och att det därmed finns fler sjukskrivna vars ärenden behöver handläggas och där behov av samordning behöver utredas. Försäkringskassan bedömde att regeländringen kommer att innebära behov av fler årsarbetskrafter. Försäkringskassan har dessutom signalerat att övervägande skäl har använts mer än de varit beredda på. Försäkringskassan skriver i ett budgetunderlag att ”möjligheten som de nya reglerna ger har använts oftare än vad tidigare uppskattats”.[89]
4.4 Utmaningar i handläggarnas arbetsbörda, Försäkringskassans styrning och det pågående förändringsarbetet
Enhetscheferna vid Försäkringskassan ser en utmaning i att implementera en regeländring samtidigt som förnyelsearbetet vid Försäkringskassan pågår. En särskild utmaning är att åstadkomma en rimlig arbetsbelastning för handläggare samtidigt som sjukskrivningsprocessen ändras. Detta visar resultaten i vår enkät.
Vår analys visar att det finns ett samband mellan hur vanligt förekommande det är att undantaget används vid enheterna och utmaningar som är kopplade till arbetsmiljön. Användningen av övervägande skäl hänger samman med att det finns ett konstaterat behov av ökad styrning vid enheterna.[90] Enheterna tenderar använda övervägande skäl i högre grad där enhetscheferna bedömer att utmaningarna är stora med att åstadkomma goda förutsättningar för sjukpenninghandläggningen. Vi konstaterar att detta kan vara en bidragande faktor till att övervägande skäl används i stor omfattning, vilket framgår av våra analyser i kapitel 3. Vår enkät visar att de stora utmaningarna konkret handlar om att ”handläggarna ska kunna ha en hanterlig arbetsbörda” och ”en rimlig ärendemängd för att hålla en god kvalitet i utredningarna” men även om ”att åstadkomma en god arbetsmiljö för handläggarna”.
I enkätsvaren framgår flera utmaningar kopplade till implementeringen. Några exempel är ”att genomföra regeländringar i sjukförsäkringen samtidigt som Försäkringskassan genomför sitt förnyelsearbete”, ”att hantera styrsignaler som varierar över tid” och ”att anpassa verksamheten/handläggningen till styrningen uppifrån.”[91] Detta är en bild som allmänt bekräftas i våra intervjuer.
4.5 En utmanande implementeringsfas som följd av att många förändringar infördes på samma gång
Implementeringsfasen hade flera utmaningar i och med att mycket nytt skulle införas på en gång vid Försäkringskassan. Detta är också en problembild som enhetscheferna förmedlar. Försäkringskassan förväntas dock kunna hantera implementeringen av nya regelverk i sin egenskap av statlig myndighet. Men vi kan konstatera att implementeringsfasen har inslag som sammantagna kan ha gjort det svårare för Försäkringskassan att implementera regeländringen på ett effektivt sätt.
Regeländringen utgjorde i sig ett stort steg för handläggarna: de skulle gå från att tillämpa en undantagsregel som är strikt utformad till ett undantag som är generöst och öppet.[92] Försäkringskassan ändrade också sin handläggningsrutin för i vilken ordningsföljd undantagen ska bedömas (se avsnitt 4.8). Försäkringskassan förtydligade i nära anslutning till att övervägande skäl infördes att det är beviskravet sannolikt för rätten till sjukpenning som gäller.[93] Detta slog även Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) fast i en dom från 2022 där begreppet ”styrka” i lagtexten i första hand tog sikte på vem som har bevisbördan och inte vilket beviskrav som ska gälla.[94] Vi konstaterar att handläggarna samtidigt förväntades lära sig att ta hänsyn till flera nya sätt att tänka och resonera i samma del av sjukskrivningsprocessen. Enhetscheferna behövde därmed se till att det fanns förutsättningar för utbildning av sjukpenningshandläggare. Vi konstaterade tidigare att enhetscheferna såg en utmaning i att just kunna avsätta tid för utbildning och lärande. Vi konstaterar att det fanns utmaningar i processen för implementering, som kan ha bidragit till de brister i likformighet som vi identifierat, och att Försäkringskassan därför inte lyckats implementera regeländringen på ett tillräckligt effektivt sätt.
Vi konstaterar också att regeländringen genomfördes snabbt och med en tillfällig hantering inför att undantaget infördes. Förslaget till regeländring fick en extraordinär behandling i och med att det ingick i en extra ändringsbudget. Riksrevisionen har i en granskning kritiserat regeringen för att undantaget, som är en permanent och inte en tillfällig regeländring, lades fram i en extra ändringsbudget.[95] Undantaget infördes snart efter att förslaget presenterats. Regeländringen föregicks också av att regeringen fattade beslut om ett tillfälligt stopp för bedömningarna av normalt förekommande arbete. Detta stopp förde med sig att Försäkringskassan behövde gå ut med tillfälliga hanteringsanvisningar till handläggarna innan själva regeländringen trädde i kraft.[96] Stoppet innebar att alla ärenden skulle bedömas mot det ordinarie arbetet under en kort period. När övervägande skäl infördes betydde detta därför ytterligare ett sätt för handläggarna att göra bedömningarna vid 180 dagars sjukskrivning.
Försäkringskassan tog också fram en ny rutin[97] för implementering av regeländringar i anslutning till att övervägande skäl infördes. Införandet skedde enligt det nya arbetssättet. Rutinen innefattar att en gemensam problem- och konsekvensbeskrivning av en regeländring tas fram på central nivå för att sedan utgöra underlag för genomförandediskussioner på lägre nivåer av Försäkringskassan. Våra resultat från enkäten visar att trots att implementeringsprocessen genomfördes med flera aktiviteter på alla nivåer inom Försäkringskassan fanns det relativt kort om tid mellan regeländring och implementering, vilket inverkade negativt på förutsättningarna för intern utbildning.[98]
4.6 Försäkringskassan har inte förtydligat tillämpningen förrän på senare tid
Vi konstaterar att utformningen av regelverket lämnar ett stort bedömningsutrymme. De flesta typer av sjukfall kan omfattas av undantaget eftersom de omständigheter som räknas upp i förarbetena och i Försäkringskassans vägledning enbart exemplifierar de situationer där undantaget kan vara aktuellt att tillämpa. Det finns ingen avgränsning i hur regeln ska tillämpas. Detta skapar en risk för att handläggare systematiskt lägger olika vikt vid olika underlag inför beviljandet av övervägande skäl.[99]
Vi konstaterar att Försäkringskassan inte har förtydligat tillämpningen av övervägande skäl ytterligare förrän på senare tid.[100] Fram till januari 2024, det vill säga i nästan tre år, saknades ytterligare riktlinjer för stöd och tillämpning inom ett område av sjukpenninghandläggningen där bedömningsutrymmet sedan tidigare är stort. Försäkringskassan beskriver i sin Vägledning Förvaltningsrätt i praktiken hurudana förutsättningarna är för att förtydliga tillämpningen av förmåner med ett stort bedömningsutrymme.[101] Vi konstaterar att det stora bedömningsutrymmet i kombination med det faktum att Försäkringskassan inte har tagit fram förtydliganden för tillämpningen av övervägande skäl kan ha bidragit till de konstaterade skillnaderna mellan handläggarnas tillämpning av undantaget.
Tidigare studier[102] visar att handläggare tenderar att använda metoder och insatser som de själva anser är bra och effektiva. Detta talar i sig för att handläggarna kommer att använda undantaget om det också uppfattas vara effektivt. Våra resultat visar att undantaget överlag uppfattas vara ett bra verktyg att använda i sjukskrivningsprocessen. Vi konstaterar därför att det i kombination med det stora bedömningsutrymmet kan vara ytterligare en förklaring till att undantaget används i relativt stor omfattning.[103]
4.7 Att kunna göra färre avslag underlättar handläggarnas arbete
Försäkringskassans statistik visar att det görs betydligt färre avslag mellan dag 180 och 365 i rehabiliteringskedjan efter att undantaget övervägande skäl infördes.[104] Vi konstaterar dock att minskningen inte bara behöver ha att göra med införandet av övervägande skäl, utan även med andra ändringar i tillämpningen av rätten till sjukpenning som vi beskrivit tidigare. Besluten om avslag är ofta mer tidskrävande i och med kraven på kommunicering och kvalitetssäkring.[105] Vi konstaterar därför att möjligheten att tillämpa undantaget i praktiken innebär att handläggarna i en mindre omfattning behöver fatta beslut om avslag vid 180 dagars sjukskrivning och att undantaget därför medför lättnader i handläggarnas arbete.
På enhetsnivån ser man också tydliga arbetsmiljömässiga fördelar med att kunna tillämpa undantaget. Handläggarnas arbete med handläggningen förenklas och de kan undvika moment som de uppfattar som arbetsdryga och även många gånger psykiskt påfrestande. Resultat från vår enkät visar att både enhetschefer och handläggare ser lättnader i att i ett pressat läge inte behöva göra avslag om rätten till sjukpenning. Det har också blivit lättare att förklara avslag om beslut på sjukpenning för de försäkrade, efter att regeländringen infördes.[106] Det är vanligt att enhetscheferna i sina diskussioner med handläggarna får höra att möjligheten att ge undantag underlättar kontakten med sjukskrivna eller att undantaget sparar tid i handläggningen i jämförelse med att fatta beslut om avslag på sjukpenning.[107]
4.8 Att arbetsförmågan ska bedömas mot undantaget före huvudregeln skapar förutsättningar för en generös tillämpning
Försäkringskassan beskriver i sin vägledning hur bedömningarna av övervägande skäl ska gå till.[108] Handläggaren ska göra ställningstaganden om huruvida undantagen går att tillämpa och först därefter ska prövningen av om den sjukskrivnas arbetsförmåga är nedsatt mot normalt förekommande arbete göras.[109] Detta innebär att om handläggaren kommer fram till att omständigheterna i ärendet talar för att övervägande skäl kan tillämpas, behöver det inte göras en prövning mot normalt förekommande arbete. Detta innebär också att prövningen mot normalt förekommande arbete överhuvudtaget inte blir aktuell i många ärenden. Som stöd för denna ordning åberopar Försäkringskassan uttalanden i förarbeten till bestämmelsen.[110]
Bedömningarna mot normalt förekommande arbete har i utredningar och rapporter pekats ut som svåra och komplicerade att göra.[111] Vi konstaterar att den handläggningsrutin för övervägande skäl som Försäkringskassan utformat med grund i angivna uttalanden i förarbetena, medför att handläggarna kan undvika att göra dessa svåra och komplicerade prövningar. Men vi konstaterar också att det för Försäkringskassan och framför allt handläggarna är en rationell ordning i meningen att de lättare bedömningarna ska göras först.
Vi konstaterar vidare att det faktum att det finns en huvudregel – den om prövning av normalt förekommande arbete – kan ha en positiv effekt på återgång i arbete. Tidigare studier[112] visar att det inte bara är prövningarna mot normalt förekommande arbete som påverkar återgång i arbete, utan att förekomsten av denna gräns vid 180 dagars sjukskrivning i sig för med sig att sjukskrivna återgår i arbete. Att den försäkrade vet att alternativet utgör en prövning mot normalt förekommande arbete kan alltså tänkas öka motivationen att återgå i det egna arbetet.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att utformningen av bestämmelsen tillsammans med Försäkringskassans rutiner i kombination med det stora bedömningsutrymmet i regelverket kan ha bidragit till att handläggarna tillämpar undantaget i större omfattning än vad som varit avsikten. Det kan innebära en risk för överanvändning. Vi ser därför en brist i hur Försäkringskassan utformat handläggningen av övervägande skäl.
4.9 Trots brister i uppföljning av rehabiliteringsbehov har Försäkringskassan inte styrt aktivt mot åtgärder som syftar till att målet med regeländringen kan uppnås
Vi konstaterar att det finns brister i hur Försäkringskassan på lokal nivå styr mot åtgärder som syftar till att målet med regeländringen uppnås, nämligen att individer återgår i ordinarie arbete. En bedömningsgrund för granskningen är att Försäkringskassan bör uppmärksamma eventuella behov av rehabilitering tidigt, för att de försäkrade ska ha reella möjligheter att återgå i det egna arbetet. För att bidra till hög måluppfyllelse bör Försäkringskassan därför se till att de försäkrades behov av rehabilitering uppmärksammas. Våra resultat från enkäten visar att Försäkringskassan inte är aktiv med att bedriva en sådan styrning och i kapitel 3 konstaterar vi att det finns brister i hur Försäkringskassan utövar sitt samordningsansvar. I Riksrevisionens tidigare granskning har det dock konstaterats att tidigare studier tyder på att det finns frågetecken om huruvida rehabiliteringsinsatser påskyndar återgången i arbete.[113]
Vår enkät visar att styrningen av handläggarna mot att vara proaktiva i att utreda behov av och följa upp rehabiliteringsinsatser skiljer sig mellan olika delar av Försäkringskassan. En proaktiv handläggning konkretiseras i enkäten som att handläggarna tidigt uppmanas att ta kontakter med arbetsgivare och försäkrade eller vidta andra åtgärder som syftar till att utreda möjligheterna och underlätta för de sjukskrivna att återgå i sitt ordinarie arbete inom ett år.[114]
Vi har i vår enkät frågat om handläggarna blir uppmanade att ta tidiga kontakter med arbetsgivarna, begära in arbetsgivarnas planer, ta ställning till kvaliteten i dem och ställa följdfrågor i samband med att planerna begärs in. Vi ställde också frågor om på vilket sätt handläggarna uppmanas utforma frågorna i sina samtal med de försäkrade.[115] En tredjedel av enheterna förmedlar att det är vanligt att handläggarna blir uppmanade att begära in arbetsgivarnas plan för återgång i arbete, medan färre (24 procent) anger att det är vanligt att handläggarna uppmanas till att också värdera kvaliteten i planerna. Att det finns en plan för arbetsgivarens återgång i arbete är en av omständigheterna som räknas upp i förarbetena till regeländringen och som alltså kan ligga till grund för att handläggaren kan bevilja undantaget. Vi har konstaterat brister angående planerna, i kapitel 3.
4.10 Försäkringskassan följer inte upp användningen av övervägande skäl på ett effektivt sätt
Försäkringskassans ledning ansvarar för att fortlöpande utveckla verksamheten.[116] En viktig förutsättning för detta är att i syfte att identifiera utvecklingsområden systematiskt följa upp tillämpningen av regelverket. Vi konstaterar att det finns brister i Försäkringskassans arbete med att följa upp tillämpningen av undantaget.
Resultaten från vår enkät och våra gruppintervjuer visar att handläggarna tar hjälp av varandra i enskilda ärenden men att återkopplingen om tillämpning och handläggning av övervägande skäl mer generellt inte är systematiserad. En överblick av hur det går för de försäkrade som fått övervägande skäl fattas också. Information om resultaten från uppföljningar som gjorts når inte handläggarna.
Vid enheterna förs en diskussion om principiellt viktiga och svåra ärenden, medan en systematisk återkoppling, som kan ge en överblick av tillämpningen och handläggningen av övervägande skäl, inte är vanlig. Tillämpnings- och handläggningsfrågor som rör övervägande skäl diskuteras främst genom att handläggare tar upp enskilda ärenden med varandra, hjälper nyanställda i bedömningar och genom att de lyfter krångliga ärenden och informerar varandra på de gemensamma mötena.[117] Däremot är det ovanligt[118] att kvaliteten följs upp lokalt på enheten genom aktgranskningar eller att man vid enheten löpande ser över bedömningar och prövningar i ärenden. Jämförelser av handläggningen mellan olika enheter på kontoret är ovanliga.
Försäkringskassan gjorde två rättsliga kvalitetsuppföljningar av tillämpningen av övervägande skäl snart efter att regeländringen var införd.[119] Undantaget analyserades också senare i en större kvalitetsuppföljning.[120] Försäkringskassan har också rapporterat om användningen av övervägande skäl i sina budgetunderlag och utgiftsprognoser.[121]Därutöver har Försäkringskassan haft uppdrag i regleringsbrev att analysera tillämpningen av och måluppfyllelsen med övervägande skäl. [122][123]
Vi konstaterar att Försäkringskassan nu också har tillgång till de resultat om regeländringen som presenteras i SOU 2024:26.[124]
Som vi visade i kapitel tre överskattar Försäkringskassan i viss mån måluppfyllelsen i sin återrapportering till regeringen. Våra enkätresultat visar att det finns en mycket positiv syn på måluppfyllelsen bland både chefer och handläggare, en syn som inte står helt i paritet med det faktiska utfallet (se kapitel 3). Vi bedömer att det faktum att myndighetens uppföljningar inte används för att utveckla kvaliteten i handläggningen bidrar till diskrepansen mellan det faktiska utfallet och synen på måluppfyllelsen hos medarbetare.