Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott (RiR 2024:9)
Grov brottslighet bland barn är ett växande problem i Sverige. Riksrevisionens granskning visar att statens insatser inte är tillräckligt effektiva, och att det behövs en tydligare nationell styrning.
Sammanfattning
Riksrevisionen har granskat om statens samlade insatser för att bryta barns grova kriminalitet är effektiva. Barn begår i allt större utsträckning grövre brott och kan kopplas till kriminella nätverk. Detta påverkar inte bara barnen utan också samhället som helhet. Det är viktigt att barnen får det stöd de behöver för att kunna ändra sitt beteende. Granskningen har omfattat Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse (SiS) och regeringen. Även kommunernas socialnämnder och socialtjänster har en stor roll i arbetet.
Riksrevisionen konstaterar att de samlade insatserna inte är fullt ut effektiva. Aktörernas informationsutbyte varierar i kvalitet, innehåll och frekvens. Detta gäller exempelvis centrala verktyg som polisens orosanmälningar till socialtjänsterna och socialnämndernas yttranden till rättsväsendet. I förlängningen riskerar bristerna att leda till att barn inte får den vård och det stöd som de behöver och att de fortsätter sitt brottsliga beteende. Det är därför viktigt att alla delar av systemet fungerar och att till synes små brister åtgärdas.
Riksrevisionen konstaterar också att majoriteten av barnen i våra studiepopulationer som har fått sociala och rättsliga insatser återkommer som misstänkta för brott och heller inte klarar av skolan. Vidare finns det en risk för bristande likvärdighet över landet. Det gäller vilka insatser socialtjänster kan erbjuda, vad olika insatser och utdömda påföljder innebär i praktiken samt om de misstänkta brotten klaras upp.
En förklaring till variationerna är att det gemensamma arbetet till stor del har byggts upp underifrån och på lokal nivå. Det har lett till att systemet ser olika ut i olika kommuner, och samverkansformer som i grunden är lika benämns olika i olika kommuner. I några kommuner saknas en formaliserad samverkan.
För att arbetet ska bli mer effektivt, kunna bedrivas lättare över kommungränser och bli mer likvärdigt över landet behövs tydligare nationell styrning i form av exempelvis nationell utbildning, gemensamma riktlinjer, nationell uppföljning och överblick, bättre kunskaps- och erfarenhetsöverföring samt en ensad begreppsapparat för att möjliggöra dialog och effektivt utbyte av information mellan berörda aktörer. Riksrevisionen bedömer att de olika former av nationellt stöd som finns i dag inte är helt anpassade till grövre brottslighet bland barn. Den gör att problemen inte enbart kan hanteras inom ett område och med en verktygslåda, utan att alla verktyg måste samspela vid det praktiska genomförandet för att nå effekt. Det stöd som ges från nationell nivå behöver därför utgå från ett bredare, tvärsektoriellt perspektiv för att kunna bidra till att säkerställa att varje barn får den mest lämpliga insatsen.
Riksrevisionen konstaterar också att staten behöver ta ett större ansvar för att se till att alla delar av systemet fungerar och att aktörerna i det har de förutsättningar som de behöver. Det handlar om att se till att lagstiftning och påföljder är anpassade för att hantera både grövre och annan kriminalitet bland barn, att sociala och rättsliga insatser samspelar, och att det finns kvalitetssäkrade sociala insatser att sätta in.
Rekommendationer
Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer.
Till regeringen:
- Uppdra åt Socialstyrelsen, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, SiS och Kriminalvården att i samverkan ta fram en gemensam tvärsektoriell distansutbildning om aktörernas olika roller, ansvar och behov samt hur de samspelar i arbetet med att bryta barns grova kriminalitet. Utbildningen behöver vara lättillgänglig för samtliga berörda medarbetare, inte minst nyanställda, och komplettera annat skriftligt kunskapsuppbyggande material.
- Uppdra åt Socialstyrelsen att i samverkan med Åklagarmyndigheten skapa bättre förutsättningar för socialnämnderna att ta fram yttranden. Det kan handla om att ta fram och sprida vägledningar för arbetet där samtliga berörda myndigheters behov och roller kopplade till yttranden tydliggörs.
- Uppdra åt Polismyndigheten att i nära samverkan med Socialstyrelsen stärka polisens orosanmälningar. Det kan exempelvis inkludera att tillsammans med Socialstyrelsen ta fram en distansutbildning om orosanmälningar som alla berörda polisanställda enkelt kan ta del av på kontinuerlig basis. Utbildningarna bör ta sikte på orosanmälningarnas syfte, hur de kommer till användning och vilken information de behöver innehålla.
- Uppdra åt Socialstyrelsen, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att ta fram och sprida underlag som tydliggör mervärdet för respektive verksamhet av utredningar enligt 31 § LUL. Materialet kan spridas genom exempelvis utbildningar för socialtjänst, polis och åklagare.
- Utreda möjligheterna till en nationell samordning av placering av barn utanför det egna hemmet för att säkerställa helhetsbedömning utifrån hotbild, risker och vårdbehov vid platsanvisning.
Till Polismyndigheten, Socialstyrelsen och SiS
- Säkerställ att Bob-råden blir en struktur som är robust och som minskar personberoende och behov av lokala lösningar. Det kan vara särskilt viktigt i små eller mer resurssvaga kommuner så att de inte behöver konstruera egna lösningar utan kan dra nytta av befintlig kunskap.
- Säkerställ att Bob-råden arbetar dels med erfarenhetsåterföring, dels med gemensamma lägesbilder och hotbildsanalyser för att förbättra planering och proaktivitet.
Sammanfattning på engelska
Inadequate interventions when children are suspected of serious crimes
Dela i sociala medier och via e-post
Kontakta oss
Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).