Detta kapitel presenterar hur systemet för att bemöta barn som misstänks för brott såg ut fram till juni 2023 då vissa förändringar infördes, dels avseende dem som är under 15 år, dels avseende dem som är 15–17 år vid tiden för det misstänkta brottet. I kapitlet beskrivs även några förändringar av systemet. Avslutningsvis redovisas vissa kostnader för brottsligheten respektive verksamheten som ska bidra till att bryta den.
Avsnitt
2.1 Systemet för barn under 15 år under granskningsperioden
Barn som är under 15 år när de begår brott är inte straffmyndiga och får inte dömas till påföljd.[36] I stället kan socialtjänsten vidta insatser. Om barnet och/eller dennes vårdnadshavare går med på insatserna kan de genomföras med stöd av socialtjänstlagen (2001:453, SoL). Saknas samtycke kan tvångsvård enligt LVU bli aktuellt. Tvångsvård kräver att det finns sådana brister i omsorgen av barnet, eller att barnet har ett så pass skadligt beteende (för sig själv eller andra), att det finns en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling. Socialnämnden ansöker om vård vid förvaltningsrätten, som beslutar om tvångsvård. Socialnämnden kan också efter eget beslut omedelbart omhänderta barnet. Nämnden ska då inom en vecka underställa en förvaltningsrätt beslutet.[37]
Eftersom barn under 15 år inte är straffmyndiga får inte heller förundersökningar inledas mot barn under 15 år. Åklagare och polis kan däremot utreda misstänkta brott som begåtts av barn under 15 år med stöd av 31 § LUL. Polis och åklagare ska som huvudregel inleda en utredning om straffet för brottet är minst ett års fängelse. De får också inleda en utredning om det behövs för att klarlägga om straffmyndiga har deltagit i brottet, eller för att eftersöka gods. Dessutom får socialnämnden begära en utredning enligt 31 § LUL om den bedömer att utredningen kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av insatser för den unge.[38] Parallellt med brottsutredningen kan socialnämnden inleda en egen utredning av behovet av sociala insatser för barnet.
Figur 1 Processen för barn under 15 år fram till juni 2023
Källa: LUL; LVU; SoL; BrB; Riksåklagaren 2006 RåR 2006:3; Socialstyrelsen 2021, Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott; Åklagarmyndigheten 2022 Rättslig vägledning 2022:19.
2.2 Systemet för barn 15–17 år under granskningsperioden
Polis och åklagare utreder misstänkta brott begångna av barn i åldern 15–17 år inom ramen för en förundersökning, det vill säga på samma sätt som brott begångna av myndiga. Förundersökningens huvudsakliga syfte är att klarlägga om det har begåtts ett brott, vem som kan misstänkas för det och om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Under förundersökningen kan barnet häktas i vissa fall. Om socialnämnden kan ordna med annan betryggande övervakning kan det användas som alternativ till häktning.[39] Det handlar generellt om vård enligt LVU på låst enhet på SiS. Socialnämnden kan parallellt med förundersökningen utreda barnets behov av sociala insatser. Innan åklagare väcker åtal ska socialnämnden lämna ett yttrande till åklagaren om nämndens bedömning av barnets behov av insatser för att motverka att barnet utvecklas ogynnsamt. Yttrandet ligger också till grund för tingsrättens bestämning av påföljd.[40] Åklagare kan också inhämta en personutredning från Kriminalvården inför beslutet i åtalsfrågan. Insatser kan sedan vidtas på frivillig basis enligt SoL eller med tvång enlig LVU.
Vad gäller straffrättsliga åtgärder finns det fyra särskilda ungdomspåföljder:
- ungdomsvård
- ungdomstjänst
- ungdomsövervakning
- sluten ungdomsvård.[41]
Ungdomsvård innebär att den unge ska genomgå vård, enligt SoL eller LVU, som socialnämnden har föreslagit. Ungdomstjänst innebär oavlönat arbete och annan särskilt anordnad verksamhet som socialnämnden ordnar. Ungdomsövervakning infördes 2021. Den verkställs av frivården inom Kriminalvården, i samverkan med socialtjänsten. Kriminalvården upprättar en verkställighetsplan som barnet ska följa.[42] Sluten ungdomsvård får utdömas vid grova brott och verkställs av SiS.
Minderåriga kan också dömas till vuxenpåföljder. Böter, antingen genom ett utdömt bötesstraff eller genom strafföreläggande, är den vanligaste vuxenpåföljden för minderåriga, men även villkorlig dom förekommer. Fängelse är däremot mycket ovanligt [43] eftersom barn generellt döms till sluten ungdomsvård i stället för fängelse. Vid sidan av vuxenpåföljderna är åtalsunderlåtelse[44] och straffvarning[45] vanligt.
Figur 2 Processen för barn 15–17 år fram till juni 2023
Källa: LUL; LVU; SoL; BrB; Riksåklagaren 2006 RåR 2006:3; Socialstyrelsen 2021, Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott; Åklagarmyndigheten 2022 Rättslig vägledning 2022:19.
2.3 Utvecklingen av systemet
I takt med att gängkriminaliteten bland barn har ökat har det i den allmänna debatten ställts krav på skärpta straff och utökade tvångsmedel. Flera ändringar av regelverket i linje med detta har också införts eller är på gång. Exempelvis utökades i juli 2023 möjligheten att inleda brottsutredningar enligt 31 § LUL för dem under 15 år. Åklagare får nu också på egen hand besluta om bevistalan ska föras.[46] Åklagaren ska dessutom begära bevistalan om brottet har minst fem års fängelse i straffskalan, och det hade funnits tillräckliga skäl för åtal om brottet hade begåtts av en straffmyndig.[47] Det är sedan juli 2023 också straffbart att involvera personer som är under 18 år i brott eller brottslig verksamhet.[48] 2023 fick en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå ändringar av den straffrättsliga särbehandlingen av unga lagöverträdare. Utredaren ska bland annat överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern och föreslå ändringar som innebär att ålder får minskad betydelse vid straffmätningen för unga lagöverträdare i åldern 15–17 år.[49] Regeringen har också gett Kriminalvården i uppdrag att förbereda för att till juli 2026 inrätta särskilda enheter för 15–17-åringar.[50] Regeringens avsikt är att de ska ersätta påföljden sluten ungdomsvård. [51]
Tidigare har två större reformer av påföljdssystemet för unga genomförts som påverkar hur systemet fungerar i dag. En reform skedde 1999 och en 2007. 1999 års reform ledde bland annat till att de allmänna domstolarna ska pröva om socialnämndens planerade insatser är tillräckligt ingripande, att socialnämnden i sina yttranden konkret ska beskriva planerade åtgärder, och att socialnämnden ska informera åklagaren om den planerade vården uteblir eller avbryts. Sluten ungdomsvård infördes också inom ramen för 1999 års reform. Det ska dömas ut om det är motiverat som en reaktion på brottet – barnets vårdbehov saknar alltså betydelse.[52] Genom 2007 års reform inriktades påföljderna tydligare mot att motverka återfall och därtill var syftet att färre skulle dömas till böter[53] och frihetsberövande påföljder. Ungdomstjänst infördes som en fristående påföljd och vård inom socialtjänsten bytte namn till ungdomsvård. För att ungdomsvård ska komma ifråga ska barnet ha särskilt behov av vård eller åtgärd enligt SoL eller LVU, som motverkar att barnet utvecklas ogynnsamt.[54]
2.4 Kostnader för brottsligheten och verksamheten
De vi har intervjuat återkommer till att det är svårt och dyrt att behandla de här barnen. Samtidigt kostar kriminaliteten samhället mycket. Brå har belyst att risken för återfall i brott ökar vid en tidig brottsdebut.[55] Experter poängterar att det visserligen är dyrt att göra insatser för barn, men att det som verkligen blir för dyrt är att inte ingripa tidigt. Kostnaden för en gängkriminell uppskattas till drygt 23 miljoner kronor, om personen är aktiv i 15 år. Kostnaderna kommer både från brottsligheten i sig och de insatser som sätts in från olika myndigheter.[56] En lindrig misshandel uppskattas kosta 200 000 kronor och en grov misshandel 1 miljon kronor första året, men uppåt 30 miljoner över offrets livstid. Likaså förlorar samhället intäkter när barn och sedermera vuxna livnär sig på kriminalitet.
Myndigheterna har genomgående svårt att precisera hur mycket resurser de lägger på de här frågorna. Polis och åklagare kan inte precisera detta över huvud taget.[57] Statistik från Åklagarmyndigheten visar att antalet ungdomsärenden ökar och att genomströmningstiderna för dessa ärenden blir längre.[58] Man kan därför anta att kostnaderna för ärendena har ökat. Även Kriminalvården har svårt att precisera kostnader. Givet att antalet minderåriga som häktas och som döms till ungdomsövervakning ökar kan man även här anta att kostnaderna ökar. Kriminalvården har äskat ytterligare medel för häktningar.[59] Även SiS har äskat mer medel för att täcka kostnader när fler döms till sluten ungdomsvård.[60]
Det har inte gått att särskilja insatser för barn med brottsligt beteende från andra insatser för barn som socialtjänsterna genomför. Insatser för barn som helhet utgör 48 procent av socialtjänsternas kostnader för individ- och familjeomsorgen. Det motsvarade 25,6 miljarder 2021, vilket är en ökning med 13 procent, eller 3 miljarder, sedan 2017. Kostnaderna för insatser till barn är också den post som driver kostnaderna för individ- och familjeomsorgen uppåt. Det är framför allt kostnader för placeringar utanför det egna hemmet som ökar.[61] Socialstyrelsen har under åren 2017–2022 totalt lagt knappt 69 miljoner kronor på olika uppdrag kopplade till ungdomskriminalitet.[62] Det utgör cirka 2 procent av myndighetens totala ramanslag under de åren.[63]