Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

4. Regeringens styrning, samordning och uppföljning av statsbidragen

Avsnitt

4.1 Sammanfattande iakttagelser

Regeringen har utfärdat förordningar för de allra flesta statsbidrag som ingår i granskningen, vilket är i linje med de principer som riksdagen ställt sig bakom. En hög andel förordningsstyrda bidrag är positivt för förutsebarheten, långsiktigheten och tillgängligheten i bidragsgivningen.

Andelen organisationsbidrag har inte ökat i relation till de mer detaljstyrda projekt- och verksamhetsbidragen under senare år. Enligt riksdag och regering bör andelen organisationsbidrag vara hög för att inte begränsa civilsamhällets självständighet och oberoende.

Flera av förordningarna saknar viktiga bestämmelser. Bland annat saknas i vissa fall bestämmelser om hur eventuella statsbidrag från andra myndigheter ska hanteras. Dessutom saknar samtliga förordningar som ingår i granskningen explicita krav på god ekonomisk redovisning, vilket ger sämre förutsättningar för myndigheterna att kontrollera bidragsgivningen.

Det bedrivs inget strategiskt utvecklingsarbete inom Regeringskansliet för att se över och ensa bidragsfloran till civilsamhället. Nya bidrag behandlas inom ramen för gemensamberedningen och diskuteras även i IDA-gruppen för frågor om politiken för det civila samhället. Sedan propositionen om det civila samhället beslutades i riksdagen utgår Regeringskansliet från propositionen vid beredning av nya förordningar och beslut om förordningsändringar. Däremot har det inte tagits något samlat grepp över den existerande stocken av bidrag.

Uppföljningen av bidragsgivningen följer i stort riksdagens intentioner men det finns utrymme för förbättringar. Det handlar bland annat om att utveckla redovisningen av organisationsbidrag samt att i större utsträckning styra mot ökad kontroll.

Regeringen har tagit emot förslag på förbättrade kontrollmöjligheter, men ganska lite har genomförts. Förslaget om förtydligade demokratikriterier har dragits tillbaka för ytterligare beredning. Regeringen har heller inte gått vidare med förslaget om en gemensam databas, trots att behovet av en sådan har påtalats av flera myndigheter.

I sin löpande styrning har regeringen styrt MUCF mot ökad kontroll under senare år. MUCF har fått flera uppdrag och även ökade resurser för att utveckla sina kontrollåtgärder. Någon motsvarande utveckling har inte ägt rum för övriga tre myndigheter i Riksrevisionens granskning.

4.2 Arbetet för att undvika felaktiga utbetalningar omfattar inte bidrag till civilsamhället

Regeringen har under senare år vidtagit flera åtgärder i syfte att stärka arbetet mot felaktiga utbetalningar. Det arbetet har fokuserat på felaktiga utbetalningar till individer snarare än föreningar, företag eller stiftelser. Riksdagen har beslutat om målet att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta och att andelen felaktiga utbetalningar ska minska och fel motverkas.[191] För att uppnå en samlad styrning och uppföljning av arbetet har regeringen beslutat om förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen. Enligt förordningen ska Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten återkommande bland annat analysera riskerna för och studera omfattningen av felaktiga utbetalningar.[192]

Statens ekonomiska stöd till civilsamhällets organisationer bygger i stor utsträckning på tillit. Den här granskningen illustrerar dock att det finns risk för felaktiga utbetalningar även inom dessa bidragssystem. Misstankar om fusk och felaktiga utbetalningar riskerar att allvarligt skada förtroendet för statsbidragssystemet och i slutändan den viktiga verksamhet som bedrivs av civilsamhället. Det har inte gjorts några försök att uppskatta omfattningen av fusk och fel i bidragsgivningen till civilsamhället. Det finns inget riksdagsbundet mål om att motverka felaktiga utbetalningar från statsbidragssystemen. Här finns inte heller något liknande regelverk som styr upp samverkan mellan myndigheter.

4.3 Bidragsgivningen är i huvudsak i linje med de principer som riksdag och regering enats om

Enligt de principer som riksdag och regering har enats om för styrningen av statliga bidrag till civilsamhällets organisationer bör stora och permanenta bidrag vara förordningsstyrda. Vidare bör andelen organisationsbidrag öka, samtidigt som det bör finnas viss flexibilitet beroroende på varje områdes karaktär.

4.3.1 De allra flesta bidrag som ingår i granskningen är förordningsstyrda

De allra flesta statsbidrag som någon gång under perioden 2017–2021 har varit aktuella vid någon av de myndigheter som ingår i vår granskning har varit förordningsstyrda. Av totalt 36 statsbidrag har 30 reglerats genom 25 bidragsförordningar. 6 statsbidrag har reglerats genom särskilda regeringsbeslut eller enbart i myndigheternas regleringsbrev. Över fyra av fem statsbidrag i vår granskning är därmed förordningsstyrda. När det gäller antalet beslut respektive beviljad bidragssumma så dominerar de förordningsstyrda bidragen totalt: 96 procent av bidragsbesluten och 97 procent av den sammanlagda bidragssumman har avsett förordningsstyrda bidrag. I detta avseende är alltså utfallet av regeringens styrning helt i linje med de principer för den statliga bidragsgivningen som riksdagen ställt sig bakom.[193]

4.3.2 Andelen organisationsbidrag har generellt ökat över tid men inte för de bidrag som vi har granskat

Med hänsyn till det civila samhällets självständighet och oberoende är det enligt regeringen angeläget att säkerställa att den statliga styrningen genom bidrag inte blir alltför omfattande. Det innebär att nivån på de bidrag som utgår för viss specifik verksamhet inom ett område, ofta genom verksamhets- och projektbidrag, inte bör dominera alltför kraftigt över de bidrag som utgår för organisationernas existens och mer generella behov, dvs. vanligen organisationsbidrag.[194] Därför anser regeringen att bidragsnivåerna regelbundet bör följas upp i syfte att eftersträva att andelen organisationsbidrag och liknande generella bidrag ökar i förhållande till mer detaljstyrda bidrag, såsom projekt- och verksamhetsbidrag, inom respektive bidragssystem. Samtidigt bör det enligt regeringen finnas utrymme för flexibilitet med hänsyn till varje bidragssystems och områdes karaktär.[195]

Bakgrunden till regeringens ställningstagande var bland annat en kartläggning från 2009 som visade att andelen organisationsbidrag hade minskat drastiskt sedan 2003 och var nere på under 10 procent av det totala bidragsbeloppet. Motsvarande andelar för de bidrag som ingår i vår granskning är: organisationsbidrag 60 procent, verksamhetsbidrag 32 procent och projektbidrag 8 procent. Det indikerar att andelen organisationsbidrag generellt har ökat sedan 2009.

Diagram 2 Beslutade belopp för de granskade myndigheterna totalt fördelade efter bidragsform, 2017–2021

Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från respektive myndighet.

Diagram 3 Antal beslut för de granskade myndigheterna totalt fördelade efter bidragsform, 2017–2021

Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från respektive myndighet.

Av diagram 2 ovan framgår att bidragssumman har ökat kraftigt för organisationsbidragen under perioden 2017–2021. En bidragande orsak till det är antagligen att det tillkommit pandemibidrag under senare delen av perioden, och att dessa har betalats ut som organisationsbidrag. Ser man däremot till antalet bidragsbeslut (diagram 3) – och därmed i princip antalet organisationer som beviljats bidrag – så ligger andelen beslut om organisationsbidrag relativt konstant under perioden, och på en betydligt lägre nivå än vad som gäller bidragssumman.

4.4 Flera förordningar saknar viktiga bestämmelser

Enligt de principer som riksdag och regering har enats om för styrningen av statliga bidrag till civilsamhällets organisationer bör alla bidrag ha ett övergripande syfte. Det bör också ställas krav på god ekonomisk redovisning på alla bidragsmottagande organisationer. Enligt principerna bör också bidragssystemen kunna se olika ut om det finns behov av det utifrån respektive område, men samtidigt bör en enhetlig terminologi eftersträvas.

Av följande redovisning framgår att bidragens syften i princip alltid framgår av förordningarna och det finns bestämmelser om återkrav, vilket gör det möjligt för staten att få tillbaka bidrag som betalats ut felaktigt. Samtidigt saknas vissa viktiga bestämmelser i flera av förordningarna.[196]

4.4.1 Förordningarna ställer inga explicita krav på god ekonomisk redovisning

Enligt de principer för styrning av statliga bidrag till civilsamhällets organisationer som riksdag och regering har enats om ska det ställas krav på god ekonomisk redovisning på alla bidragsmottagande organisationer.[197] Att organisationerna har en god ekonomisk redovisning är viktigt för att såväl organisationernas medlemmar som bidragsgivande myndigheter ska kunna kontrollera att det statliga stödet används för sådant som det är avsett för.

Samtliga förordningar som reglerar statsbidrag till civilsamhället innehåller någon form av villkor för att bidrag ska få betalas ut. Däremot innehåller förordningarna inga uttryckliga bestämmelser om att sökande ska ha en god ekonomisk redovisning. Det vanligaste villkoret är ekonomiskt och handlar om att bidrag inte får lämnas till organisationer som är i likvidation, satta i konkurs eller har skulder för svenska skatter eller hos Kronofogdemyndigheten. Det här verkar vara det vanligaste villkoret i förordningar som reglerar bidrag till civilsamhället. Det bekräftas av den kartläggning som gjordes av utredningen om granskning av stöd till civilsamhället 2021. I förordningarna ställs i princip alltid krav på att den organisation som tagit emot ett bidrag ska lämna en redovisning till den bidragsgivande myndigheten.[198] Vidare regleras ofta att bidragsmottagaren ska lämna de uppgifter och handlingar som myndigheten begär.

4.4.2 Flera förordningar saknar reglering om dubbelfinansiering

Svårigheterna med att kontrollera ifall det förekommer otillåten dubbelfinansiering eller överkompensation (se avsnitt 3.4.3) kan inte lösas med tydligare förordningstexter. Samtidigt är det viktigt att förordningarna ger tydliga förutsättningar för myndigheternas regeltillämpning och kontroll. I det följande redovisar vi därför hur frågan om dubbelfinansiering hanteras i de förordningar som är aktuella för denna granskning.

Det förekommer att regeringen via förordningen reglerar att bidraget inte får ges till organisationer som tagit del av något annat statsbidrag för den verksamhet som ansökan gäller.[199] I något fall framgår det av förordningen att bidrag får avslås om organisationen under samma tidsperiod fått annat statsbidrag för samma verksamhet.[200] Åtta av de förordningar vi studerat har skrivningar om den typen av otillåten dubbelfinansiering. Majoriteten är utfärdade av Socialdepartementet och styr Socialstyrelsens bidragsgivning.

En del förordningar har inget explicit förbud mot dubbelfinansiering, men reglerar att myndigheten i sitt beslut får ta hänsyn till om organisationen tar emot annan statlig finansiering.[201] Det kan till exempel handla om att myndigheten, i sin bedömning, ska eller får beakta om organisationen får annat statligt bidrag för samma verksamhet. Det kan också framgå av förordningen att ansökan ska innehålla uppgifter om huruvida sökanden ansökt om eller beviljats annat statligt bidrag, och i sådant fall med vilket belopp.[202]

I några av de förordningar som Riksrevisionen har gått igenom står det uttryckligen att den bidragsgivande myndigheten ska kontakta, höra eller samordna sig med en annan myndighet innan utbetalningen. I en förordning framgår att Socialstyrelsen ska höra Folkhälsomyndigheten innan beslut fattas.[203] En av förordningarna reglerar att Socialstyrelsen ska inhämta synpunkter från länsstyrelsen.[204] I en förordning framgår att MUCF ska ta hänsyn till om organisationen får annat statligt organisationsbidrag samt om organisationens medlemsföreningar får bidrag från Riksidrottsförbundet.[205] Därutöver reglerar förordningarna inte någon särskild samordning i bidragsgivningen.

4.4.3 Bidragen är i stort sett alltid ettåriga

Förordningarna anger oftast att bidrag betalas ut för högst ett år i taget. För en av förordningarna finns skrivningar om att bidrag får ges för två år i taget.[206]

En synpunkt på bidragsgivningen som ofta framförs från civilsamhälles­organisationer är att statens ekonomiska stöd är för kortsiktigt och att organisationerna måste söka bidrag på nytt varje år. När vi har gått igenom förordningar som styr stöd till civilsamhället framgår det att det ser olika ut för olika bidrag, men det vanliga är att beslut fattas för ett år i taget. I departementspromemorian Långsiktigt stöd till det civila samhället anges en ambition om tvååriga bemyndiganden.[207] Syftet är att ge civilsamhällets organisationer ökad förutsägbarhet och bättre förutsättningar att planera sin verksamhet.[208]

Bakgrunden till den kortsiktiga styrningen är att statsbudgeten är ettårig. Genom att besluta om bemyndiganden som gör det möjligt för bidragsgivande myndigheter att fatta beslut om bidrag för flera år utfäster sig riksdagen att anslå medel följande år. Ett bemyndigande innebär att kommande års beslut om statsbudgeten binds upp med de belopp som bemyndigandena utgör. Bemyndiganden minskar därför regeringens handlingsfrihet att ompröva användningen av statliga resurser.[209] Det är således en avvägning mellan att ge civilsamhället långsiktiga förutsättningar för sitt arbete men samtidigt inte begränsa regeringens möjligheter att ompröva användningen av statliga medel i för stor utsträckning. Rent praktiskt hanteras den här avvägningen genom att regeringen inför varje beslut om statsbidrag gör en prövning när det gäller bemyndigandefrågorna.[210] Regeringen skapar dock viss förutsebarhet om statsbidragens fortsatta existens genom att bidragen aviseras för tre år framåt i budgetpropositionen.

4.5 Regeringskansliet bedriver inget strategiskt arbete för att se över och ensa bidragsförordningarna

Regeringens beslut om statsbidrag samordnas inom ramen för den gemensamma beredningen i Regeringskansliet. Utgångspunkten för hur statsbidrag som fördelas via myndigheter till civilsamhället ska utformas finns i propositionen En politik för det civila samhället och i skrivelsen En politik för engagemang – långsiktighet och oberoende för civilsamhället.[211] Enligt företrädare för Regeringskansliet har de utgått från villkoren och principerna för bidragsgivning som finns i propositionen vid varje beredning av nya förordningar och beslut om förordningsändringar.[212] Det finns även en departementspromemoria Långsiktigt stöd till det civila samhället som ger viss riktning för arbetet med statsbidrag till civilsamhället.[213] Det finns, utöver det, inga riktlinjer eller någon annan vägledning inom Regeringskansliet när det gäller statens stöd som beslutas och fördelas via myndigheter till civilsamhällets organisationer.[214]

När det gäller statsbidrag till kommuner och regioner pågår ett arbete inom Regeringskansliet med att få till en mer strategisk bidragsgivning som till viss del går ut på att öka andelen fleråriga statsbidrag.[215] Något liknande utvecklingsarbete finns inte för statsbidrag till civilsamhällets organisationer. Som tidigare nämnts bedrivs utvecklingsarbetet kring statsbidrag till civilsamhället i en IDA-grupp med representanter från olika departement. I gruppen diskuteras utvecklingsfrågor och bidragssystem, men gruppen fungerar även som en beredningsgrupp för frågor som behöver stämmas av.[216] Enligt departementspromemorian Långsiktigt stöd till det civila samhället bör departementen eftersträva ökad enhetlighet i förordningarna i samband med ändringar i befintliga eller nya bidragsförordningar.[217] Gruppen bedriver emellertid inte något strategiskt arbete med att ensa förordningarna om bidrag till civilsamhället.[218]

4.6 Regeringens uppföljning av bidragsgivningen kan utvecklas

Regeringskansliets uppföljning av bidragsgivningen i förhållande till målen för civilsamhällespolitiken är huvudsakligen organiserad på det sätt som regeringen aviserat i sin civilsamhällesproposition. Uppföljningen följer också de principer som riksdag, regering och berörda parter kommit överens om. Samtidigt kan vi konstatera att klassificeringen av olika bidragsformer inte är helt konsekvent, vilket leder till tolkningssvårigheter när det gäller hur organisationsbidragen har utvecklats över tid. Vi noterar också att myndigheternas kontrollåtgärder i samband med bidragsgivningen inte följs upp eller diskuteras i IDA-gruppen. Detta var emellertid inte heller något som regeringen aviserade i sin civilsamhällesproposition från 2009.

Riksrevisionen kan konstatera att uppföljningen inom Regeringskansliet i stora drag genomförs så som regeringen föreslog i sin civilsamhällesproposition. IDA‑gruppen samlar med hjälp av en årlig enkät in underlag från respektive departement. Detta underlag analyseras och ligger sedan till grund för redovisningen i budgetpropositionen. Av redovisningen framgår bland annat hur mycket medel som betalats ut i olika bidragsformer.[219]

Men vi kan också konstatera att indelningen i olika bidragsformer inte är konsekvent på grund av svårigheter att enas kring definitioner och hur olika statsbidrag ska klassificeras. I civilsamhällespropositionen framhåller regeringen att nivån på de bidrag som utgår för viss specifik verksamhet inom ett område, ofta genom verksamhets- och projektbidrag, inte bör dominera alltför kraftigt över de bidrag som utgår för organisationernas existens och mer generella behov, dvs. vanligen organisationsbidrag.[220] I sin uppföljning använder emellertid Regeringskansliet organisations- och verksamhetsbidrag som en kategori och projektbidrag som en annan. I detta avseende avviker därmed uppföljningen från vad som efterfrågas i civilsamhällespropositionen, som riksdagen ställt sig bakom.

I övrigt kan konstateras att IDA-gruppen träffas regelbundet fyra gånger per år. Av gruppens dagordningar framgår att man diskuterar policyrelevanta frågor, bland annat långsiktigheten i bidragsgivningen. Frågor om de bidragsgivande myndigheternas kontroll följs dock inte upp och diskuteras inte heller i någon nämnvärd utsträckning av IDA-gruppen.

Därutöver får regeringen information om utfall och effekter av bidragen genom sina sedvanliga processer för myndighetsstyrning. Det handlar om den information som myndigheterna redovisar utifrån återrapporteringskrav i separata uppdrag, regleringsbrev och förordningar. Vidare har Regeringskansliet dialoger med de bidragsgivande myndigheterna. MUCF har regeringens uppdrag att följa upp villkoren för det civila samhället och hur dessa utvecklas över tid. I samband med att uppföljningsrapporten lämnas till regeringen har Kulturdepartementet diskussioner med MUCF. Ibland behöver departementen justera sin styrning av myndigheterna. Ett exempel som tas upp är från Socialdepartementet där regeringen velat se mer uppföljning av effekter. Det har lett till en förstärkning av Socialstyrelsens resurser i två fall. Men den typen av förändringar i styrningen avgörs från fall till fall och de företrädare vi intervjuat har svårt att säga något om huruvida styrningen har förändrats över tid.[221]

Generellt är departementen nöjda med den återrapportering de får och lyfter fram att poängen med att ha en stor andel organisationsbidrag är att organisationerna ska kunna styra över sina egna verksamheter. Att utvärdera effekter är inte alltid viktigt om syftet med bidraget är att organisationerna ska finnas till. Företrädare för Regeringskansliet lyfter också fram att man inte kan lägga hur mycket resurser som helst på en myndighet för att mäta effekter av bidragen. När ett bidrag har funnits länge kan det vara dags att se över bidragssystemet och då är det rimligt att en oberoende utredning görs, det vill säga en utredning som inte görs av myndigheten själv.[222]

4.7 Regeringen har tagit emot förslag på förbättrade kontrollmöjligheter men ganska lite har genomförts

4.7.1 Förslaget om konkretiserade demokratikriterier har dragits tillbaka och ska beredas igen

Statsbidrag ska inte betalas ut till organisationer som bedriver verksamhet som inte är förenlig med samhällets grundläggande värderingar, så som de har angetts i regeringsformen och internationella konventioner om mänskliga rättigheter.[223] De demokrativillkor som finns i dagens förordningar har dock kritiserats för att de inte är enhetliga och att de är svåra att tillämpa.[224] Detta är något som har bekräftats i våra intervjuer med bidragsgivande myndigheter. Det är också bakgrunden till att regeringen tillsatt ett antal utredningar som har föreslagit förtydligade demokrativillkor[225], vilket de bidragsgivande myndigheter som omfattas av den här granskningen ser positivt på.

Arbetet med förtydligade demokrativillkor har bland annat resulterat i en proposition om statens stöd till trossamfund och demokrativillkor vid stöd till civilsamhället som överlämnades till riksdagen den 2 augusti 2022.[226] Den 10 november återkallades propositionen.[227] I demokrativillkorsutredningen framkommer att de demokrativillkor som idag ställs på bidragsmottagarna är otydligt formulerade och inte enhetliga. Dessutom saknas vägledande förarbeten och praxis. Den generella utformningen gör det svårt för myndigheterna att avgöra vad som bör leda till ett avslag eller återkrav av ett bidrag.[228] I november uppgav socialministern att regeringen skulle ta ett omtag i frågan och träffa civilsamhällets företrädare, samt att frågan skulle komma att beredas på nytt.[229]

Demokrativillkorsutredningen undersökte behovet av att underlätta tillämpningen av demokrativillkoren.[230] I slutbetänkandet finns förslag på ett samlat grepp, men frågan bereds fortfarande i Regeringskansliet.

4.7.2 Regeringen har inte gått vidare med förslagen om en gemensam databas

Enligt budgetlagen ska statens verksamhet kännetecknas av god resurshushållning. Det innebär bland annat att en organisation inte ska kunna finansieras från flera statliga bidragsgivare för samma sak om det inte är tillåtet. I en del förordningar om statsbidrag till civilsamhället framgår tydligt att dubbelfinansiering inte är tillåtet. Enligt företrädare för de bidragsgivande myndigheter vi pratat med är det ganska självklart att man inte ska få bidrag för samma sak från flera olika håll, oavsett om det regleras uttryckligen i bidragsförordningen. Granskningen visar att det i flera förordningar framgår att myndigheten ska beakta eventuella bidrag från andra myndigheter. I dessa fall blir utmaningen att se till så att den totala summan en organisation får inte innebär en överkompensation. Samtidigt är det inte helt självklart hur sådan dubbelfinansiering eller överkompensation ska kunna upptäckas. I beredningen av beslut om statsbidrag till civilsamhället undersöker Regeringskansliet i regel om det finns behov av samverkan mellan olika bidragsgivande myndigheter i enskilda uppdrag. Ett sådant behov kan till exempel framkomma i myndighetsdialogen. Däremot finns det inget övergripande initiativ från regeringens sida när det gäller samordning eller samarbete mellan de bidragsgivande myndigheterna.[231]

Regeringen har inte vidtagit några särskilda åtgärder för att underlätta för bidragsgivare att få information om huruvida en sökande organisation har beviljats andra statliga medel för samma verksamhet. Det förslag som Statskontoret lämnade i samband med en myndighetsanalys av MUCF 2017 om att inrätta en databas över statsbidrag till civilsamhällets organisationer har inte tagits vidare i Regeringskansliet. Statskontorets förslag var att regeringen i ett första steg skulle utreda de juridiska förutsättningarna för databasen. Bakgrunden till förslaget var risken för dubbelfinansiering. Enligt Statskontoret saknade handläggarna överblick över hur de bidragssökande organisationerna finansierar sig. Samtliga myndigheter som Statskontoret hade kontakt med gav sitt stöd till ett sådant förslag.[232]

Även i ett betänkande av demokrativillkorsutredningen framkom att några myndigheter önskade en gemensam databas för att underlätta bidragshanteringen och säkra att dubbelfinansiering inte sker.[233] Brå har också pekat på att det finns ett behov av någon typ av helhetsbild. Intervjupersoner i Brås studie efterlyser liknande register, som inkluderar kommunal och regional nivå, för att minska risken att många olika bidragsgivare stödjer samma verksamhet utan att känna till varandra. En mindre ingripande åtgärd skulle enligt Brå kunna vara att utbetalare av föreningsbidrag skickar kontrolluppgifter till Skatteverket, som då får en helhetsbild.[234]

De statsbidrag som fördelas till kommuner och regioner kartläggs av Statskontoret, som redovisar bidragen i en Excelfil på myndighetens webbplats.[235] Statskontoret har nyligen lämnat förslag om att inrätta en kalender över statsbidrag som riktar sig till kommuner och regioner för att underlätta för kommuner och regioner att få en överblick. Förslaget innebär att staten skulle tillhandahålla en samlad statsbidragskalender på en webbplats. Statskontorets argumentation går ut på att antalet statsbidrag är stort och att informationen är spridd bland många olika aktörer vilket ökar behovet av överblick.[236] Förslaget omfattar inte statsbidrag till civilsamhällets organisationer. När det gäller statliga bidrag som betalas ut till företag har Tillväxtanalys en databas där bidragen som fördelats framgår.[237]

Regeringen har inte gått vidare med något av förslagen om en gemensam databas. Det förekommer dock att myndigheterna får administrativa medel för att fördela statsbidrag. På så sätt menar företrädare för Regeringskansliet att de bidragsgivande myndigheterna har möjlighet att kontrollera om en organisation får bidrag från en annan myndighet, eftersom den informationen är offentlig och ofta publiceras på myndigheternas webbplatser.[238]

4.7.3 Flera myndigheter har påtalat behovet av regelförändringar

MUCF lämnade år 2022 synpunkter och förslag till förändringar av de olika bidragsförordningarna, i en promemoria till Regeringskansliet. De generella synpunkterna var för det första att syftet med respektive bidrag skulle förtydligas, för att underlätta mätningen av bidragens effekter. För det andra föreslog MUCF att förordningarna skulle reglera sådana uppgifter som myndigheten kan kräva in under tiden som organisationens verksamhet pågår, i stället för att enbart reglera vilka uppgifter myndigheten har rätt att kräva in i samband med ansökan och redovisning. För det tredje föreslog MUCF att förordningarna skulle förenklas och samordnas, eftersom skillnaderna i villkoren medförde svårigheter med separata kontrollrutiner för varje bidrag.[239]

När det gällde organisationsbidraget föreslog MUCF bland annat att bidrag endast skulle få lämnas till en organisation med ordnad ekonomi och att organisationens uppgifter om antalet medlemmar skulle fastställas utifrån från ett i förordningen reglerat datum.[240]

När det gällde projektbidragen föreslog MUCF bland annat att det skulle införas ett krav om demokratisk uppbyggnad i alla förordningar. För att minska risken för dubbelfinansiering föreslog MUCF också att alla förordningar skulle ha en skrivning om att ansökan får avslås om den sökande under samma tidsperiod har fått annat statsbidrag för samma verksamhet under samma tidsperiod som ansökan avser. MUCF föreslog också att förordningarna skulle reglera möjligheten för myndigheten att avbryta finansieringen av ett pågående projekt om projektet drivs i strid med villkoren för bidraget, och att alla förordningar skulle ge myndigheten möjlighet att ta redovisningar för tidigare lämnade bidrag i beaktande vid bedömning av en ansökan.[241]

När det gällde verksamhetsbidrag föreslog MUCF bland annat att krav avseende demokratins idéer skulle föras in i samtliga bidragsförordningar och att förordningen skulle ställa krav på auktoriserad eller godkänd revisor om organisationen mottagit ett bidrag som uppgått till minst fem prisbasbelopp. MUCF föreslog också att alla förordningar skulle reglera att bidrag inte får lämnas till en organisation som har skulder för svenska skatter eller avgifter hos Kronofogdemyndigheten eller som är i likvidation eller försatt i konkurs.[242]

Skatteverket har i en promemoria påtalat behovet av ett centralt fört register över ideella föreningars styrelser (ledamöter, firmatecknare och revisorer). Detta skulle kunna motverka användningen av föreningar som brottsverktyg eftersom det skulle ge det offentliga ökad insyn i ideella föreningar.[243]

Regeringen har tagit flera initiativ för att säkerställa korrekta utbetalningar i staten. Statskontoret har bland annat fått i uppdrag att kartlägga och analysera arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar av statliga stöd till företag och andra juridiska personer.[244] Innan dess gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att bland annat lämna förslag om hur ett särskilt straffrättsligt skydd kan införas för statliga stöd till företag och andra juridiska personer. Ett sådant skydd finns i bidragsbrottslagen för ekonomiska förmåner och stöd till enskilda personer.[245] ESV har också ett årligen återkommande uppdrag att bland annat föreslå åtgärder som bör vidtas för att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.[246] I den senaste rapporten föreslog ESV bland annat att regeringen skulle se över de utbetalande myndigheternas registerförfattningar och förenkla regelverket. Detta skulle ge myndigheterna liknande förutsättningar att kunna göra riskbaserade kontroller och använda dem på ett effektivt och rättssäkert sätt.[247]

4.8 Regeringen har styrt MUCF mot mer kontroll

Regeringens formella styrning av myndigheter sker främst genom myndigheternas instruktioner, anslag, mål, återrapporteringskrav och uppdrag i regleringsbrev. När det gäller bidragsgivningen reglerar myndighetsinstruktionerna bara att myndigheterna har i uppgift att fördela statsbidrag; övrig styrning av bidragsgivningen sker framför allt via myndigheternas regleringsbrev och bidragsförordningarna. Riksrevisionen har gått igenom regleringsbreven för Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, MUCF och SST åren 2018–2022. Genomgången visar att regeringen har fokuserat på MUCF när det gäller kontrollåtgärder i bidragsgivningen till civilsamhället. Myndigheten har också fått ökade resurser för detta. Någon motsvarande styrning har inte skett av de andra tre myndigheterna.

År 2018 skulle MUCF särskilt redovisa och analysera kostnaderna för administrationen av samtliga statsbidrag som myndigheten ansvarade för, samt redovisa omfattningen och resultatet av de kontrollinsatser som myndigheten genomfört för att säkerställa att statsbidraget används enligt regelverket. Samma år fick myndigheten i uppdrag att redovisa vilka åtgärder som myndigheten vidtagit avseende myndighetens bidragshantering mot bakgrund av de förslag som Statskontoret redovisat i sin myndighetsanalys av MUCF.

År 2021 skulle MUCF redovisa hur myndigheten säkerställer att de utbetalade statsbidragen går till verksamheter som uppfyller demokrativillkoren i statsbidragsförordningarna. Åren 2021 och 2022 skulle MUCF ta fram och implementera ett uppföljningssystem om det civila samhället. År 2022 skulle MUCF vad gäller ungdomspolitiken redovisa uppgifter om vilka ideella organisationer som får organisationsbidrag respektive projektbidrag.

Riksrevisionen bedömer att styrningen av MUCF mot mer kontroll, i kombination med resursförstärkningen, har varit avgörande för myndighetens arbete med riskanalyser och kontrollåtgärder i handläggningen. Övriga myndigheter som ingår i granskningen har inte styrts på motsvarande sätt. Detta kan förklara att SST, Jämställdhetsmyndigheten och Socialstyrelsen inte har utvecklat kontrollen i samma utsträckning som MUCF.

  • [191] Prop. 2020/21:1 utg.omr. 2, bet. 2020/21:FiU2, rskr. 2020/21:150.
  • [192] 7 § förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.
  • [193] Prop. 2009/10:55, s. 134.
  • [194] Prop. 2009/10:55, s. 55.
  • [195] Prop. 2009/10:55, s. 138.
  • [196] Se bilaga 6 för en lista över vilka förordningar som ingår i granskningen.
  • [197] Prop. 2009/10:55, s. 138.
  • [198] Undantaget är förordningen (1999:974) om statsbidrag till trossamfund. Där framgår det emellertid indirekt genom de stycken som reglerar vad bidraget ska lämnas för. Förordningen reglerar även vilka trossamfund som har rätt att få bidrag enligt förordningen.
  • [199] Se till exempel förordningen (2011:1151) om statsbidrag till organisationer som stödjer dem som vårdar och hjälper någon närstående och förordningen (2012:316) om statsbidrag för viss verksamhet på funktionshindersområdet.
  • [200] Förordningen (2020:26) om statsbidrag för åtgärder som stärker demokratin.
  • [201] Se till exempel förordningen (2021:227) om statsbidrag för insatser som främjar mötesplatser för unga hbtqi-personer.
  • [202] Se till exempel förordningen (2005:1089) om statsbidrag för kvinnors organisering och förordningen (2015:553) om statsbidrag till informatörsverksamhet som rör psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar.
  • [203] Förordningen (2011:1062) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området m.m.
  • [204] Förordningen (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer.
  • [205] Förordningen (2011:65) om statsbidrag till barn- och ungdomsorganisationer.
  • [206] Förordningen (2015:454) om statsbidrag till kvinno- och tjejjourer.
  • [207] Ds 2018:13.
  • [208] Ds 2018:13, s. 69.
  • [209] Ds 2018:13, s. 79.
  • [210] Intervju med företrädare för Arbetsmarknadsdepartementet, 2022-11-23.
  • [211] Prop. 2009/10:55; Skr. 2017/18:246.
  • [212] Uppgift från Regeringskansliet via e-post, 2023-02-27.
  • [213] Ds 2018:13.
  • [214] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [215] Skr. 2020/21:53.
  • [216] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [217] Ds 2018:13.
  • [218] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [219] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [220] Prop. 2009/10:55, s. 55.
  • [221] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [222] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [223] Jfr SOU 2018:18, s. 320 f., SOU 2018:70, s. 147 ff. och SOU 2019:35, s. 330 ff.
  • [224] SOU 2021:66, s. 18.
  • [225] Prop. 2021/22:272; Skr. 2022/23:14.
  • [226] Prop. 2021/22:272.
  • [227] Skr. 2022/23:14.
  • [228] SOU 2021:66, s. 60.
  • [229] Altinget, ”Nu drar regeringen tillbaka propositionen om demokrativillkor”, hämtad 2022-11-27.
  • [230] SOU 2021:66; SOU 2021:99.
  • [231] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [232] Statskontoret, Myndighetsanalys av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2017:13.
  • [233] SOU 2019:35.
  • [234] Brottsförebyggande rådet, Välfärdsbrott mot kommuner och regioner, 2022:1.
  • [235] Statskontoret, ”Utveckling av den statliga styrningen av kommuner och regioner 2021”, hämtad 2022-12-13.
  • [236] Statskontoret, Administrativa kostnader i kommunsektorn. En analys av statens styrning av kommuner och regioner, 2022:9, s 42.
  • [237] Tillväxtanalys, ”Vi vägleder rapportering om statsstöd”, hämtad 2023-02-28.
  • [238] Intervju med företrädare för Socialdepartementet och Kulturdepartementet, 2022-11-22.
  • [239] MUCF, Förslag till förändringar av de förordningar som styr MUCF:s bidragsgivning, 2022.
  • [240] MUCF, Förslag till förändringar av de förordningar som styr MUCF:s bidragsgivning, 2022.
  • [241] MUCF, Förslag till förändringar av de förordningar som styr MUCF:s bidragsgivning, 2022.
  • [242] MUCF, Förslag till förändringar av de förordningar som styr MUCF:s bidragsgivning, 2022.
  • [243] Skatteverket, Erfarenheter och iakttagelser från kontrollinsats avseende statsbidrag till ideella föreningar för att bedriva viss verksamhet för barn och unga, 2022.
  • [244] Regeringsbeslut Fi2022/03248.
  • [245] Dir. 2022:25.
  • [246] 11 § förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.
  • [247] ESV, Säkerställ korrekta utbetalningar från välfärdssystemet, 2022:26.

Uppdaterad: 27 april 2023

Kontakta oss

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?