I enlighet med regeringens förslag i civilsamhällespropositionen (2009/10:55) fastställde riksdagen ett nytt mål för politiken för det civila samhället med följande lydelse: Villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras. Detta ska ske i dialog med det civila samhällets organisationer genom att (a) utveckla det civila samhällets möjligheter att göra människor delaktiga utifrån engagemanget och viljan att påverka den egna livssituationen eller samhället i stort, (b) stärka förutsättningarna för det civila samhället att bidra till samhällsutvecklingen och välfärden både som röstbärare och opinionsbildare och med en mångfald verksamheter, och (c) fördjupa och sprida kunskapen om det civila samhället.
I propositionen betonade regeringen vikten av att målet för politiken för det civila samhället i högre grad blir uppföljningsbart än det mål som hittills gällt för folkrörelsepolitiken.[251] Regeringen föreslog också att det skulle inrättas ett system för redovisning och uppföljning av detta mål. Vidare lyfte regeringen fram att det inom ramen för ett sådant uppföljningssystem finns behov av att tillsammans med civilsamhällets organisationer konkretisera målet för civilsamhällespolitiken. Riksdagen ställde sig bakom dessa förslag.
Enligt regeringens förslag skulle målet för politiken för det civila samhället följas upp utifrån följande principer:
- självständighet och oberoende
- dialog
- kvalitet
- långsiktighet
- öppenhet och insyn
- mångfald.
I propositionen utvecklas den närmare betydelsen av dessa principer. Bland annat betonar regeringen att det framför allt är genom principen om självständighet och oberoende som det civila samhällets centrala betydelse för demokratin kommer till uttryck. Tanken är att civilsamhällets aktörer ska formulera sina uppdrag i samhället utifrån den egna värdegrunden och vara självständiga som röstbärare. När principen ska följas upp är det relevant att studera organisationerna och deras medlemmars möjligheter att självständigt bedriva sin verksamhet utan obefogad kontroll eller inblandning från stat, kommun och landsting. En viktig aspekt är då vilka system som finns för statliga bidrag till det civila samhällets organisationer som är verksamma inom olika områden. Med hänsyn till det civila samhällets självständighet och oberoende, är det enligt regeringen angeläget att säkerställa att den statliga styrningen genom bidrag inte blir alltför omfattande. Detta innebär att nivån på de bidrag som utgår för viss specifik verksamhet inom ett område, ofta genom verksamhets- och projektbidrag, inte bör dominera alltför kraftigt över de bidrag som utgår för organisationernas existens och mer generella behov, dvs. vanligen organisationsbidrag.
Det civila samhällets aktörer verkar inom olika sakområden som sorterar under ett flertal departement. Det civila samhället berörs därmed av en rad olika bidragssystem, samrådsformer, förutsättningar för uppdrag samt villkor i övrigt. Det är därför angeläget att utifrån de förhållanden som råder inom dessa områden skapa en samlad bild av det civila samhällets villkor. Det är även viktigt att se till att ett visst mått av samordning och uppföljning sker med inriktning på målet för politiken för det civila samhället.
I sammanhanget betonar regeringen dock att syftet med uppföljningssystemet är att följa upp regeringens och de statliga myndigheternas åtgärder, dvs. att undersöka i vilken mån politiken verkligen utvecklas åt det håll som målet anger. Avsikten är alltså inte att regeringen eller myndigheterna ska följa upp den verksamhet som bedrivs av organisationerna inom det civila samhället. Regeringen framhåller att detta vore direkt olämpligt med tanke på det civila samhällets självständighet. Vidare framhåller regeringen att principen om kvalitet endast är relevant för organisationer när de utför tjänster på uppdrag från det allmänna, samt det centrala i att det civila samhällets organisationer är delaktiga i uppföljningsarbetet, till exempel genom medverkan i den IDA-grupp som regeringen föreslår. Detta utesluter dock inte, påpekar regeringen, att det civila samhällets organisationer gör egna uppföljningar.